skip to Main Content

Tankar i vecka 27

Fattar ej vart veckorna springer i väg. Nu har jag redan vecka 27 på gång, vilket betyder sista veckan i andra trimestern. Vart försvann den liksom?

Förra gången jag skrev ett dylikt inlägg, nämnde jag att jag började bli nervös inför ultraljudet där hjärtat skulle kollas upp igen. Allt var som tur ändå bra på den fronten! Hade alltså inte behövt vara nervös. Samtidigt hann vi diskutera min remiss till Pelkopoli och det besöket kommer jag faktiskt att ha nu redan nästa vecka. (Samtidigt som den månatliga ultraljudet. Jag springer ju på mödrapoli en gång i månaden och kollar babyns tillväxt.) Ironiskt nog börjar jag bli lite rädd för besöket på pelkopoli. Men jag antar kanske att det är ”bra”. Jag tänker att det betyder att det faktiskt finns någonting som behöver bearbetas.

Förra veckan hade jag rådgivningsbesök. Allt såg väl nog bra ut, förutom att jag kanske borde hinna vila lite mera. Men det är nog ganska omöjligt med liten krypande och klättrande typ hemma. Men jag försöker. Vi har skaffat lite portar och grindar så att jag inte behöver springa efter L hela tiden när hon vill klättra överallt. Speciellt att klättra upp för trapporna är ju en hit…

Jag har börjat läsa Att föda av Gudrun Abascal. Hon är expertkommentator i min favoritpodd (Vattnet går) och så råkade jag få låna denna bok! Mycket bra bok än så länge! Inför förlossningen med L så läste jag faktiskt inte alls så mycket och inte tänkte jag väl läsa så hemskt mycket denna gång heller. Men Att föda tänker jag åtminstone läsa igenom! Kanske om jag hinner kika lite i Att föda utan rädsla igen också. Frågan är bara när jag ska hinna läsa böcker 😀 men nåja.

Jag har också äntligen införskaffat ett par gravid-träningstajts. Det var som att komma i himmelriket när jag drog på dem. Har jagat tajts i en evighet på H&M, men de är alltid bara slut, så nu slog jag till på dessa. De hade -25% på alla produkter på Stadium för någon vecka sedan så jag fick dem åtminstone lite billigare. Kommer att bo i dem!

Jag försöker gå ut och gå varje dag. De senaste veckorna har varit lite trögare på den fronten och får också lite sammandragningar när jag är ute och promenerar. Men inga onda sådana, så jag antar att det är okej ändå. Går förresten också på vattengymnastik för gravida en gång i veckan. Det är så skönt! Är ledsen över att det är sista gången nästa vecka och så verkar det fortsätta först på hösten igen. Varför? Nog är väl folk gravida på sommaren också liksom 😛

För övrigt så känner jag att jag har blivit väldigt trött de senaste veckorna. En såndär trötthet man inte kan sova sig ifrån. Även om L ibland också har lite bättre nätter nuförtiden är jag ändå helt kaputt på eftermiddagarna. Vi har visserligen haft väldigt mycket program nu de senaste veckorna. Många kalas och gäster från Tyskland osv. Så det tar ju förstås en del energi, men också de dagar jag bara fått ”vila” hemma har jag varit väldigt trött! Hade lunchdejt med vän på GW gallerian idag, vars barnmorska hade sagt att det brukar slå till en ny trötthet där just vid vecka 27-28 så det är ju förstås precis rätt tidpunkt för det. Borde kanske googla detta 😛

What else? Annars rullar det väl liksom bara på. Känner mig som sagt väldigt trött och börjar känna mig lite tung och osmidig men annars är det ganska bra. Behöver (ännu) inte springa på nattliga wc besök, men antar att det kommer så småningom… Kollade för skojs skull upp min insulindos med L i samma veckor, och det visade sig att jag var uppe i runt 20-22 doser per dag i samma vecka och nu är jag bara uppe i 14 än så länge, vilket jag riktigt nyligen ökat till. Jag låg på 10 och 12 doser väldigt många veckor. Så det verkar ju faktiskt som om jag åtminstone hittills behöver mindre insulin denna gång. Men vi får se hur det artar sig!

