LIFE LATELY

Här kommer lite blandade tankar från de senaste veckorna och en hel hög av mobilbilder. Jag lunkar mest på hemma, varvar soffligg med långsamma promenader och diverse mödrarådgivnings och – poliklinikbesök. Årets första terrasskaffe är nu också faktiskt drucken (förra veckan!). Det blir så varmt och skönt på vår terrass så fort solen lyser då det inte riktigt slipper att blåsa alls från något håll. Terrass-säsongen kan liksom påbörjas direkt när vårsolen kommer fram. Det känns ändå lite bisarrt att sitta ”lättklädd” och sörpla kaffe då man sitter precis bredvid en 1 meters snöhög. Men ack så skönt ändå. Förra veckan hann jag också vara på gravidmassage till Vasa Day Spa, jag fick nämligen ett presentkort av mina vänner på babyshowern och tänkte förstås att det lönade sig att använda det på direkten. Jag hade liksom länge, länge tänkt att boka in en tid åt mig själv, men jag kom liksom aldrig för mig att göra det bara. Mycket bra present, det var verkligen superskönt, tack för den 🙂

Elmeri har också fått sig sin summer cut förra veckan, det började bli lite ohållbart mycket skitin hund efter våra promenader och med kort päls fastnar det ju inte lika mycket under magen och det går smidigare att duscha och borsta honom också. Det är förresten många som frågar om Elmeri har reagerat någonting på att jag är gravid, men det tycker jag inte att han har. Eller jag har inte märkt att hans beteende skulle ha förändrats någonting mot mig. Fast jag tror inte han kommer att hålla sig riktigt lika cool sedan när babyn faktiskt anländer, han är nämligen väldigt svartsjuk och känslig av sig. Men jag är också övertygad att det kommer att lösa sig. Det kan bara ta lite tid för honom att vänja sig vid en ny familjemedlem.

Idag har jag tydligen också varit på mitt sista besök till mödrapolikliniken på sjukhuset. På grund av graviditetsdiabetes har jag sprungit där på ultraljud en gång i månaden och helt plötsligt idag blev det sista gången. Istället fick jag en tid bokad till förlossningen för igångsättning om saker och ting inte kommer igång av sig själv innan det. Det känns helskumt, men om mindre än två veckor är det då alltså senast dags. Spännande! Fast jag börjar faktiskt känna mig lite lugnare nu än vad jag har gjort. Denna vecka har vi också inbokat sista delen av profylaxkursen, så bara det är avklarat så börjar jag faktiskt känna mig helt redo!

Sara.

USA 2017 – DAY 2 – FIRST DAY IN SAN FRANSISCO

Efter en lång och skön natt på hotellet (Hotel Union Square) vaknade vi ändå någorlunda utvilade och inte så hemskt jetlaggade. Men då tycker jag också ändå alltid att det är så mycket lättare att flyga västerut än österut. Då man flyger västerut så blir man bara tröttare på kvällen och vaknar tidigt på morgonen, vilket ju inte är en särskilt dålig egenskap egentligen då man är på resa. Speciellt inte om man annars är en super morgontrött människa (som jag).

Endast några få hotell i Kalifornien erbjuder överhuvudtaget frukost, av våra 11 hotell var det endast några få där frukost ingick i priset, och ytterligare några där man ens hade möjlighet att köpa till sig en frukost på caféet eller restaurangen. På Hotel Union Square fanns ingendera. Men eftersom läget var bra, fanns det många caféer runtom att välja mellan. Första morgonen började vi på Starbucks. Kaffet är ju bekant från förr, men alla ”smörgåsar” är hemskt flottiga och jag tycker överlag att det var otroligt svårt att hitta någonting ”fräscht” till frukost i USA. Det som förstås kanske gjorde saken värre för mig personligen var att jag inte alls kunde stå ut med någonting flottigt i början av graviditeten, och då är ju kanske inte USA det bästa stället att äta på, speciellt inte amerikansk frukost!

