skip to Main Content

Tankar i vecka 37

Hittills har det ju ändå gått ganska ”bra” att vara gravid. Jag har liksom kämpat på och inte haft alltför mycket krämpor. Men nu börjar det nog bli tungt sådär på riktigt. Börjar bli ganska färdig och känner att det nog är dags för mini att komma ut nu! Om bara 2 dagar från skrivande stund är h*n ju dessutom fullgången.

Jag mådde inte alls så här dåligt i slutet av förra graviditeten. Eller isåfall har jag helt förträngt det. Jag klarade ju av att gå promenader (om än inte så snabba), men nu om jag går vår vanliga promenad får jag stanna heeelta tiden pga ont/sammandragningar. Mår dessutom nästan konstant lite dåligt och känner att pulsen är jättehög hela tiden. Och så detta armades blodtryck förstås! Fick som sagt blodtrycksmedicin (Albetol) utskrivet för några veckor sedan som jag ska ta vid behov (när undre trycket är över 95) och har nog hamnat att ta 1-2 gånger per dag nästan varje dag sedan dess.

Förra veckan var jag (troligtvis) på det nästsista ultraljudet. Jag har en koll nästa vecka igen, främst bara på grund av blodtrycket. Hade det inte varit för mina blodtrycksproblem nu, hade jag antagligen bara fått en tid till igångsättning istället och inget fler ultraljud. Blodsockervärdena har nämligen varit så bra hela tiden. På ultraljudet såg allt ändå bra ut och mini verkade inte vara påverkad av mitt höga tryck. Skönt!!! Men nästa vecka kommer jag alltså att få mitt igångsättningsdatum, vilket troligtvis kommer att vara några dagar innan eller på BF.

Mini mättes nu till 2793 g och uppskattad födelsevikt är cirka 3,6 kg. Läkaren frågade mig hur det kändes med en sådan uppskattning och jag svarade lite nervöst skrattande: ”stort”. L var ju bara 3,1 kg när hon föddes, men som sagt uppskattad betydligt större (4,1 kg). Mini ligger ändå helt på mittenkurvorna. Varken stor eller liten alltså. Så egentligen känns det ju helt bra och viktuppskattningarna är ju ändå alltid faktiskt bara uppskattningar.

Detta ultraljud gjordes alltså i vecka 36+0 och med L i vecka 34+6 fick vi en uppskattning på 2715 g, ganska samma alltså! Båda bebisarna har förresten alltid haft långa lårbensmått. Men pappan är ju ganska lång också :P (inte jag!)

BB-/förlossningsväskan tog jag också tag i genast efter ultraljudet. Blev plötsligt inspirerad och har faktiskt packat nästan allt som går att packa på förhand. Bara telefon, kamera, laddare, birkenstock, hörlurar, rådgivningskort, plånbok, nötter och mjukisbyxor som saknas ur min väska. Mjukisbyxorna ska jag ännu tvätta innan jag packar ner dem och nötterna måste jag inhandla. Resten kan jag inte packa förrän det faktiskt är dags att åka in!

Har också tvättat och strukit alla små babykläder nu. De har också fått flytta in i sin egen lilla byrå i sovrummet. Det känns verkligen bra att detta är gjort. Det syns ju inte på bilden, men babykläderna är ju SÅ SMÅ. Nästan så att min (lilla!) hand täcker en hel body i storlek 50. Är dom faktiskt så små? Jag har redan glömt :P

Några gånger har jag till och med haft någon ond sammandragning nu. Det hade jag aldrig med L (förrän igångsättningen då förstås!). Har även känt ganska mycket tryck neråt, som jag inte heller kände i första graviditeten (kan ju också vara ”omföderskesymptom”, tänker jag). Men jag har ändå pikulite hopp om att det sätter igång av sig själv, men ställer ändå in mig på igångsättning, så är allt annat bara bonus!

Börjar som sagt känna mig ganska redo nu! På alla sätt och vis. Vi kämpar på.

Sara.

This Post Has 0 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Back To Top