Det var väl ungefär allt jag hade på hjärtat denna gång. Ska se om jag skriver ett inlägg om besöket på pelkopoli nästa vecka. Jag tror att det får bero på hur det kändes! För övrigt heter det väl faktiskt aurorasamtal, åtminstone på sverigesvenska.

Sara.

Madeira 2019 – Del 2

Dag 4

Lia vaknade tidigt denna morgon, och jag tror faktiskt att vi åt frukost redan före klockan 08. Vilket nog inte brukar hända särskilt ofta. Efter frukosten bestämde vi oss för att gå en liten promenad längst strandpromenaden mot ”andra hållet”. Alltså inte mot stan.

Det fanns hiskeligt branta backar hitåt och det blev verkligen tungt att skuffa upp vagnen flera hundra meter rakt upp. Här på bilden nedan pausar vi en stund mitt i backen. Och nu ser det ju ut som jag har skuffat vagnen hela vägen, men det är nog inte riktigt hela sanningen. Jag körde nämligen på preggokortet här och Philipp fick skuffa upp för alla backar 😛

En fin utsikt fick vi ändå njuta av när vi äntligen kom upp till ”toppen”. Bergen klättrar förstås mycket högre än så, men vi gick så långt vi slapp med vagn längs med promenaden.

På vägen tillbaka vandrade vi längs med huvudstråket i Lido. Det har mindre backar och jag tyckte nog att vi backtränat klart för idag 😛

När vi kom tillbaka till hotellrummet fick Lia sin lunch, och efter att hon somnat till sin middagsvila åt jag en glass. Mums! Det är tur att jag inte sett dessa glassar hemma i Finland, de är nämligen alldeles för goda. Blev nästan en per dag under resan… 😀

Och när Lia vaknade blev det förstås lek på terrassen. Vi provade hennes nya UV-dräkt från Polarn och Pyret. Jag hade sånt sjå med att köpa den innan resan eftersom jag letade efter någonting med långa armar och ben. Det visade sig att det ungefär bara är PoP som säljer dylika (åtminstone i februari/mars). Och dessutom fanns de inte ens framme i butiken utan jag fick fråga efter dem från lagret. Vi har ärvt en UV dräkt av Lias småkusin, men den var ännu ganska stor och med korta ärmar. Mössan är dock också från samma ärvda set, men ändå är det exakt samma nyans av rosa som den nya dräkten. SÅ schysst och bra av Polarn och Pyret att fortsätta med samma nyans i flera år!

Dock visade sig ändå UV dräkt vara ganska onödig på denna resa. Vi försökte ändå hålla henne i skuggan och ha vanliga långärmade och långbenade kläder på henne och det gick riktigt bra. UV-dräkt kanske behövs mera sedan då barnet är ännu mer rörligt, leker i vattnet, och då man inte heller har så mycket skugga att tillgå. Men jag tänker att denna dräkt nog ännu passar i sommar då jag drömmer om hur vi ska vara vid havet mycket! Så helt onödigt köp var det väl ändå inte. För övrigt har den där UV mössan en superbra passform. Trots att den inte har något band rev Lia inte ens av den en enda gång. Annat var det med de andra solmössorna hon hade 😛

Utsikt igen! 

Det började bli lunchdags för oss, och eftersom vi inte ville ge poolbaren en till chans gick vi ner till Qasbah, en restaurang vid havet. Supernice utsikt och den ligger liksom precis nedanför hotellet.

Världens största hamburgare för typ 5-6 euro. Inte alls illa. Helt god var den också, enligt Philipp alltså. Jag åt en Club Sandwich som inte hamnade på bild denna gång 😛

Mera utsikt!

Poolområdet. Riktigt chill och inte alls överfullt så här års. Men med en rörlig Lia kändes det mycket bättre att hänga på vår gigantiska terrass istället. Tog mig lite egentid emellanåt och stack ner till poolen för att simma några längder ensam.