Vi råkade också bo väldigt nära en turistbyrå dit vi vandrade genast efter frukosten för att handla till oss sightseeing biljetter. Vi brukar tycka om hop-on-hop-off bussarna i de flesta städer, eftersom man smidigt kommer åt alla viktiga sevärdheter och brukar få en bra överblick över staden. Nackdelen är förstås att de ofta kan vara ganska dyra turer jämfört med att åka kollektivt. Vi ”brukar” ofta göra så att vi först kör runt ett varv och sedan på nästa varv stiger av vid de stationer vi tycker lät intressanta. Detta var ingen bra idé i San Fransisco dock (märkte vi för sent). Ett varv helt utan trafik tog över 2 timmar, och ju längre dagen gick, desto mer trafik blev det ju… Så på andra varvet hann vi faktiskt få lite bråttom på de stationer vi ville hoppa av vid.

Här ovan var första gången vi körde över Golden Gate Bridge. De hann bli en hel del fler under resan. Att sitta utomhus i bussen blev KALLT. Men absolut värt utsikten ändå. Här nedanför är bilder från the Sentinel building, porten till China Town, samt en gata som är så brant att trottoaren är en trappa. Om jag inte missminner mig så leder den uppåt mot Telegraph Hill.

Ju längre dagen gick, desto finare blev vädret. Eller vädret hade väl nog varit riktigt fint på morgonen också, men det är inte alls ovanligt att San Fransisco ligger under dimma stora delar av dagen, speciellt under förmiddagen har jag förstått. Så efter att dimman försvann så blev det riktigt soligt och fint. För övrigt var det nog ganska passligt varmt i San Fransisco tyckte vi, runt 20 grader.

Här ovanför ser ni igen the Sentinel Building i grönt, längre till vänster the Transamerica Pyramid och till höger diverse skyskrapor. Här nedanför till vänster syns the Ferry Building och till höger Hobart building och nedanför det Union Square.

Ett ställe där jag absolut ville stiga av var de mest berömda ”painted ladies” vid Alamo Square. Ni vet, husen i Full House 🙂 Det finns väldigt många dylika hus runtom i staden, men just dessa är ju lite speciella eftersom de bjuder på en perfekt mix av skyskrapor i bakgrunden och de vackra husen i förgrunden. Painted ladies är förresten ett namn på alla viktorianska eller edvardianska hus som är målade i fler än 3 färger för att på bästa sätt framhäva arkitekturen.

Några fler vackra painted ladies hus här nedan. Färden fortsatte sedan via Haight street och Ashbury. Här hade jag också gärna velat stiga av och vandra omkring en stund, men tyvärr hann vi inte med det denna gång.

Och så en gång till över Golden Gate Bridge! Nu hade dimman försvunnit.

Denna gång var det dock ännu kallare att köra över och vi fick hålla i våra hattar och glasögon lite extra faktiskt.

Eftersom tiden hann bli lite knapp här, så bestämde vi oss för att inte heller denna runda stiga av för att fota bron från andra sidan. Främst för att vi visste att vi kommer att köra över bron en gång till med egen bil i ett senare skede av roadtrippen.

Vi steg slutligen av rundturen vid Fisherman’s Warf och vandrade runt där samt på Pier 39. Vi fascinerades av sjölejonen, köpte de första souvenirerna och bara vandrade omkring lite.

I vår bussbiljett ingick också en night tour till Tresure Island. Vi hade en väldig tur när vi var de sista som köade att rymmas med på den första bussen. Då fick vi faktiskt uppleva solnedgången! Plus att det faktiskt också hann bli ganska kallt. Då vi startade på morgonen hade jag inte alls tänkt att jag behövde ha någonting annat än shorts med mig. Men på kvällsturen hann det nog faktiskt bli riktigt kallt. Som tur hade jag åtminstone en långärmad tröja nerpackad i väskan.

Vi blev guidade genom the Financial District mot Bay Bridge, genom Yerba Buena Island och sedan Treasure Island där vi fick hoppa av och fotografera San Fransisco en liten stund.

Här hade jag förstås kunnat stanna en evighet, gärna med stativ 😉 men några snabba bilder fick jag väl ändå till.

