skip to Main Content

USA 2017 – DAY 3 – ALCATRAZ AND ANGEL ISLAND

Direkt från morgonen hoppade vi på en spårvagn i närheten av vårt hotell för att åka ner till Pier 33 där vi skulle stiga på en båttur till både Alcatraz och Angel Island. Biljetterna hade vi köpt någon vecka på förhand på nätet, eftersom vi läst att de ofta kan vara slutsålda annars. Det lämnade dock oklart om så faktiskt skulle ha varit fallet, men vi var glada över att inte behöva komma till hamnen supertidigt, eller oroa oss över om vi skulle få plats på båten eller inte. Vi köpte med oss lite frukost från hamncaféet och ställde oss för att köa till båten som skulle avgå klockan 09:30. Första stoppet var alltså Alcatraz.

Efter den korta båtturen (ca 20 min) ut till fängelseön fick vi genast en kort introduktion om Alcatraz av en park ranger. Hon berättade lite bakgrundshistoria om fängelset, förklarade för oss vad det fanns att se i fängelset, samt när olika ”evenemang” skulle äga rum under dagen. (Vi ville gärna se ”the slamming of the prison doors”.) Eftersom vi sedan skulle vidare till Angel Island så hade vi inte all tid i världen, men jag har förstått att man annars får stanna hela dagen på ön och ta vilken som helst färja tillbaka. Men som sagt hade vi ”bara” dryga 2 timmar på oss att besöka fängelset innan vi skulle hoppa på nästa båt. Vi vandrade genast upp till själva fängelsebyggnaden där den audioguidade rundturen började. Jag medger att jag var lite skeptiskt till den innan. Oftast blir dylika turer tråkiga, fungerar inte, eller så matchar inte berättandet med var man befinner sig, m.m… men denna audioguide var faktiskt super välgjord! Den var mycket lätt att följa och ingenting berättades på fel tidpunkt, och historierna var mycket intressanta. Det lär också vara äkta fångar från fängelset som berättar historierna, så det var liksom extra spännande då.

Här står jag i en isoleringscell och ser lite för glad ut, och här nedanför ser ni lite mera ”normala” celler. Alcatraz var ett aktivt fängelse fram till 1963 och var ett ”maximum security prison”, hit skickades alltså de allra värsta fångarna; De som var våldsamma och farliga, eller där det fanns risk för att de skulle rymma (igen). På Alcatraz har suttit fångar som Al Capone och ”The Bird Man”. Enligt historien har 36 fångar försökt rymma från fängelset, och det lär faktiskt vara lite oklart om någon av dessa någonsin lyckades. Tre av fångarna som försökt sig på att rymma är nämligen fram till denna dag ”missing and presumed drowned”. Man vet inte om de lyckades ta sig över till San Fransisco på en flotte eller om de drunknade på vägen. Men de 33 övriga rymningsförsöken lyckades alltså inte alls.

Känslan man fick i fängelset var ganska skrämmande. Staden var så nära, men så långt borta… Vissa av fångarna hade en vacker utsikt över staden, ständigt påminda om vad de gick miste om. Under den guidade rundturen berättades det också att om vinden låg från rätt håll kunde man från San Fransisco till fängelset höra tonerna av musik från strandpirerna om kvällarna. Det gav mig också kalla kårar att höra ”the slamming of the prison doors”, som en park ranger förevisade speciellt för oss som skulle vidare till Angel Island (eftersom vi annars hade missat demonstrationen. Det uppskattade vi super mycket!).

Efter guidningen vandrade vi omkring en liten stund innan vi alltså hoppade på nästa färja till Angel Island. Kombibiljetterna till Alcatraz & Angel Island kostade för övrigt dryga 70 dollar per person då i september 2017. Hade man bara velat åka till Alcatraz, så låg priset på runt 40 dollar per person. Vi ville ändå gärna se båda öarna, och tyckte att både ställena var riktigt intressanta och väl värda besök. Ännu intressantare hade förstås varit en live guide på Alcatraz, men jag vet inte ens om detta var möjligt.

