skip to Main Content

Madeira 2019 – Del 3

Dag 6

Efter frukost och lite solande (och lek) på terrassen begav vi oss iväg mot centrum. Vi hade nämligen planerat att åka upp till Monte denna dag.

Lia somnade som tur i vagnen medan vi promenerade. Det tog väl ungefär 1 timme för oss att gå från vårt hotell till andra sidan staden där liftarna upp till Monte ligger.

Eftersom Lia ännu sov tog vi några omvägar på slutet. Vi tänkte att det skulle vara trevligt att besöka saluhallen! Dock tänkte vi inte alls på att det råkade vara söndag, och därmed var saluhallen stängd. Lite synd, men vi har ju faktiskt sett den förut också. Någonstans här råkade Lia också vakna och vi kunde vandra vidare till liften.

Lia tyckte att det var hemskt spännande att åka upp med liften. Även om jag är lite höjd- och flygrädd tycker jag konstigt nog inte alls att det är särskilt läskigt att åka upp med en dylik lift.


Väl uppe i Monte vandrade vi till kyrkan, en kort promenad från liften. Vi började alla känna oss lite hungriga och råkade hitta ett gulligt litet café precis intill kyrktrapporna.

Sweet Monte.

Vi beställde varsin smörgås och Lillis fick äta sitt medhavda mellanmål.

Utsikten över Funchal var inte fy skam.

Hade vi inte haft med oss vagnen hade jag gärna besökt den botaniska trädgården igen, när vi en gång befann oss här uppe. Den är tyvärr inte särskilt vagnanpassad och vi hade inte med oss bärselen på dagens utflykt heller. Så efter vår lilla lunch och sightseeing uppe i Monte åkte vi ner tillbaka till centrum igen.

L pratade förstås med våra medresenär under färden ner. Inte det minsta blyg för det mesta.

Vi promenerade tillbaka genom centrum. Alla butiker var tyvärr stängda eftersom det var söndag. Fönstershoppade i några gulliga barnklädesaffärer. Philipp tyckte säkert att det var tur att det var söndag 😛

Philipp stannade för att köpa en glass vid Ritz. Själv ville jag ha en Kinder Bueno glass från en kiosk. Ingen bild på den dock.

Tillbaka på hotellet. Vi tog oss ett dopp i inomhuspoolen hela familjen!

Lillis lekte med sin nya sim-pivgvin!

Vi kunde inte bada länge på grund av lite väl kallt vatten för L.

Uppklädda och redo för middag!

Försökte söva L innan middagen, lyckades icke heller ikväll.

Vi hade bokat bord vid Come Together, en restaurang precis bakom vårt hotell med härlig utsikt. Eller nåja, från vårt bord var utsikten inte så hemskt härlig, men de som fick sitta vid fönstret hade fin havsutsikt i alla fall. En svensk man erbjöd sig ta foto på oss. Kanske den enda bilden på oss alla 3 under resan? Den svenska mannen pratade länge och väl med oss också. Erkände ej att jag pratade svenska, haha. Jag sa att jag var från Finland och sen försökte jag undvika att prata högt med Lia. Vet inte vad som felar mig. Haha.

Kul grej som hände under middagen var att en man friade till en kvinna (vid ett av borden med fin utsikt). Det sattes på romantisk musik helt plötsligt, en kort stund senare började alla jubla och sedan hörde vi hur kvinnan utbrast ”I said yes”. Blev nästan tårögd. Skulle personligen hata att bli friad till på det sättet, men nog var det ju himla fint och romantiskt ändå! Fällde som sagt eventuellt en tår…

Avokado och räkor till förrätt. Mums!

Till huvudrätt åt vi någon typ av schnitzel. Också väldigt god. Sen tog tyvärr den goda servicen slut. Philipp beställde en efterrätt åt sig som tog en eeeevighet att få in. Lia började bli trött och jag tror att vi väntade 45 minuter på den där förbannade efterrätten. Vi frågade efter den flera gånger, försökte avbeställa osv. Men tydligen ”tar det så länge att flambera frukter”… öööh okej?! Så när Philipp väl fick in sin efterrätt var L helt övertrött och ledsen och vi väldigt trötta på stället. Så synd på ett annars helt bra ställe!

Dag 7

Hotellfrukost-typer.

Vi chillade på terrassen en stund efter frukost och begav oss sedan ut på en liten promenad längs med stranden.

Pausade i något skede för en liten lunch! Smörgisar.

Vandrade vidare.

Mera terrasschill.

Den sista kvällen återvände vi faktiskt till samma restaurang som vi hade ätit på den första kvällen. Vi var sugna på pizza och Philipp hade pratat om hur god pizzan första kvällen var! Sagt och gjort vandrade vi till samma restaurang, utan bordsreservering. Vi fick typ de sista platserna i ett ”sidorum”. Så det lönar sig nog att boka bord. Il Basilico hette restaurangen och låg precis bredvid hotellet. Man ser faktiskt restaurangen skymta här på bilden ovan, tagen från vår terrass. Bakom träddungen till vänster i bild.

Mycket god pizza!

Mätta och belåtna typer.