Bussturen avslutades sedan lämpligt nog precis vid Union Square och vårt hotell. Smidigare kunde det liksom inte bli!

Efter en lång dag av sightseeing och lite jetlaggade hade vi inte heller denna kväll någon lust att söka upp någon restaurang, utan det fick bli Burger King som låg på andra sidan gatan från hotellet. Smakade nog ganska samma som hemma … förutom att ”small” förmodligen är en större portion än vad man ens kan få köpa här hemma.

Följande dag åkte vi ut till Alcatraz och Angel Island. Men mera om det i nästa USA-inlägg. Bilderna är faktiskt redan förberedda så borde kanske inte ta alltför länge emellan, ifall nu inte bebis råkar anlända precis nu. Men jag har några andra inlägg på kö här nu emellan i alla fall.

Sara.

BABYSHOWER OCH BLÖJTÅRTA

Egentligen var jag mitt uppe i att skriva klart ett reseinlägg (vilket ju tar lite tid), men nu hände det sig istället att jag blev överraskad med babyshower i helgen och bara måste komma med detta inlägg först!

Jag och Philipp skulle bara åka in till stan i lördags för att handla ett gråtalarm (oklart om det heter så) och sedan gå på kaffe. Men när jag skulle stiga ur bilen i stan så stod plötsligt ett bekant ansikte (mamma) och väntade på mig på kyrkoesplanaden. Här började jag förstås ana oråd 😛 det var nåt skumt på gång!

Eftersom mamma nu inte råkar vara så bra på att ljuga så insåg jag alltså vad som var på gång när hon plötsligt stod där på gatan och tog med mig ”för att titta på en vagga som hon hade på jobbet”. När jag sedan kom fram till ”vaggan” stod där ett helt gäng med fina vänner som överraskade mig med skumppa istället! <3

Som ni nu kanske har gissat på basis av bilderna i detta inlägg fick jag världens finaste blöjtårta till present av mina vänner! Efter att själv ha tillverkat två stycken i tiderna så vet jag hur mycket jobb det är. Och den här är verkligen så fin! Det lär också ska finnas mera presenter gömda i tårtan, men hittills har jag bara inte nänsat ta isär den. Vet inte riktigt hur jag ska någonsin ska våga förstöra den, antagligen om vi får någon blöjkris i något skede. Hehe. Och innan dess måste jag väl nog också försiktigt försöka gräva fram det som gömmer sig där inne också. (Jag har ju förstås tjuvkikat lite.)

Mina fina vänner hade alltså ordnat med massa god mat, skumppa och fina rosa dekorationer. Naturligtvis skulle jag också traditionsenligt gissa mig fram till vem som var vem på diverse babyfoton (jag lyckades nästan!). En ny aktivitet som jag inte upplevt på tidigare babyshowers var att klistra ihop ett ansikte med valda delar från foton på mig och Philipp. Det var en väldigt underhållande aktivitet, framförallt resultatet! Och förstås hann vi umgås i flera timmar. Riktigt mysigt på alla sätt och vis. Tack alla fina vänner! <3

Jag tog inte själv alls så många bilder eftersom det fanns andra kameror på plats, och jag ska eventuellt dela med mig av några av dessa foton när jag får tag på dem, men här kommer nu ändå några stöldgods från instagram och Facebook:

Och till slut kommer här nu en litet inside joke (sori), men dagens soundtrack är helt klart detta 😛 https://youtu.be/TAGbrM-MMRk?t=23s 

Sara.

PÅSKEN 2018

Påsken 2018 har kommit och gått, och trots att jag är mammaledig nu så känns det ändå lite, lite skönare och annorlunda på dessa ”riktiga” lediga dagar. Dels för att Philipp är hemma förstås, men också för att jag redan har hunnit skapa lite andra rutiner när jag är hemma och ledig i veckorna.