Båtturen till Angel Island från Alcatraz tog runt 30 minuter. Trots att vädret ser lite dimmigt och tråkigt ut på bilderna så var det ganska varmt och vi kunde sitta ute på däck hela vägen och spana in Golden Gate Bridge och Sausalito.

Angel Island är alltså ”the Ellis Island of the west” och det var alltså hit som alla immigranter först slussades och processades i början av 1900-talet. Immigranterna fick i värsta fall vänta i flera år på ön för att sedan komma in i USA (eller så inte). Mest var det immigranter från Kina som kom hit, och de lär har utsatts för grymma förhör.

När vi anlände till Angel Island fick vi hoppa på en guidad rundtur med ett ”lilliput-tåg” som tog oss runt hela ön och vi hade alltså en guide med oss hela tiden. Personligen hade jag gärna velat se och höra lite mera om immigrationshistorien, men rundturen var också fokuserad mycket på naturen och öns övriga historia.

Det var också lite synd att man inte fick gå in i någon av byggnaderna, men historierna var ändå intressanta att höra!

Den guidade turen på ön tog cirka en timme och sedan hade vi nästan en timme tid på oss att strosa omkring själva. Avståenden var ändå ganska långa på ön, så vi hann bara ta en kaffe på det lilla hamncaféet och bekanta oss med besökscentret som också låg precis vid hamnen. Och det var inte heller alls illa att hinna sitta på bryggan och njuta lite innan båten tog oss tillbaka till San Fransisco.

Eftersom Pier 33 ligger mindre än 1 km från Pier 39, så bestämde vi oss att besöka stället igen när vi ändå befann oss så nära. Visserligen väldigt turistigt, men jag gillade atmosfären och ville gärna titta på de kaliforniska sjölejonen igen. Jag fascinerades nämligen av att sjölejonen hade bosatt sig vid piren efter jordbävningen år 1989 och sedan dess har de liksom inte flyttat på sig!

Här nedanför syns förresten Alcatraz från Pier 39. Det är bara cirka 2 kilometer mellan kusten och fängelset.

Överallt i San Fransisco, och speciellt vid bryggorna, görs det reklam för Clam Chowder. Och vi kändes ju genast att detta är någonting som måste testas när vi en gång är här! Det är alltså en typ av musselsoppa som ofta serveras i ett surdegsbröd (clam = mussla, chowder = stuvning/soppa). Det var faktiskt riktigt gott och förvånansvärt mättande. Egentligen hade vi tänkt äta det som en sen lunch, men vi orkade sedan inte äta någonting mera på hela kvällen ändå. Förutom att dela en megastor cheesecake till efterrätt då 😛

Och när man en gång befinner sig i San Fransisco måste man ju också åka cable car, eller hur? Så vi letade upp vändstationen för Powell-Mason line i närheten av Pier 39 som då skulle ta oss raka vägen tillbaka till Union Square. En väg kostar 7 dollar per person, det vill säga ett ganska saftigt pris för knappa 3 km. Men helt klart värt det ändå! I början kändes det nästan lite skrämmande, jag var liksom rädd för att falla av, men farten är faktiskt inte så farlig (under 15km/h) och ofta ställer sig människor framför en och ”hänger på”, så det var inte så skrämmande ändå. Men jag hade nog inte vågat stå på min första tur i alla fall 😛

Redan nästa dag skulle vi plocka upp vår hyrbil, så på kvällen passade vi på att leta reda på stället där vi skulle hämta bilen följande dag. Det låg nämligen inte alls långt ifrån vårt hotell, och för det mesta gillar vi liksom att vara förberedda. Speciellt när vi ska släpa på tunga resväskor till rätt ställe. Och jag tror knappast att klockan hann bli särskilt mycket innan vi slocknade som små ljus på hotellet.

Följande dag skulle vi alltså påbörja själva road trippen och köra mot Yosemite. Men mera om det i nästa rese-inlägg.

Sara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Back To Top