skip to Main Content

9 månader

9 månader. Det är ändå någonting speciellt med det. Lika länge ute i världen som hon var inne i magen. Tänk att det har gått så snabbt ändå.

En 9-månaders rådgivning har vi faktiskt varit på, en extra koll av längd och vikt, och visst hade hon växt fint nu, till min stora lättnad. Nu har vi inga fler rådgivningsbesök förrän vid 1 år! Vilket nog känns lite konstigt när vi ändå varit där i princip en gång i månaden sedan hon föddes. Månadens vikt och längd är: 9,5 kg och 69,9 cm. Eftersom vi dessutom är på väg på resa nu i vår så tog vi också en extrados av MPR-vaccinet. Det känns bättre så, när det härjar så mycket mässling överallt för tillfället. Hon fick ingen reaktion av detta vaccin heller. Nästa gång vi har rådgivning måste vi dock byta ”rådgivningstant” eftersom vår ska byta jobb. Snyft. Vi gillade henne! Men får hoppas att följande ”tant” är lika bra!

Klädmässigt så har jag nu plockat bort nästan alla 68:or. Det kanske ligger någon och skräpar någonstans, men sådär i huvudsak. 74:orna är ganska långa i armar och ben, så jag får ofta vika upp ärmarna ännu (vilket jag inte gillar, men vad kan man…). 68:orna gick liksom inte över huvudet längre, så vi fick börjar levla upp ändå. Men det är ju också lite trevligt med nytt i garderoben! Jag har också köpt lite sommarkläder i storlek 80 nu, eftersom vi behöver dem till vår kommande resa. Jag hoppas förstås att de ännu ska passa i sommar också, men det är så rysligt svårt att veta hur snabbt hon kommer att växa nu framöver!

Sömnen. Vi har bra nätter, och så har vi dåliga nätter. I Helsingfors på hotellet sov Lia jättebra!!! Vaknade 5-6 tiden varje morgon och totalt bara 2 gånger per natt. Hemma har det ändå fortsatt som vanligt, fast med EN supernatt emellan. Jag börjar alltså (kanske) se ljuset i tunneln! Jag tror att Lia slog rekord en natt förra veckan. Hon vaknade först klockan 6! Och då hade hon somnat vid 21. Och efter det vaknade hon bara 1 gång till. Detta har alltså aldrig hänt förut. Vi får se om det var en engångsföreteelse eller om vi snart äntligen kan få börja sova. Om vi inte räknar med just denna supernatt så skulle jag påstå att hon kanske vaknar 4 gånger per natt just nu. Vissa nätter sämre, vissa bättre. Det går ju åtminstone framåt. Vid 8 månader skrev jag nämligen att hon brukar vakna 5 gånger per natt. Sakta men säkert alltså! Hon brukar somna vid 21 och vakna 08. Senare än så vaknar hon aldrig numera, men ibland kan hon nog vakna lite tidigare, typ runt 7. Men för det mesta är det ändå ganska punktligt vid klockan 8 för tillfället.

Dagssömnen har stabiliserat sig. Hon sover mellan 1,5-2,5 timmar, en gång per dag, och det är sällan som det avviker från detta. Jag har slutat stressa med att försöka få henne att sova 2 gånger per dag. Det funkar ändå inte! De enda gångerna det kan fungera är om hon råkar somna i bilen på väg någonstans. Annars är hon pigg som en mört hela dagen och vägrar sova. Lia har tydligen ärvt sin pappas sätt att inte sova på natten och sin mammas sätt att inte sova på dagen. Så det är ju kul. Hah. Nej men skämt åsido, så börjar vi nog ha det riktigt bra med dagssömnen nu! Peppar peppar så fortsätter det att gå mot det bättre, sakta men säkert.

Lite innan 9-månadersdagen fick hon också två tänder! Två små i nedre käken. Jag måste ärligt säga att jag inte har märkt av någon tandsprickning alls. Har inte sovit sämre än vanligt, eller ätit sämre eller någonting sådant. Jag märkte det alltså inte förrän jag kände och såg den första tanden titta fram. Vi har alltså nu också börjat borsta tänderna varje kväll. Vilket hon faktiskt tycker är jätteroligt. Hon förstod genast efter någon dag att hon ska öppna munnen när tandborsten kommer nära, och så skrattar hon när jag borstar. Hemskt gulligt och jag är glad att det går så bra än så länge.

Cirka 2 veckor innan hon blev 9 månader började hon dra sig framåt. Och det gick fort när hon fattade tekniken. Nu måste man hålla henne under uppsikt hela tiden och vi har fått barnsäkra elkontakterna, för det är ju väldigt intressanta, tycker Lia. Som jag skrev i något tidigare inlägg så äter hon också stenar och allt annat hon hittar på golvet. Dammkorn och smulor och stenar och allt vad hon hittar ska in i munnen genast. Pincettgreppet är med andra ord i skick. Och nu när hon rör på sig så hittar hon ju också allt! Så jag får dammsuga varje dag. Ofta flera gånger per dag till och med. Speciellt nu när vi har det så halt där ute så drar vi in grus flera gånger per dag.