Även om jag inte längre kan gå superlånga sträckor utan att gå sönder så har jag varit superlycklig över det härliga vädret vi har haft över påsken och vi har försökt vara ute och gå så mycket som jag har kunnat. Och så är jag förstås väldigt glad över att snön äntligen har börjat smälta på riktigt. Snart är nog gångvägarna helt bara, också här i Karperö!

Vi har utnyttjat de fina promenadvägarna på Karperöfjärden till max, inte bara över påsken men hela vintern. Jag är tacksam över de vänliga själarna som plogar upp gångvägarna på isen åt byssborna. Det är ljuvligt att bara kunna gå två steg ur huset och sedan promenera obehindrat över isen. Jag vet inte hur länge man ännu vågar gå där dock när vädret är så här pass varmt, men så länge traktorer kör och plogar upp vägarna så borde man ju våga sig ut i alla fall.

Elmeri är alltid lycklig över att få springa och leka på isen. Speciellt när man kastar snöbollar åt honom. Vi har inte vågat ha honom löst någonting denna vinter dock, med tanke på örnar och vargar och gud vet vad. Fast kanske nog främst på grund av att det alltid har rört sig så mycket annat folk och så många andra hundar på isen att han nog inte skulle uppföra sig så hemskt väl då. Bilderna från Karperö och isen är annars tagna på långfredagen (30 mars), men lika fint väder har vi haft alla andra påskdagar också (förutom måndag som var lite tråkigare). Också idag, tisdag, lyser solen så ljuvligt igen. Bara jag fått detta inlägg skrivet så blir det en till ”långpromenad” med Elmeri i solskenet. Älskar denna vårfeelis!

På påskafton (31 mars) vandrade vi åter igen över isen mot Carpella för att titta på årets påskbrasa. Den tändes klockan 20:00, men trots att vi var där först vid 20:30 så var brasan inte riktigt i full sving ännu. Tidigare år har vi däremot varit för sena, så det var nog absolut bättre så här. Efter att ha väntat en stund vi brasan så började det ändå brinna ganska bra och jag fick ta mina bilder 🙂

Det var en ganska kall kväll och brasan värmde nog inte om man inte stod jättenära elden, så genast efter att ha vandrat tillbaka hem så fanns det nog bara en sak att göra för att få upp värmen igen: Påskbastu!

Annat vi hunnit med denna påsk är: middag hos mamma på långfredagen och en liten utflykt till Sandviksvillan på påskdagen. Igår började jag dessutom ÄNTLIGEN packandet av BB-väskan. Folk har verkligen börjat ”tjata” på mig att det borde göras, och visst har de ju rätt 😛 … jag tycker bara att det är svårt att packa den, då det mesta jag vill ha med mig till BB är grejer som jag ännu vill använda här hemma fram till förlossningen. Nu har jag i alla fall packat en hel del, samt skrivit lista på de saker som måste packas i sista minuten sedan, samt några saker som jag ännu måste inhandla. Jag kunde också konstatera att jag inte äger någon passligt stor väska som kan få plats med allt, förutom en resväska då, och det skulle ju inte se riktigt klokt ut! Så antagligen får det väl bli flera små påsar istället. (Note to self: behöver en weekendbag! 😉 )

Med andra ord har det varit en riktigt skön påsk för vår del. Jag gillar det kravlösa med denna högtid; Man behöver inte riktigt anstränga sig så mycket med pynt (bara så lite påskgräs och ta fram en äggprynad, om man orkar), man får äta mycket god mat (och påskgodis) och det är framför allt inte så konstigt om man bara slappar hemma och inte gör så mycket. Till skillnad från andra högtider som jul, nyår, midsommar etc. där det ofta är krav på att man ”måste” göra ganska mycket. Den enda verkliga tradition jag har på påsken (om vi ens är hemma i Finland) är att se en skymt av en påskbrasa samt äta minst ett mignonägg. För övrigt är det liksom helt okej om man bara chillar.

Sara.

