skip to Main Content

Lia 7 månader

Det blev en liten paus i bloggandet, Lia har nämligen varit sjuk för första gången! Skönt att det sparades så här långt ändå, men förstås inte alls roligt med en liten febrig tjej. För lite över en vecka sedan hade hon alltså 39,5 graders feber och sedan dess har hon haft hosta och snuva. (Jag också förresten, minus febern!) Men nu är vi nog alla på bättringsvägen.

Hela sju månader har hon alltså hunnit bli. Dessa bilder tog vi faktiskt två veckor innan sjumånadersdagen, men de får ändå illustrera detta inlägg så här lagom till jul. Det var förresten riktigt svettigt att få till denna lilla fotografering. Lia var inte riktigt på humör, hade inte sovit så bra, Elmeri var ännu mindre på G och det blev lite allmänt kaos helt enkelt. Men helt lyckade bilder ändå. En av dessa bilder blev också årets julkort som nu åtminstone borde vara på väg till släkt och vänners brevlådor.

Vi har ju inte varit på någon 7-månaderskontroll till rådgivningen, nästa gång är nämligen vid 8 månader. Så några mått har jag inte att bjuda på. Tycker ändå inte att hon har blivit hemskt mycket tyngre denna månad, eventuellt lite längre eftersom vagnen börjar bli lite trång så småningom. Får nog lov att byta till sittdel inom någon månad. Kläderna använder vi storlek 68, jag börjar nog ha plockat bort de flesta 62:or nu. Någon enstaka kanske finns kvar. Vissa 74:or som jag vet att är av modell smalare använder vi också, så att de inte hinner bli för små innan vi tar fram dem. Men t.ex. KappAhls och Lindex 74:or är ännu alltför långa i armar, ben och kropp.

Sömnen. Den stampar nog på stället. Precis just nu verkar vi vara inne i en period när hon skriker 2 timmar per natt. Och för övrigt vaknar hon runt 5 gånger per natt. Vaknandena har alltså blivit lite, lite färre, men istället verkar vi ha fått in skrikperioder på natten. Mamma är alltså lite trött, om vi säger som så. Men jag har ändå vant mig så pass mycket nu att det inte känns så farligt längre. Skulle dock inte kunna tänka mig att fara tillbaka på jobb med så här dåliga nätter. Man blir liksom lite seg i hjärnan ändå. Detta är lite offtopic, och oklart om jag kanske redan har nämnt det på bloggen, men jag kommer alltså att vara på vårdledig hela nästa år. Skulle kännas ganska orimligt att börja jobba igen om dryga 6 veckor, då min föräldraledighet tar slut!

Förra månaden skrev jag förresten att vi hade några supernätter där hon sov från 12-7. Det har INTE hänt igen.

Kvällsrutinerna ser ut så här: vi ger gröt klockan 19, klär på pyjamas, ammar och myser en stund i soffan, läser en kort bok och sedan går vi och lägger henne. Förra veckan hade Philipp en 3-minutersnattning, men t.ex. igår ikväll tog det 45 minuter för mig. Normalt tar det väl ändå kanske 20-30 minuter, plus minus. Hon somnar kanske alltså runt 20-20:30 tiden.

Vaknar gör hon för det mesta mellan 8-9 på morgonen. Det är väldigt sällan hon vaknar efter 9 längre, men också väldigt sällan hon vaknar före 8. Alltså sådär att hon inte kan somna om.

Dagssömnen är väldigt varierande! Den senaste veckan har varit sämre, och hon har bara sovit 50 minuter – 1h10min på hela dagen. Vilket förstås resulterar i en väldigt trött tös där vid 5-6 tiden på kvällen. De flesta dagarna sover hon alltså bara en gång. Om vi någon gång lyckas få henne att somna en gång till så sover hon då max 30 minuter. Och då får man kämpa minst 30 minuter för att få henne att sova dessa 30. Famnen funkar inte heller längre här! Idag sov hon bara 30 minuter och sedan några snuttar här och där i bilen när vi varit och handlat och till Smedsby, m.m. Och så här har vi alltså haft det nu i någon vecka, medan hon nog innan det kunde sova 1,5-2 och ibland till och med 3 timmar en gång per dag. Men nu vet jag inte riktigt vad som hänt helt plötsligt.

