6-veckorstösen

Jag började skriva inlägg om Lias utveckling vid 6 veckor så för rättvisans skull tänkte jag nu också börja med samma för Erin. En annan femma är sedan om jag kommer att hinna blogga och publicera dem här, men åtminstone skriver jag ner dem. Detta inlägg verkar ju åtminstone också hinna till bloggen! (Även om det också är ganska försenat). På bilden här ovan är Erin förresten nästan 4 veckor gammal.

Tanken är nog ännu att jag tänkt fortsätta blogga, bara jag har tid. Det är ändå min hobby som jag trivs med och jag tänker att jag kommer att ha mera tid för bloggen igen när också Erin blir lite äldre och får lite fler rutiner och förhoppningsvis också går och sover lite tidigare om kvällarna. Nu är hon en liten nattuggla. Och på dagarna har jag förstås ingen alls extra tid just nu med två små.

Vid rådgivningsbesöket vid 5 veckor mätte Erin 55cm, 4,8kg och huvudomkrets på 37,7 cm. Lite större än sin syster vid samma vecka, men så började hon ju också med ett försprång på 200gram och hade inte en lika tuff start. Amningen har också funkat mycket bättre från start och vi slapp all möjlig väckning, koppmatning, bröstgummi etc. På bilden ovan är hon förresten 7 veckor gammal. 

Vid ungefär prick fyra veckors ålder fick vi det första svarsleendet. Alltid lika underbart! Erin är för övrigt ganska lugn och glad och relativt tålmodig till sin personlighet, tycker jag mig känna. Det ska bli spännande att se om man faktiskt redan vid denna ålder kan förutspå någon typ av personlighet.

För att vara helt ärlig har Erin knappt fått någon tid alls för tummy time. Hon har legat på golvet ungefär 5 gånger. Det är inte riktigt läge för det med en storasyster som springer runt. Men hon tränar nacken på mig eller Philipp istället när hon får vara i famnen på mage. Och ibland försöker jag minnas att ha henne på mage en stund på skötbordet. Hon verkar ändå ganska stark i nacken redan och vill gärna titta runt om hon är vaken och ligger på mig. 

Några små läten har hon också för sig emellanåt, ett litet ”hää” har vi fått höra ibland.

Sovandet har jag faktiskt inte haft megakoll på, jag vet inte om det är så att vi inte har några rutiner ännu, eller om jag bara inte riktigt haft tid att notera dem. Hon sover lite här och var och när som helst på dagarna. I bilen eller i vagnen eller vad vi nu råkar göra. Ofta blir det ändå så att hon vaknar vid 7-8 och är vaken 1-2 timmar. Är vaken med oss och vill förstås alltid amma när jag själv satt mig ner för att äta och dricka kaffe (detta slår aldrig fel!). Efter frukost somnar hon sedan så småningom. Efter detta brukar hon sova ett längre pass, det varierar lite i längd och jag har inte exakt koll. 1-3 timmar kanske. Sover och äter under dagen. Mot kvällen blir hon ofta vaken igen och är ofta vaken kanske mellan 19-22. Slumrar till ibland vid bröstet, men det har också varit mycket skrik mellan dessa timmar. Ungefär varannan kväll får man inte henne lugn ens med bröstet. Hon bara skriker och skriker. Verkar som om hon har ont i magen, och vi kan inget göra. Ibland kan hon som sagt slumra till lite men så vaknar hon plötsligt av ett ryck och får inte ro. Stackars liten :( Efter klockan 22 brukar hon ändå för det mesta lugna ner sig och somna för natten. Vi brukar själva gå och lägga oss vid cirka klockan 23-24 och då får hon ännu äta och somnar oftast vid bröstet då. Hon brukar vakna 3-5 gånger under natten för att äta men somnar ganska snabbt om. Hon förstår som tur att det är natt. Vaknandena har nog varierat lite, men ofta är det 00, 02, 04, 06. Detta brukar vara ganska vanligt. Och sen sover hon som sagt till 7-8 tiden. Hur många timmar sömn blev detta per dag nu då? Vet ej. Ska försöka räkna någon dag.

Vi sover förresten i samma säng, Erin och jag. Vi började så på BB och sedan vi har fortsatt. Jag tycker att det är väldigt mysigt. Första natten vi var hemma satte jag först ner henne i sin egen säng men det kändes genast fel. Ville absolut ha henne närmare mig. Hon började förstås också genast skrika och väckte Lia och det blev kaos. Det slutade alltså med att vi samsov alla 4 i samma rum i totalt 2 timmar, sedan flyttade jag och Erin in i arbetsrummet och har stannat där sen dess. Det är liksom lugnast så, för annars väcker vi Lia på natten och så är alla 4 vakna. Och vi har inte vågat flytta tillbaka till sovrummet ännu åtminstone.

Så mycket annat har väl inte hänt. Eller jo, nu är hon ju faktiskt redan 12 veckor när jag skriver detta, och har hänt massor på 6 veckor förstås. Men den utvecklingen får komma i nästa inlägg! Hur som helst har tiden verkligen gått så hiskeligt fort. Det är så roligt att se hur Erin utvecklas hela tiden, men samtidigt vill man ju bara stanna tiden och fortsätta med det underbara bebismyset!

Sara.