Jag är nu också helt övertygad om att hon förstår när man säger ”klappa händerna”. Bara hon lyssnar, är koncentrerad så gör hon det 99% av gångerna. Även att vinka har hon lärt sig! Jag tycker också att hon förstår när jag säger NEJ. Främst när hon ska stoppa någonting i munnen eller peta i våra elkontakter. Då blir jag ju också arg så jag tror nog att hon förstår att hon gör fel. Även om hon förstås inte alltid gör som jag säger 😀 Men det är väl bara att vänja sig. Hah. Ibland ser jag att hon är på väg att göra någonting förbjudet, men innan hon gör det så tittar hon på mig lite pillemariskt och det syns att hon vet att hon inte får! Det är väldigt gulligt, om jag får vara helt ärlig.

Fortsättningsvis är hon en liten pratkvarn, speciellt när vi är hemma. Ofta när hon blir exalterad av någonting så säger hon BIIIII, BIIII, till exempel när hon ser Elmeri, eller någon annan hund. Eller när hon ser bilder på sig själv. Först tänkte jag att hon sa ”beibiiiii”, men hon säger det också åt Elmeri och allt annat som får henne uppspelt (t.ex. när pappa kommer hem från jobbet), så nu tror jag ändå inte det. När jag säger ”Tack tack” kan hon riktigt tyst sedan mumla någonting som låter som att det börjar på T. Detsamma när man säger ”pappa”, så formar hon läpparna till ett P. Ihärdigt försöker jag förstås lära henne att säga mamma, men det har inte ens varit i närheten. Hehe. Jag misstänker snarare att Elmeri, eller EI kanske kan bli hennes första ord. Det kanske man säger oftast här hemma… För övrigt så fortsätter hon säga sitt ”gang-gang-gang-gang” och samtidigt dansa. För övrigt pratar hon nog så mycket nu att det börjar bli svårt att skriva ner allt hon ”säger”.

För någon vecka sedan började hon också ”fejkskratta/hosta”, hon har lärt sig att hon får uppmärksamhet och leenden och skratt när hon gör så. Detsamma kan också hända om jag lyssnar på en podd där någon skrattar så kan hon börja fejskratta.

Lia är ofta på gott humör och nästan alltid glad. Hon har nog lärt sig detta med att posera redan. Tar jag fram telefonen och riktar den mot henne får jag nästan alltid ett leende. Kameran är dock inte riktigt lika lätt. Men jag har ju inte den framme så ofta heller.

Nu när jag börjar vara klar med inlägget inser jag att jag inte skrivit någonting om maten, så jag antar att det betyder att det inte riktigt finns någonting speciellt att rapportera här. Hon äter en yoghurtsmoothie till frukost, jag ammar en stund efter det men oftast vill hon inte ha så mycket. Vid halv 12-12 får hon lunch, oftast äter hon en hel barnmatsburk i 8-mån storlek. Ammar även efter lunch och efter det går hon och sover. När hon vaknar får hon mellis. Är vi hemma kan hon få amma men om vi är ut och på blir det oftast fruktpuré. Mellis är alltså 14-15 tiden. Vid cirka 17 får hon middag och även då oftast en likadan barnmatsburk som vid lunch. Efteråt ammar jag, intresset är inte så stort då heller. Vid cirka 20-tiden får hon en grötportion. För det mesta äter hon cirka 2 dl havregryn/babygrötpulver. Brukar dosera 1dl vardera per portion. Efteråt sätter vi på pyjamas, borstar tänder och sen får hon amma i soffan ännu en gång innan hon går och sover. Ibland kan hon också amma nån extra gång på kvällen efter middagen före gröten. Speciellt om hon är lite extra trött eller annars vill ha extra närhet. Och på natten ammar hon sen då i medeltal 4 gånger ungefär. Jag är inte på något sätt nitisk med dessa tider. Det är snarare ”ordningsföljden” som jag följer och jag brukar hellre se på henne när hon börjar bli trött eller hungrig, istället för att titta på klockan. Om vi har något program vid hennes sovtid så brukar jag ge mellis före hon går och sover och så får hon sova sin middagslur lite senare.

Nåja, det var väl ungefär detta som har hänt på en månad! Jag väntar med spänning på hur hon har utvecklat sig tills nästa rapport. Man märker det inte ens själv, men när jag läser igenom föregående månads rapport innan jag skriver denna så märker jag ju alltid att det har gått så hujsigt mycket framåt. Jag hade nästan tänkt skippa rapporterna nu fram till 1-årsdagen, men jag inser nog nu att det hela tiden händer så mycket att jag verkligen vill kunna titta tillbaka på dem.

Sara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Back To Top