Denna eftermiddag ville vi också doppa oss i inomhuspoolen igen. Då kunde ju Lia vara med eftersom vattnet var betydligt varmare än utomhus. Det var ändå inte riktigt ”babysimvänligt” vatten, jättelänge kunde vi alltså inte vara i vattnet med henne. Första dagen när vi prövade på inomhuspoolen skulle jag ha gissat att vattnet var över 30 grader men de andra dagarna kändes det mycket kallare av någon anledning.

Lillis hade det trevligt i vattnet! 

Solnedgång från terrassen. 

Denna kväll beslöt vi oss för att äta middag i hotellets restaurang. Varje kväll i restaurangen hade olika teman och denna kväll var det mat från Madeira. Det bjöds också på sång och dans som speciellt Lia tyckte ju detta var festligt!

Maten här var jätte god! Dock var det lite problematiskt för mig att äta från buffén utan några som helst ”skyltar” på vad som fanns i. Hamnade tyvärr att hoppa över hela förrättsbordet när jag inte kunde se om det var gravidvänlig mat. Hade ju säkert kunnat fråga förstås. Men är man finländare så är man 😛 Dessutom fick jag stå och vänta 15 min när jag bad om en well done biff. Många av de andra huvudrätterna kunde jag inte äta. Inte särskilt gravidvänligt med andra ord, men det som jag kunde äta var mycket gott! Hela det dignande efterrättsbordet kunde jag dock mumsa på. Fattar inte att jag inte tog en bild på det! Fanns sjuttiotusen olika goda efterrätter att välja mellan.

Lillis hann bli riktigt trött eftersom vi hade trott att restaurangen öppnade först 19:30. Det visade sig att den ändå hade öppnat en timme tidigare. Nåväl. Vi klarade oss med mycket bröd och majsbågar 😛

 

Dag 5

Ett stycke hotellfrullebebis ovan. Servitörerna hämtade alltid en matstol åt oss och för det mesta fick Lia äta det hon brukar till frukost. Vi hade med oss yoghurt hemifrån Finland och så fick hon plocka i sig bröd och frukt.

Vi hade pangväder och spenderade typ hela dagen på terrassen!

Hade tydligen inga bilder från lunchen, det är alltså lite oklart var och vad vi åt denna dag 😛 Men säkert åt vi väl nåt! Hehe.

Damerna är redo för middag!

Försökte gå sövningspromenad genom parkerna runt hotellet, men lyckades inte. Lillis höll sig vaken!

Vi valde förresten mellan flera olika hotell här längs med Lido-områdets strand. Valet föll sist och slutligen på Melia, kanske främst på grund av terrassen vi kunde boka. Ett av alternativen var hotellet som skymtar här till höger, det tillhör samma kedja som vi tidigare bott på när vi varit på Madeira och hade säkert varit ett bra val det också. Vi är ändå riktigt nöjda med Melia och jag kan ju inte nog poängtera hur nöjda vi var med sviten och terrassen vi hade. Trots det, skulle jag ändå nog nästa gång experimentera vidare. Nästa gång skulle jag gärna igen bo på något av Porto Bay hotellen.

Philipp hade bokat bord på Mad Market. En väldigt undangömd restaurang i ett shoppingcenter. Man skulle liksom inte hitta dit om man inte hade kollat och läst Tripadvisor. (Vilket vi givetvis hade gjort.) Mad Market är liksom en butik slash restaurang i ett. Lite hipsterkänsla över det hela.

Alla bord finns utplacerade bland vinet och maten och när man beställer sitt vin får man liksom gå runt och välja själv vad man vill ha. Om man vill.

Som vanligt var vi tidigt ute och ingen annan hade ännu kommit, hehe. Borden fylldes i sakta mak medan vi åt.

Måste säga att vi åt en av den godaste maten här! All mat (och allt vin) är Portugisiskt och så långt det går lokala produkter. Varje månad har de också olika teman med mat från olika regioner i portugal. Intressant koncept och när vi pratade med ägaren så fick man verkligen feelisen att han brann för denna restaurang.

