skip to Main Content

Tankar i vecka 27

Fattar ej vart veckorna springer i väg. Nu har jag redan vecka 27 på gång, vilket betyder sista veckan i andra trimestern. Vart försvann den liksom?

Förra gången jag skrev ett dylikt inlägg, nämnde jag att jag började bli nervös inför ultraljudet där hjärtat skulle kollas upp igen. Allt var som tur ändå bra på den fronten! Hade alltså inte behövt vara nervös. Samtidigt hann vi diskutera min remiss till Pelkopoli och det besöket kommer jag faktiskt att ha nu redan nästa vecka. (Samtidigt som den månatliga ultraljudet. Jag springer ju på mödrapoli en gång i månaden och kollar babyns tillväxt.) Ironiskt nog börjar jag bli lite rädd för besöket på pelkopoli. Men jag antar kanske att det är ”bra”. Jag tänker att det betyder att det faktiskt finns någonting som behöver bearbetas.

Förra veckan hade jag rådgivningsbesök. Allt såg väl nog bra ut, förutom att jag kanske borde hinna vila lite mera. Men det är nog ganska omöjligt med liten krypande och klättrande typ hemma. Men jag försöker. Vi har skaffat lite portar och grindar så att jag inte behöver springa efter L hela tiden när hon vill klättra överallt. Speciellt att klättra upp för trapporna är ju en hit…

Jag har börjat läsa Att föda av Gudrun Abascal. Hon är expertkommentator i min favoritpodd (Vattnet går) och så råkade jag få låna denna bok! Mycket bra bok än så länge! Inför förlossningen med L så läste jag faktiskt inte alls så mycket och inte tänkte jag väl läsa så hemskt mycket denna gång heller. Men Att föda tänker jag åtminstone läsa igenom! Kanske om jag hinner kika lite i Att föda utan rädsla igen också. Frågan är bara när jag ska hinna läsa böcker :D men nåja.

Jag har också äntligen införskaffat ett par gravid-träningstajts. Det var som att komma i himmelriket när jag drog på dem. Har jagat tajts i en evighet på H&M, men de är alltid bara slut, så nu slog jag till på dessa. De hade -25% på alla produkter på Stadium för någon vecka sedan så jag fick dem åtminstone lite billigare. Kommer att bo i dem!

Jag försöker gå ut och gå varje dag. De senaste veckorna har varit lite trögare på den fronten och får också lite sammandragningar när jag är ute och promenerar. Men inga onda sådana, så jag antar att det är okej ändå. Går förresten också på vattengymnastik för gravida en gång i veckan. Det är så skönt! Är ledsen över att det är sista gången nästa vecka och så verkar det fortsätta först på hösten igen. Varför? Nog är väl folk gravida på sommaren också liksom :P

För övrigt så känner jag att jag har blivit väldigt trött de senaste veckorna. En såndär trötthet man inte kan sova sig ifrån. Även om L ibland också har lite bättre nätter nuförtiden är jag ändå helt kaputt på eftermiddagarna. Vi har visserligen haft väldigt mycket program nu de senaste veckorna. Många kalas och gäster från Tyskland osv. Så det tar ju förstås en del energi, men också de dagar jag bara fått ”vila” hemma har jag varit väldigt trött! Hade lunchdejt med vän på GW gallerian idag, vars barnmorska hade sagt att det brukar slå till en ny trötthet där just vid vecka 27-28 så det är ju förstås precis rätt tidpunkt för det. Borde kanske googla detta :P

What else? Annars rullar det väl liksom bara på. Känner mig som sagt väldigt trött och börjar känna mig lite tung och osmidig men annars är det ganska bra. Behöver (ännu) inte springa på nattliga wc besök, men antar att det kommer så småningom… Kollade för skojs skull upp min insulindos med L i samma veckor, och det visade sig att jag var uppe i runt 20-22 doser per dag i samma vecka och nu är jag bara uppe i 14 än så länge, vilket jag riktigt nyligen ökat till. Jag låg på 10 och 12 doser väldigt många veckor. Så det verkar ju faktiskt som om jag åtminstone hittills behöver mindre insulin denna gång. Men vi får se hur det artar sig!

Det var väl ungefär allt jag hade på hjärtat denna gång. Ska se om jag skriver ett inlägg om besöket på pelkopoli nästa vecka. Jag tror att det får bero på hur det kändes! För övrigt heter det väl faktiskt aurorasamtal, åtminstone på sverigesvenska.

Sara.

This Post Has 2 Comments

    1. Bra fråga! Jag antar att längtan efter fler barn ändå är större än rädslan. Dessutom är min rädsla nog mer förknippad med att det ska hända någonting med babyn nu efter en ganska dramatisk första förlossning. Är inte riktigt för övrigt rädd för förlossningen (inte särskilt rädd för smärtan etc.). Plus att rädslan nog kommit mera krypande nu under andra graviditeten pga första förlossningen.

Lämna ett svar till Nina Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back To Top