skip to Main Content

Tankar i vecka 31

Kan ej fatta vart veckorna springer iväg. Jag har hittills skrivit mina gravidfeelisinlägg var fjärde vecka och jag tycker verkligen att det var som igår jag skrev det senaste!

Förra veckan hade jag tid till mödrarådgivningen igen. Hittills har jag haft ett besök var fjärde vecka och även nästa besök blir först om 4 veckor. Allt såg bra ut där! Hb, rörelser, hjärtljud m.m. Det är bara mitt arma blodtryck som alltid vill vara högt på mottagningen men det verkar inte finnas något bot på det. Oftast när jag mäter hemma är det ändå helt okej. Dock är det nog ganska mycket högre än vad jag hade under förra graviditetens hemmamätningar. Men ändå inom relativt normala värden än så länge. Har ju inte direkt så mycket tid att sätta mig ner och vila och mäta det heller.

SF måttet var förresten 29 cm i vecka 29+6. Kollade för skojs skull upp vad jag hade i förra graviditeten och i vecka 28+4 var det 28 cm och i 32+1 var det 30 cm. Kurvorna ser också väldigt likadana ut som sist. En bit ovanför mittkurvan. Viktuppskattningen på mödrapoli har dock varit lite mindre denna gång. I vecka 27+0 uppskattades mini till 1033g, medan L uppskattades till 1234g i vecka 26+6. Dock har jag ju inte så hemskt stor tillit till dessa uppskattningar eftersom L uppskattades till 4,1 kg i 39+6 och kom ut som 3,1kg i 40+3. Redan i vecka 37 uppskattades hon väga 300g mer än sin egentliga födelsevikt. Men ändå är det ju lite spännande att jämföra och sedan se var vi landar.

Outfiten här ovanför har varit min räddning nu i den senaste veckans hetta. Superbekväma och svala gravidshorts från H&M och en t-shirt från Boob. Sval och bra. Egentligen har jag nog spenderat väldigt mycket tid inomhus med min bästa kompis luftkonditioneringen. Är även denna sommar så innerligt glad över vår luftvärmepump. Den har betalat tillbaka sin vikt i guld på mitt mående! Börjar liksom må dåligt och får väldigt hög puls och typ hjärtklappning om jag måste vistas ute i kvavt och hett väder just nu. Att vara gravid höst och vinter var betydligt lättare vad gäller kläder och väder, sommaren har ju bara börjat ännu och jag känner redan att det börjar bli jobbigt att klä sig lämpligt. Skulle inte heller vilja köpa en massa nytt!

Förra gången skrev jag att jag var lite rädd för mitt besök till pelkopoli. Nå, det visade sig att det inte direkt var ett besök bokat dit. Utan att vi tillsammans med läkaren gick igenom hela förlossningen, tittade på alla hjärtkurvor och händelser och pratade igenom alltihopa. Jag var mest nervös över att jag trodde att jag skulle börja gråta och då inte alls kunna prata. Men det gick riktigt bra och ja kunde prata och ta till mig allt!

Det var till och med lite spännande att se att vissa skeden av förlossningen hade tagit mycket längre än jag mindes, och vissa mycket kortare. Om jag nu minns rätt så tror jag att krystningsskedet tog 6 min. Men det kändes som om det hade tagit max 30 sek. (Det blev alltså med sugklocka, därför så kort). Jag upplevde det som att det gick supersnabbt, medan det ändå liksom var så pass många minuter det handlade om.

Jag skulle ännu få gå och prata med en barnmorska, men egentligen är det mest det ”medicinska” (risker, m.m.) som skrämmer mig, och därför känns det faktiskt ganska bra så här, att jag fick prata med en läkare direkt. Jag fick svar på mina frågor och funderingar, och blev nu också lite lugnad angående mina rädslor. Det kändes också bra att höra av en annan läkare att hon nog hade gjort på samma sätt i de allra flesta lägen. Jag fick också veta att jag ser ut att vara en bra kandidat för spinalbedövning, eftersom när jag väl öppnade mig, öppnade jag mig jättefort. Jag vill nämligen gärna ha all möjlig smärtlindring nästa gång. Hellre för snabbt en för sent och inte få någon, tack!