USA 2017 – Day 1 – Flying to California

Det var just precis under förra påsken som jag och Philipp bokade denna resa. Vi bokade flyg och hyrbil, planerade rutt och bokade 11 olika hotell och motell på USAs västkust. Och det tog faktiskt precis hela påsken att planera ihop alltihopa. Vi drog nog oss i håret många gånger innan vi fick allt att sitta ihop och passa med vår budget. Vi skulle roadtrippa i tre veckor, främst i Kalifornien men också med avstickare till både Nevada och Arizona under resan. Den 5:e september bar det sedan iväg från Vasa via Helsingfors med direktflyg till San Fransisco. Det var verkligen superpraktiskt att inte behöva byta flyg någonstans i USA, som annars verkar vara ganska vanligt.

Vi var lite nervösa över flygbytet i Helsingfors, eftersom vi flera gånger under våren och sommaren hade flugit just med samma tisdagsflyg Vasa – Helsingfors och sett att flyget till San Fransisco redan boardade eller var påväg att avgå medan vi ännu befann oss i flygbussen från Vasa. Vi försökte till och med boka om vårt anslutningsflyg, men det visade sig kosta 500 euro extra, så det skippade vi. Och bra gick det ändå! Även om vi fick springa mellan terminalerna så hade vi sist och slutligen ganska mycket tid innan vi ens fick stiga på San Fransiscoflyget. Jag hade tyvärr hunnit bli sjuk lämpligt till semestern, (och dessutom nygravid). Philipp som reser mycket, hade som tur samlat på sig tillräckligt med poäng för att kunna upgrada oss båda till businessclass och det var verkligen räddningen för mig på det 11 timmar långa flyget. Jag mådde inte alls bra, men var ändå mycket glad över att äntligen komma iväg!

Vi fick avnjuta en fyrarätters middag på flyget, och där gick ju genast många timmar. Sedan såg jag några filmer, sov en stund, och sedan började vi ju redan vara framme. Snabbt gick 11 timmar ändå när man var inställd på dem från början. (Och i själva verket flög vi väl lite snabbare, så det tog väl faktiskt bara 10 timmar.)

Första bilden av San Fransisco ser ni här nedan. Vi flög nästan över centrum och bron som syns är alltså Bay Bridge som tar en över till Oakland. Här började nog senast spänningen stiga. Väl nere på marken hade vi tur eftersom vi verkade vara nästan det enda planet som landade just då, plus att vi var de första som fick gå ut ur flyget. Köandet vid immigrationen gick med andra ord supersmidigt. Vi stod nog inte ens och köade i 20 min. Vi fick svara på några frågor om vad vi skulle göra i landet och vilken relation jag och Philipp hade och immgrationsarbetaren skämtade till och med ifall vi mindes hur länge vi varit gifta. Vi hade nog väntat oss en värre utfrågning än så. Vi blev godkända och fick komma in i landet. (Och vi hade förstås gjort en ESTA på förhand).

Vi tog en taxi in till stan och vårt hotell. Skulle det ha tagit cirkus 30 minuter. Jag har tyvärr inte längre något minne av vad kostade, men smidigt och snabbt gick det. Vi hade bokat ett litet, ganska enkelt hotell vid Union Square, men det originella namnet Union Square Hotel. Priset var svindyrt men tanke på vad man fick, men läget var verkligen superbt! Vi betalade över 230 euro per natt för ett hotellrum som i Finland antagligen skulle ha kostat bara runt 50-lappen. Vi hade verkligen finkammat alla hotell på Tripadvisor och kollat igenom alla AirBnbs, men det var bara att konstatera att San Fransisco är en DYR stad. Nu måste jag kanske ändå påpeka att vi inte är typer som vill bo ”var som helst”. Man hade naturligtvis också hittat billigare boenden, men bara för att jämföra så hittade jag ett skitit motell utan egen wc och dusch för 180 euro per natt i samma område… Så prisnivån är verkligen hög. Airbnb var inte ett dugg billigare heller. Men då lär ju också San Fransisco faktiskt vara den dyraste staden i USA, också att bo i. Jag inser nu att jag tror att jag glömde ta en bild av vårt hotellrum i San Fransisco, men här blev jag nog bättre under resan. Det ska ju dokumenteras! Allt som allt var vi nog ändå helt nöjda med hotellvalet.