Dag 8 

Sista dagen! Vi hade bokat sen utcheckning och fick den faktiskt utan någon extra kostnad till och med! Pratade snällt med receptionen och så fick vi stanna på rummet till klockan 14. Supernice med baby! Vet inte riktigt vad vi annars hade gjort i flera timmar, med hela bagaget.

Lek på terrassen de sista timmarna.

Beställde upp room service. Ingen extra kostnad alls på room service. Äsch att vi inte hade utnyttjat detta innan 😀 Philipps pizza och min burgare vad dessutom betydligt godare än det vi ätit nere i poolbaren. Konstigt nog, eftersom jag förstod att det kom från samma kök.

Även för färden tillbaka till flygfältet hade vi bokat privat skjuts. Samma som tog oss till hotellet. Framåtvänd bilstol även denna gång, men kände ändå att det är bättre än i bussen i famnen. Dessutom gick det snabbt och smidigt och var inte så dyrt heller.

Flyget var något försenat så vi försökte underhålla en väldigt trött minimänniska i ett stekhett flygplan i en timme. Förstod inte helt varför vi måste vänta 1 timme inne i planet, eller varför de inte kunde sätta på mera kylning. Åtminstone delade de ut vatten.

När vi äntligen kom oss iväg somnade Lillis ganska snabbt i min famn.

Vi bad om att få baby-bassinetten eftersom vi satt längst fram, men genast jag försökte flytta över L vaknade hon. Det var alltså inte särskilt lyckat. Hon fick inte heller sitta upp i den, utan var tvungen att ligga ner. Vilket hon förstås inte alls ville. En stund senare somnade hon ändå i min famn igen. Minns nu inte helt hur mycket hon sov i flyget, men kanske någon timme max. Resten av resan fick vi bara försöka underhålla henne så gott vi kunde.

Framme i Helsingfors, medan vi stod och väntade på våra resväskor kom en kvinna fram till mig och berättade att hon hade blivit så glad av Lillis. Att hon hade ”gjort hennes dag” av att vara så gullig och på så glatt humör i flygplanet. Jag tror nog bestämt att jag fällde en tår där och då. Trots att flygningen gick relativt bra var det ändå väldigt ansträngande att ha en bebis i famnen i 6 timmar. Underhålla, söva, trösta, m.m. Och hon var verkligen inte glad hela flygningen heller, haha. Med en växande gravidmage är det inte heller särskilt bekvämt att sitta med barn i famnen hela tiden och för det mesta ville Lillis förstås sitta just i min famn. Jag var ganska så färdig och trött där mitt i natten, och så lite gravidhormoner på det. Men sååå snällt av henne att komma fram och säga det. Då kändes allt genast så mycket bättre! <3

Som tur hade vi bokat rum på Hotel Glo som faktiskt finns inne i flygfältet. Vi stegade raka vägen dit och slocknade snabbt. L sov en rekordnatt! Hon har aldrig förr och aldrig efter sovit så länge. Vi vaknade nämligen 11:30 och höll på att missa utcheckning till och med. Hotellrummet saknade fönster, och vi hade ju en tung dag bakom oss. Så jag antar att bådadera gjorde sitt för rekordet! Efter att ha ätit en sen frukost på flygfältet (ifall man missat hotellfrukosten fick man vouchers från hotellet som man fick utnyttja i ett café i närheten) körde vi sedan raka vägen hem från Helsingfors! Hade annars tänkt stanna vid Ideapark eller Ikea på vägen, men eftersom vi sovit så länge så fick vi ändå skippa det. Och skönt var det ju att komma hem också.

Summa summarum: En mycket bra resa på alla sätt och vis. Jag är väldigt glad över att vi åkte iväg och det var nog faktiskt lättare än jag tänkt att resa med en 10 månaders baby. Vi hade släpat med all mat hemifrån åt L, plus att jag ännu ammade lite och L var nog allmänt nöjd för det mesta under resan. Verkade gilla läget. Madeira är ju oftast inte heller så hett så det var verkligen ett behagligt ställe för oss alla att resa till. Vi fick förstås anpassa vårt program lite från vad vi annars brukar göra; Vagnvänliga aktiviteter, tidigare middagar och mera tid på hotellet. Men skönt så! Ett tips dock: Det hade varit lättare att resa innan hon började röra sig framåt.

Vi vet ju inte när vi kommer oss iväg nästa gång. Vi måste helt enkelt se hur det känns sedan efter att mini är född och när det känns lämpligt att åka någonstans. När L var 3-4 månader var vi i Tyskland, men i nuläget kan jag inte alls säga om något dylikt blir aktuellt eller inte. Vi får se hur det känns helt enkelt. Resesuget kommer nog när och om det kommer! 🙂 Just nu har jag verkligen inte alls lust att åka någonstans, men det är nog mest för att jag inte skulle vilja sätta mig många timmar på ett flygplan i mitt nästan höggravida tillstånd. Inte för att jag skulle det heller, men ni fattar säkert poängen 😛 På denna resa var jag för övrigt gravid i vecka 18-19 ungefär. Riktigt lämplig tidpunkt tycker jag. Tidigare mådde jag för illa för att kunna njuta ordentligt och senare hade det bara blivit jobbigt på alla sätt och vis. Jag tycker alltså att vi prickade in resan perfekt med tanke på gravidveckorna. Om jag nu gör detta inlägg och denna paragraf ännu lite längre, var vi faktiskt lite oroliga över Zikaviruset. Insåg att risken fanns först efter att vi bokat! Det finns nämligen viss risk för att Zika kan spridas till Madeira. I nuläget finns inga fall och man har inte hittat viruset där, men de rätta myggorna finns där! Efter att vi bokat och jag panikerat lite, frågade jag både min rådgivningstant, rådgivningsläkaren + använde mig av Mehiläinens digiklinik. Samtliga tyckte ändå att jag kunde åka eftersom risken var så hemskt liten. Försökte förstås se till att inte bli myggbiten under resan, men vi såg faktiskt inte till så många myggor alls.