Tog förresten också upp mina sammandragningar på rådgivningsbesöket, men tydligen är det nog helt normalt så länge det inte gör ont eller är regelbundna. Om jag nu minns rätt, men åtminstone ingenting att oroa sig för. Har också för mig att det sades att de ska kolla tappen osv. denna vecka då jag har tid till mödrapoli. Har känt ganska mycket tryck neråt de senaste dagarna också. Men jag har också varit väldigt aktiv, så det kan ju vara nåt sånt.

För övrigt då börjar jag bli ganska trött och slut. Har hög puls ofta (inte bara när jag är ute i värmen) och skulle ofta bara vilja lägga mig ner och vila en stund. Mot tröttheten brukar det faktiskt hjälpa lite tillfälligt med en promenad, men sen senare blir det nästan bara värre (plus att jag förstås får mera sammandragningar när jag promenerar). Jag sover ju nog helt okej om nätterna, tycker jag. L väcker mig kanske några gånger per natt en liten stund, men jag behöver inte ”vaka”. Inga nattliga toabesök ännu heller. Sover cirka 5-7h per natt. Önskar det vore mera förstås, men det är svårt att få till då jag inte har vett att gå och sova på samma gång som L. Men det känns inte riktigt heller som att min trötthet kan sovas bort. Det är en annan sorts trötthet. Jag är inte trött på det viset att jag skulle kunna lägga mig ner på dagen och sova, utan bara en sorts ”utmattning” som känns som om man bara vill vila på soffan hela tiden. Vet inte hur jag bättre kan förklara det.

Jag minns också mycket väl den höga pulsen från förra graviditeten. De sista fotograferingarna jag gjorde innan jag gick på mammaledigt var väldigt jobbiga! För övrigt hade jag ju ett stillasittande jobb, så det gick ganska bra där. Men just fotograferingarna var jobbiga; att bara stå upp med kameran i handen och ta bilder kunde pulsen liksom vara uppe i 130. Att sedan ännu till röra sig omkring i ett rum och vara aktiv med kameran höjde förstås pulsen ännu mera. Värsta löprundan alltså. Nu känner jag också just det där fenomenet även om jag inte jobbar alls just nu. Kan sitta på en stol och typ göra ingenting och ha 110 i puls. Minns att jag tog upp detta på mödrapoli förra graviditeten, men det är tydligen nog helt normalt med ökad blodvolym. Eller vad de nu sa. Normalt anyway. Känns ändå sjukt jobbigt.

I det stora hela går det ändå helt bra! Kanske jag inte längre skulle säga att jag ”mår bra”, men jag mår ändå helt överkomligt och det går liksom an. Än så länge känns det inte heller aktuellt att ”tvinga hem” Philipp på semester utan fortsättningsvis håller vi oss till planen att han tar den i augusti efter att mini är född. Men det kan ju förstås ändra snabbt ifall jag börjar må sämre. Det som känns ganska konstigt är att jag ännu har prick en månad kvar till officiell mammaledighet (just idag faktiskt!). Skulle jag inte vara vårdledig nu, skulle jag alltså jobba i 4 veckor till! Förra graviditeten gick jag på mammaledigt en vecka tidigare än vad man ”måste” och skulle därmed ha jobbat ännu 3 veckor till. DET känns konstigt att tänka sig. På det sättet är det nog lite tyngre denna gång att jag inte kan fatta att jag ännu skulle jobba så många veckor. Men å andra sidan är det förstås betydligt tyngre att vara hemma med en ettåring än det är att ha kontorsjobb. Jag tog dessutom ut en semestervecka i ungefär dessa veckor i förra graviditeten, och det hjälpte nog mycket för orken de sista veckorna på jobb, minns jag.

Sån status och feelis just nu alltså. Jag hade tydligen ganska mycket på hjärtat denna gång, och jag tror bestämt att texten blev ganska rörig. Men det känns i alla fall skönt att skriva av sig!

Det börjar alltså bara vara 9 veckor kvar nu, ifall mini har tänkt vara punktlig. DET känns faktiskt ganska konstigt och ofattbart!

Sara.

This Post Has 0 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back To Top