Det första vi gjorde var att gå omkring Union Square en runda, samt hitta oss lite mat. Efter den långa resan så var vi nog ganska dödströtta och hade förstås med flit inte sovit så mycket på flyget så att vi skulle vara trötta när vi anlände på kvällen. Vi orkade inte ens leta efter någon restaurang utan köpte med oss några smörgåsar från Walgreens (som bara låg på andra sidan gatan från hotellet). Vi åt smörgåsarna på hotellrummet och somnade nog ganska tidigt den kvällen.

Sara.

Emmaljunga NXT90F

Här är den nu äntligen: vagnen! Överallt på internätet tycker jag att man varnas över att man kan hamna att vänta upp till 12 veckor på en vagn. Men när vi i januari frågade hos Lastentarvike här i Vasa, så fick vi höra att leveranstiden endast är runt 7 dagar. Och ungefär precis så många arbetsdagar tog det också från beställningen tills det att vi nu fick hem den igår! Det enda som vi ännu saknar till vagnen är adaptern till babyskyddet… och förstås användaren själv!

Under julen i Tyskland åkte vi till en stort ”barnvaruhus” med maaaaasssssor av vagnar. Det fanns säkert 100 olika vagnar framme att klämma och känna på, och trots det gigantiska utbudet så föll vi nog nästan direkt för just denna vagn: Emmaljunga Nxt90F. Inne i affären kunde man testa att köra vagnen på olika vägunderlag, att ta sig upp för trottoarkanter och allt möjligt. Det var verkligen drömaffären för en barnvagns-newbie! Försäljaren visade oss alla funktioner och vi jämförde också med några andra modeller, både andra Emmaljungor och några tyska märken. Men det var nog denna som kändes bäst i handen. Och så tycker jag naturligtvis att den är väldigt fin också 😉 Efter besöket vid varuhuset har jag dessutom läst många recensioner och kommit fram till att denna helt enkelt är perfekt för oss. Att den dessutom också fanns att klämmas på här hemma i Vasa vid Lastentarvike var förstås också bara en bonus som gjorde beslutet lättare.

Det återstår förstås att se hur jag tycker att den beter sig på vägen, men jag har ju inte så mycket att jämföra med heller. Hittills verkar det i alla fall väldigt smidigt att fälla ihop vagnen och det kändes viktigt då vi ändå kommer att transportera vagnen i bilen en hel del. Färgerna man kunde välja mellan var annars svart, vit, brun, grön och blå om man ville ha outdoor chassit (vilket vi absolut ville ha!). Jag velade väldigt länge mellan mörkblå och svart, men jag fegade till mig på slutet och bestämde mig för svart ändå. Det kändes ändå mest tryggt i längden och den som känner mig vet att jag annars också gillar svart.

Nu väntar vi alltså bara på användaren. Precis idag borde det vara max 5 veckor kvar. Spännande!

Sara.

Back in (blog)business

Det var inte alls meningen att jag skulle sluta blogga. Eller det har jag ju egentligen inte gjort heller, det råkade nu bara bli en väldigt lång paus istället. Och ny blogg! Orsakerna till pausen har varit många… det har hänt så sjukt mycket det gångna året, nytt jobb, ny familjesituation, diverse resor… och mycket annat!

Den allra, allra största nyheten är att vi väntar barn. Jag är gravid och väntar på vår lilla baby att anlända senast i början av maj! I princip genast efter att jag plussat på stickan så åkte vi iväg på road trip till USA. Jag måste göra ett helt inlägg om det första ultraljudet och vad som hände där och efteråt, men poängen är i alla fall den, att resan till USA och hela hösten blev en emotionell berg- och dalbana. Under hela resan var vi faktiskt inte helt säkra på om det faktiskt växte någon krabat i magen eller ej. Nå nu visade sig ju att det lyckligtvis nog bodde någon där inne. Men jag ska som sagt skriva om resan, plusset och det första ultraljudet i ett senare inlägg. Annars blir detta inlägg en hel bok. Och jag vill liksom bara säga hej hej, jag är tillbaka.

