LIAS DOP – 28.7.2018

Den sista helgen i juli döptes vår lilla skatt. Den tjugoåttonde juli var eventuellt den varmaste dagen på hela sommaren med sina trettiotre grader i skuggan. Jag har många gånger fått höra att mitt eget dop, för trettio år sedan, lär har varit precis lika hett.

Vi hade bokat fotograf till dopet. Nästan alla bilder i detta inlägg är tagna av henne: Rebecka Hägert. Vi är så otroligt nöjda med bilderna och jag är så otroligt glad över att vi bokade fotograf, och att vi bokade just henne!

I något skede tänkte jag att det kanske ändå är onödigt, men sedan när jag började fundera på hur mycket det skulle harma en fotonörd som jag, att bara ha suddiga mobilbilder från dopet, så var det liksom klar sak att vi måste ha någon som fotograferar. Alla ”familjens fotografer” stod nämligen uppe vid altaret under dopet. Och jag är så inninorden nöjd och glad över att vi nu har så otroligt många och vackra bilder från denna minnesvärda dag. Det är också en orsak till varför även detta blogginlägg är en kilometer långt. Jag kunde inte hålla mig.

Vi tog dessa familjebilder innan kyrkan. Det var så fruktansvärt varmt att jag var lite rädd för att vi skulle se ut som tre våta pölar på marken. Men se nu så himla fina vi är? Får man ens säga så :P

Jag var bombsäker på att det skulle bli jättesvårt att få tag på en fotograf på en lördag i juli. Jag om någon vet ju att alla julilördagar brukar vara totalt fullbokade ett år på förhand hos fotografer. Men vi hade enorm tur att Rebecka hade råkat spara på denna helg och alltså inte var uppbokad. Vilken tur!

Dopklänningen är annars handsydd från 1920-talet. Om vi har fått korrekt information så har både jag, min mamma och min mommo haft på sig denna klänning när vi blev döpta. Banden bytte vi dock ut inför dopet och sydde på en rosett framtill.

Dopet ägde rum i Korsholms kyrka. Samma kyrka där vi gifte oss sju år tidigare. Vi hade funderat ett tag på att också ha själva dopakten på festplatsen men det kändes ändå fint att döpa vår dotter i vår vigselkyrka.

Jag hade i sista minuten fixat programblad. Inuti fanns psalmen vi skulle sjunga, fader vår, trosbekännelsen samt en sång som min mamma hade skrivit. På pärmen fanns en bild av vår dotter, samt hennes namn och dopdatum. Bättre bild på programbladet kommer lite längre ner.

Min kusin och hennes man blev faddrar och fick därmed också hålla i vår dotter under dopet: sylikummi, som det så fint heter på finska. Famnfadder låter ju lite främmande. En månad tidigare hade jag och Philipp blivit faddrar åt deras lilla son som föddes bara några dagar innan vår dotter. Det kändes lite speciellt att igen få stå framme vid dopfunten tillsammans.

Dagens huvudperson somnade snabbt i den trygga famnen och betedde sig också exemplariskt under hela dopet. Jag lär ha gjort precis detsamma på mitt eget dop.

Under dopet sjöng vi psalm nummer 390: Tryggare kan ingen vara.

Ja, jag vet ju nog att man inte får sitt namn vid dopet enligt den luterska kyrkan. Men nu kommer det i alla fall; vi döpte vår lilla underbaring till: Lia Johanna Catarina.

Johanna heter jag i andra namn (det är dessutom ett släktnamn från min sida, många heter så, eller varianter av namnet) och Catarina kommer från Philipps mommo som hette så i andra namn (dock med lite annan stavning). Tilltalsnamnet Lia har vi liksom bara hittat och båda fattat tycke för. Det var absolut inte lätt att hitta ett flicknamn. Många pojknamn hade vi på lager men flicknamn var inte alls lika lätt.

Vi bestämde oss för namnet nästan genast efter att vi på ultraljudet fick veta att det såg ut som en tjej. Trots att vi efteråt finkammat namnlistor och bollat idéer med våra mammor så hittade vi aldrig något namn som vi tyckte bättre om än just Lia. I Tyskland är det också lite vanligare än i Finland. Men faktiskt, bara för någon vecka sedan stod det i Vasabladet att Lia ska få en egen namnsdag i Finland. Det betyder alltså att det nu finns minst 50 andra Lior i Finland, vilka alla är yngre än 50 år.