Så gott! 

Till förrätt åt jag räkor i limesås. To die for! Och till huvudrätt en biff, grönsaker och potatis. Också det supergott.

Passar sig kanske inte att skriva detta som komma skall, så här efter smarriga matbilder, (sluta alltså läsa nu om du är känslig för bajshistorier!) men efter att vi ätit märkte vi plötsligt att Lillis nog hade råkat ut för en liten kakkastrof. Alltså helt ärligt har jag under hela hennes liv aldrig råkat ut för en så extrem ”shituation”, (Fick liksom på denna restaurang lära mig betydelsen av ordet niskapaska…..) Något skötbord fanns det förstås inte, men den vänliga servitören visade mig till ett annat rum där jag kunde byta blöja på ett bord. Han visste dock inte att vi hade kakkastrof på gång. Haha! Utan att gå in på för mycket detaljer så fick L åka hem i endast jacka och blöja och Philipps jacka som täcke! Hade med andra ord inte med oss några ombyteskläder till restaurangen. Resten av dagarna hade jag med ombyteskläder åt henne vart vi än gick och givetvis råkade vi inte ut för detta fler gånger. Nu kan jag nog skratta åt denna incident, men i stunden fick jag nog lite panik och visste inte riktigt vad jag skulle göra när jag ensam stod där i ett sidorum och försökte lösa krisen (utan vatten) och Philipp satt kvar vid bordet och fattade inte varför det tog så lääänge och varför Lia skrek som en stucken gris (vilket alla gäster förstås hörde…), och varför jag sedan kom ut med en baby utan kläder. Ja, ni förstår. Jag var lätt svettig och inte alls så avslappnad just då. Nu har jag redan fått lite distans till detta 😛 Inte alltid så lätt att resa med småbarn 😛

Man kan ju gott säga att detta restaurangbesök var det mest minnesvärda från hela resan. På många sätt och vis! 😀

Och nu tänkte jag lämna er med denna trevliga historia! Fortsättning följer.

Sara.

För ett år sedan

Dessa bilder är tagna för precis ett år sedan idag. Samtidigt som det känns som igår, känns det också som en evighet sedan. Under samma fotosession åkte vi också ut till Kosköskogen för att ta några bilder utomhus och de bilderna visade jag på bloggen redan i höstas: de hittas här. Bilderna är tagna i vecka 39+2 och bara en vecka och en dag senare var Lia alltså född.

Det känns lite speciellt att vara gravid igen när jag mer och mer börjar tänka tillbaka på hur det kändes för precis ett år sedan. Jag började bli nervös men var ändå mentalt väldigt redo och faktiskt ganska lugn.

Det känns lite knäppt att jag nästan känner mig så här stor redan. Mini ska förhoppningsvis ännu växa till sig i cirka 15 veckor till. I mitt stilla sinne börjar jag alltså undra sådär smått hur stor magen egentligen kommer att bli denna gång 😀 😛

Jag har ännu inte bestämt mig för hur det blir med gravidfotografering denna gång. Eller en fotografering vill jag absolut göra, men frågan är om jag ska regissera den själv med hjälp av Philipp eller om jag ska kontakta någon annan. Fördelen med någon annan är att jag själv slipper redigera och inte behöver vänta ett år innan bilderna blir klara, hehe 😀 Men å andra sidan skulle jag känna mig lite nervös inför att ta gravidbilder med någon annan. Vi får se hur det blir!

Inte heller denna gång har jag hunnit eller orkat ta några ”veckobilder” på magen, men jag har åtminstone försökt vara lite mer aktiv än förra gången och faktiskt emellanåt ta bilder på ganska samma ställe i ungefär samma kläder. Håller alltså på att jobba på ett dylikt kollage. Tittar man förresten på det där kollaget så tycker jag snarare jag nog redan befinner mig i vecka 32-34 någonstans, även om jag nu alltså på riktigt bara är i vecka 25 ännu 😀

Sara.

Back To Top