Annat nytt som hänt under året är också att jag har fått ett nytt jobb. En fast anställning som digital marketing manager på ett storföretag här i staden, drömjobbet! Det tog inte länge för mig att tacka ja, när jag under vår resa till Dublin förra året i maj fick ett mail om att jag skulle få jobbet bara jag var intresserad. Såklart att jag var! Men nu är jag alltså mammaledig sedan 1,5 vecka tillbaka.

Dessa två grejer är väl liksom the main things. Med nytt jobb, graviditetströtthet och -illamående har det inte riktigt funnits någon ork att ta tag i bloggen igen och ju längre man väntar destu svårare brukar det bli. Men nu känner jag verkligen att det är dags! Än så länge har jag ju all tid i världen att redigera bilder och skriva av mig.

Jag tror inte att konceptet på bloggen kommer att förändras särskilt mycket från förr. Utan jag tänkte liksom bara börja på nu igen! Bloggen är för övrigt ännu lite under uppbyggnad, men jag resonerade som så, att jag ju aldrig kommer att börja blogga igen om jag väntar att allt ska vara klart och perfekt.

Sara.

Dimma och månsken

Nu börjar det ju redan se mycket vårigare ut också på våra breddgrader. Men jag ville ändå dela med mig av dessa bilder som jag fotade i Karperö för bara några veckor sedan. Det var faktiskt samma kväll som jag fotade revyn i Vörå. På vägen hem från Vörå var det så fint och dimmigt överallt, att jag från bilen ringde och frågade ifall Philipp kunde tänka sig komma ut och fota dimman i månskenet med mig. Snäll som har var letade han fram mitt stativ och mötte genast upp mig på gården. Vi körde sedan runt lite i Karperö och hittade denna perfekt dimmiga väg. Fast just detta ställe hör antagligen mera till Kalvholmen och inte Karperö. Jag vet inte riktigt var gränsen går!

Idag har det ju varit helt uuunderbart väder. Nästan +8 grader och sol och inte ens så blåsigt. Tidigare i veckan hade vi också riktigt fint och soligt, men det var både kallare och blåsigare än idag. Imorgon lär det också vara riktigt pangväder, så då ska vi ut och njuta!

Det råkar säg dessutom så väl att jag faktiskt har semester nu! Min första helt på riktigt riktiga semestervecka började igår och nästa vecka åker vi på resa. Det blir alltså den första riktigt ordentliga semesterveckan på 2,5 år. (Inte sedan vi var till Kina i november 2014). Fattar ni hur skönt? På alla tidigare resor har jag alltid haft med mig datorn och jobbat åtminstone några timmar varje dag eller kväll men nu ska jag faktiskt lämna allt på kontoret så det inte ens blir möjligt för mig att jobba. Det känns väldigt underligt faktiskt, men också väääldigt väldigt skönt!

Inte för att jag varit en superaktiv bloggare nu heller, men så ni vet ifall det är tyst åtminstone en vecka att jag förhoppningsvis ligger och solar eller gör allmänt sköna turistiga saker istället. Jag har ett till inlägg nästan klart från min födelsedagsfest förra helgen, men nu vågar jag inte lova att det hinner bli klart innan vi åker.
Vi hörs!
Sara.

VÖRÅREVYN – PAKKO PÅ

I fredags fotograferade jag pressbilder för revyn i Vörå för femte året i rad! Det är alltid lika roligt att bli tillfrågad, eftersom det ju också råkar vara väldigt trevligt att få se hela revyn i förväg och på första parkett 😉

Och precis som alla tidigare år kunde jag inte hålla mig för skratt fastän jag var nästan den enda personen i publiken. Det är ju liksom lite lättare att skratta i grupp, så ifall skrattet måste ut när man är ensam är det liksom faktiskt roligt på riktigt 😉 Detta bevisar förstås också att man riktigt bra kan gå och se revyn trots att man inte är från Vörå (jag är ju inte det). De flesta skämt förstås också trots att man inte kommer från, eller hänger med i lokalpolitiken, även om det förstås blir snäppet roligare om man förstår sig på allt roligt.