Sara.

En vecka som gräsänka

Jag är ganska lättad över att det äntligen är fredag! Jag har nämligen varit gräsänka hela veckan medan Philipp har varit på arbetsresa från måndag till fredag. Man kan alltså lugnt konstatera att jag är ganska slut just nu. Vi har försökt ha mycket program om dagarna, det behövs så att vi inte bara sitter hemma från tidig morgon till sen kväll. Då går tiden lite snabbare trots att det förstås också är ganska tungt att ha mycket program för mig just nu. Det är egentligen endast idag som vi inte har något annat program. Vi har haft många träffar med vänner och för övrigt också gått många, långa promenader och lekt mycket ute på gården. Skönt att det åtminstone har varit ganska fint väder hela veckan!

Jag har hunnit blivit lätt beroende av rabarberpaj denna vecka. Fick en hel påse rabarber av min mamma och har redan bakat två pajer. Så gott med ljummen rabarberpaj och glass. Mums! Hade ingen bild på den nu men ändå väldigt, väldigt god! Rabarberpaj hör liksom juni till. Jag minns att jag bakade samma paj med samma recept förra juni också. Jag frös förstås ner en hel del paj i veckan och tror bestämt jag ska koka mig en kopp kaffe och värma upp lite paj när jag skrivit klart detta inlägg.

Jag hade ju förresten ultraljudet i onsdags, allt såg bra ut med mini och nu har vi inget besök förrän om 5 veckor! Just eftersom allt såg så bra ut. Mini växer helt på mittkurvan och mitt blodsocker har varit riktigt bra nu i en månad. Har bara haft 2 förhöjda värden på en hel månad och inte behövt höja insulinet en endaste gång sedan det senaste sjukhusbesöket. Skönt så!

Sara.

Ettårsfotografering

I mitten på maj hade vi bokat in en ettårsfotografering för L tillsammans med Rebecka. Henne hade vi ju också bokat till dopet förra sommaren, så det kändes fint med samma fotograf. Jag tycker också att det är så mycket skönare att fotografera tillsammans med någon som man redan ”känner” och dessutom är Rebecka så trevlig och behaglig och jag vet ju att hon tar så fina bilder!

En torsdagkväll i maj träffades vi alltså vid Bragegården för ettårsfotograferingen. Några familjebilder tog vi också samtidigt!

Bilden här ovan är kaaaanske min favorit!

Vi fick så många fina bilder från fotograferingen, att det verkligen var sjukt svårt att välja ut mina favoriter för detta inlägg. Det fanns så många fina! Men jag sparade faktiskt några favoriter till ”ettårsinlägget” som jag också håller på att skriva just nu.

Här ovan ett litet exempel på hur det såg ut ganska många gånger under fotograferingen. Ätande av stenar och annat skräp 😛 Älskar att Rebecka fick med allt sådant här på bilderna också 😀 Och annars också så fångade hon känslan så bra!

Jag måste verkligen ta mig i kragen och framkalla några av dessa bilder som vi kan ha framme i fotoramar. Men hur jag bara ska kunna bestämma mig för några stycken kommer ju att bli aningen utmanande.

Lillis hade bara sovit en kort stund denna dag (förstås!), och även om jag kom tidigare till  Bragegården så att jag ännu hann gå en 45 minuters promenad så somnade hon icke (förstås!). Men åtminstone fick hon väl vila lite att hon orkade med fotograferingen. Och det gick faktiskt riktigt bra!

Bilden ovan är också en av mina absoluta favoriter!

I början var det bara jag och Lia, men efter att Philipp hade jobbat klart för dagen så joinade han oss en stund.

Älskar minen här ovan! Jag tror att hon såg en hund och blev helt till sig.

Puss mamma! 

Ni vet förstås redan att foton är superviktiga för mig. Och dessa bilder är liksom på en helt annan nivå. Är så tacksam att vi hade möjligthet att föreviga vår älskade lilla ettåring och dessutom också ta några familjebilder.

Bilden ovan är också bara för härlig! Älskar också det faktum att vi ju hade vår bröllopsfest i byggnaden bakom för 8 somrar sedan.

Jag hade bara tänkt publicera bilderna och inte skriva så mycket text till dem. Men tydligen hade jag ändå en hel del på hjärtat.

Sara.

Back To Top