Och Lias småkusin fick hjälpa till att torka bort vattnet från huvudet. En viktig uppgift!

Philipps mamma läste en vers i kyrkan, på tyska. Stora delar av dopet var också på tyska. Vi hade egentligen inte avtalat det på förhand på det sättet, men vår fina präst hade översatt mycket av det hon läste också till Tyska. Det var fint!

Till slut sjöng vi sången som mamma hade skrivit åt Lia: När Lia kom till jorden. Vackert!

Efter dopet förflyttade vi oss till Wasa Segelförening. Rättare sagt till bastubyggnaden som vi hade hyrt för dopfesten.

Dagen innan hade vi fixat och dekorerat. Hängt upp några pompoms och vimplar, dukat borden och annars ställt iordning alltihopa. Blommorna hade vi hämtat från blomaffären på morgonen innan dopet. Jag var så nöjd med alltihopa.

Vi var 20 personer som samlades vid Seglis.

Vi skålade och minglade medan vi väntade på maten.

Maten hade vi beställt från Seglis. De kunde alltså bara springa över med den åt oss. Smidigt så!

Vi bjöd på skärgårdstapas och olika sallader. I princip ett förrättsbord alltså. Allting så otroligt gott. Både jag och Philipp brukar alltid tycka att förrätten är det godaste på alla typer av bufféer, så vi valde liksom helt enkelt att skippa huvudrätten och bara köra på ett förrättsbord. Mums!

Något program hade vi inte, utan vi åt, pratade och drack kaffe.

Tårtan. Den skulle nästan kräva sitt eget inlägg! Jag är så otroligt nöjd med den. Ni vet inte hur jag jagat tårtor i Vasa i hela juli. Många hade semester eller stängt, eller annars bara inte gör tvåvåningstårtor. Jag hade liksom satt in siktet på just en sådan. Jag och Philipp och Lia brukar väldigt ofta besöka Aroma i GW gallerian, och så slog det mig en dag att jag ju måste fråga dem ifall de kan göra en sådan tårta åt oss på kort varsel (jag hade ju letat så länge, att tiden hade hunnit bli knapp). Och det kunde de!

Tårtan var så makalöst fin, och så god. Är mycket lycklig över att det blev över en hel del tårta, som jag sedan har fryst ner och nu kan ta upp en bit till eftermiddagskaffet åt mig själv då och då. Dessutom tycker jag nästan att det är lite symboliskt fint att doptårtan kom från bageriet som vi varit flest gånger på tillsammans med Lia.

Eftersom jag beställde tårtan på väldigt kort varsel, hade jag bara möjlighet att välja bland deras ”standardtårtor”. Men supergod var den ju förstås ändå. Fyllningen bestod av blåbärssylt och lemoncurd med vaniljfrostning. Dekorerad med äppelkvist och prärieros. Så god och så fin!

Någonstans här åkte nu också fotografen iväg och jag kände mig tvungen att gräva fram min egen kamera. Det hade verkligen varit otroligt skönt att inte behöva känna press att ta bilder själv eller outsourca det till någon annan. Men resten av bilderna är nu alltså fotograferade av antingen mig eller Philipp (eller någon annan som eventuellt lagt vantarna på min kamera under festen).

Vi tyckte att det var ganska passligt att det råkade finnas en tysk båt i gästhamnen denna lördag. Den tyska flaggan hade alltså hissats. Passande för vår lilla halvtyskas dopdag. Borde ju ha funnits en finsk flagga där också dock :P

Lias gumommo (alltså min egen gudmor) lyckades faktiskt få Lia att sova, och en bra stund hann hon sova också under dopfesten.

Jag är så tacksam över att vi fick en så fin dopdag för vår lilla Lia!

Sara.

---

English summary:

On the last weekend in July we celebrated Lia’s baptism. It was the hottest day of the summer. We had booked a photographer for the baptism (so happy about that!) and I am super happy with the pictures. So lovely to have these as a memory of the beautiful day. The baptism was held in the same church where me and Philipp got married 7 years ago. The dinner and coffee after the baptism was held at the clubhouse/Sauna of the sailing club in Vasa. The food was really good, the cake was amazing! I am so thankful that we had such a lovely baptism for our lovely little daughter.