Man kan väl kanske konstatera att hon inte riktigt är den sovande typen. Men det som jag ändå tycker bör nämnas är att hon ofta ändå orkar väldigt bra. Folk brukar kommentera att hon orkar så bra och att hon inte blir så gnällig trots att hon är trött. Har ju inget att jämföra med, men detta är vad jag fått höra.

Lia är fortsättningsvis en lite pratkvarn, och en väldigt social liten person. Det är sällan som hon har varit blyg mot någon. Hon hade en liten blyg period för några månader sedan men nu går det riktigt bra med nästan vem som helst. Hon pratar fortsättningsvis mycket och länge, fortfarande gang-gang-gang-gang-gang-gang-gang-gang. Inte så mycket bom-bom-bom längre, men en massa olika ljud som jag inte nu riktigt minns eller ens kan skriva fonetiskt. Det är nog gang-gang som dominerar. Men faktiskt imorse började hon med någonting nytt som jag inte hört förr, vilket hon också hållit på med precis heeela dagen: dä-dä-dä-dä-dä-dä. Fast den där första bokstaven låter nästan som ett mellanting mellan d och t. Ibland blev det också däi-däi-däi-däi-däi. Det ska bli spännande att se hur detta utvecklas.

Tänderna syns fortfarande inte till! Jag hade tänkt att dom kommer nu när vi hade feber förra veckan, men icke! Fortfarande känner/ser man dem bara under ytan. Men hon hinner ju ännu faktiskt vara snabbare än sin mor. Förra veckan var jag bombsäker på att hon hade fått tänder när det plötsligt gjorde ondare då hon ammade. Men det syns inget!

Maten har vi inte ändrat på så mycket sedan sist. Hon får 3 portioner mat per dag + amningen. Till frukost äter hon för det mesta en yoghurtsmoothie, till lunch t.ex. kokt maletkött + ägg + palsternacka + potatis. Och till kvällen havregröt. Lunchen brukar inte gå ner så bra, får ofta slänga bort rester (läs: ge till hunden Elmeri) medan hon oftast äter upp all frukost och kvällsmål. Jag tycker ändå att hon äter riktigt bra i det stora hela. Har inte funderat så mycket på när vi ska lägga in ett till mål mat. Och så tycker hon fortsättningsvis om att amma.

Motoriken. Hon har nu på riktigt lärt sig svänga både från rygg till mage och mage till rygg. Äntligen! Hon har nämligen börjat tycka om att sova på mage, vilket har varit lite av ett problem, eftersom hon sedan inte kunnat svänga sig tillbaka på rygg. Men nu äntligen i kanske 2 veckor så har hon lärt sig hur man svänger tillbaka till rygg också i sängen. Så skönt! Några nattens vaknanden är alltså antagligen borta nu på grund av detta.

Hon sitter själv ganska stabilt, även om man inte vågar lämna henne ensam ännu heller. Och vi har faktiskt inte bytt bort newborn-matstolen ännu heller. Utan tänker att hon får ha den så länge hon trivs. Men överallt där vi lånat och prövat matstolar så sitter hon jättebra och länge, så jag antar att vi nog snart ska byta. Hon kryper inte ännu, utan här åker vi bara baklänges eller runt på stället. Bara hon håxar hur hon ska lyfta rumpan som kommer hon att börja komma framåt.

Det var väl ungefär vad som hänt den senaste månaden!

Sara.


English summary:

Lia is already 7 months old. Time flies. She had her first little flu, or whatever it was, last week. A fever of 39,5 and later also coughing and a stuffy nose. Poor little one. Othewise I would say not that much has changed, she is still speaking super much. Eating well, sleeping not so well. She has finally learned to turn back from her stomach to her back. Which helps a little in the nights, she does not need to wake me up when she wants to turn. But still she wakes me up maybe around 5 times per night. Lately she has also started some scream-fests where she is just screaming 2 hours in the night and nothing helps. Last night was better, so I hope that continues! We did not have an appointment at the health care centre this month, therefore I have no new measurements. Next time is at 8 months! Which of course is very soon. 

This Post Has One Comment
  1. Unikoulu… A:n kans mää pidin sen just 7-kuisena ja kyllä kannatti. Samoin illalla rituaalit esim. Samat musiikit, valojen vähennys jne, auttoi nukahtamiseen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Back To Top