Min personliga favoritkaraktär är absolut Singel-Stefan, och inte heller i år gjorde han mig besviken. Det är så svårt att välja, men det är nästan nog min favoritscen från årets revy. Käppgymnastiken som syns i bilderna här nedanför var också riktigt bra!

Några recensioner av revyn har redan hunnit publiceras, premiären var ju i lördags. De recensioner som jag har läst hittills har varit riktigt fina, och jag håller med mycket vad recensenterna har skrivit. Vasabladet skrev om ”En överraskningarnas revy” här, och Österbottens tidning om att ”Vörårevyn bjuder på skrattpiller” här.

 

Och sist men inte minst vill jag påminna om att man kan boka biljetter online via Vörå Ufs hemsida. Föreställningar visas ännu i mars och början av april.
Sara.

SÖNDAGSPROMENAD PÅ ISEN I VASA

Förra söndagen, i det underbart vackra marsvädret, kände vi att vi ville se något annat än Karperö och bestämde oss för att köra ner till stranden vid Sandviksvillan. Den ursprungliga tanken var egentligen inte att gå ut på isen, eftersom både jag och Philipp lite ogillar tanken att röra oss på fruset vatten. Men dagen var så otroligt underbar, solen gassade på och värmde trots att det egentligen var ganska kallt i luften, och det var verkligen smockfullt av folk på isen (så det kändes safe!). Så vi kom på idén att gå till Sunnanviken längs med strandpromenaden och sedan tillbaka på isen. En ypperlig idé.

På vägarna bakom ishallen, mot Abborön, såg skogarna helt magiska ut, som en saga. Fast det blev också väldigt kallt då solen inte slapp fram och värma alls. Att sedan komma ut vid bostadsmässoområdet och vandra tillbaka på isen i solen kändes riktigt varmt och skönt. Isen kändes också trygg att gå på (för det mesta).

I efterhand insåg vi att vår promenad ändå blev ganska lång, och att vi hade lika bra kunnat vandra över till villan och tillbaka istället! Nu verkar ju vädret ha vänt mot det varmare, så det kanske inte blir några flera ispromenader i år. Men ifall det blir, så vandrar vi nog till villan iställen! Men annars får vi vänta tills båtsäsongen börjar.

Jag älskar verkligen sådana här underbara vårvinterdagar, men nu är jag nog ändå ganska färdig för vår.

Sara.

KOMPISDEJTER, LJUVLIGA VINTERDAGAR OCH EN SLASKIG VARDAG

Ni vet den där känslan när man kommer hem efter en en 5 timmars kompisdejt och knappt har pratat om hälften av alla ämnen man hade tänkt, men samtdigt pratat om lifvet med både roliga och riktigt djupa ämnen tillsammans med en vän. Alltså den känslan älskar jag och hade turen att uppleva igår. Efter att Sweet Vaasa hade ”kastat ut oss” stod vi kvar utanför i kylan och för att ”bara säga en sak till”, i ungefär en timme. Samtidigt som vi bombades av fallande snö från Kurteniahusets tak med jämna mellanrum. En mycket bra kväll!

Alltså vädret i söndags! Jag hoppas innerligt att också ni fick uppleva det. Hela Vasa vandrade ju omkring på isen, solen gassade, och allt var bara så U N D E R B A R T ! Den perfekta vinterdagen. Jag håller som bäst på att förbereda bilder från vår ispromenad i lördags till ett blogginlägg som jag hoppas dyker upp här under helgen.

Tyvärr ser ju vardagen mera ut så här nu igen. Vintern 2017 kan väl sammanfattas i två ord: slask och is!
Ikväll blir det fotografering av Vörårevyn och jag ser barnsligt mycket fram emot den. Även om jag jobbar så har jag ändå kunnat njuta och skratta varje år ändå (hoppas väldigt mycket på att Vöråstina dyker upp), premiär imorgon!
Sara.