skip to Main Content

Undantagsvardagen

Jag skriver blogginlägg i huvudet varje dag, men aldrig hinner jag sätta mig ner vid datorn. Men kanske jag får till det ikväll?

Jag förundrar mig över hur andra med barn egentligen hinner skriva blogg. Jag skulle så gärna vilja men tiden finns inte. Om kvällarna när vi äntligen har fått flickorna till sängs är jag oftast så slut att jag bara vill sitta och scrolla på telefonen en stund och sedan gå och lägga mig. Ni andra som bloggar och har barn, när hinner ni egentligen? Eller blir det lättare med äldre barn? Jag är mycket nyfiken!

Men ikväll tog jag ändå fram datorn. Får se om jag ens hinner skriva klart detta inlägg innan mina ögonlock börjar falla ihop. Klockan är trots allt över 23 redan. Hehe! 😀

Vad har hänt sen sist då? Ja, undantagstillstånd och sånt förstås… Men jag har också fyllt år, vi har varit väldigt sjuka nästan hela mars, Erin har hunnit bli hela 8 månader. Nästan 9. Och vi ska snart flytta! Det är inte alls många veckor kvar nu, vi snackar alltså äntligen VECKOR och inte månader.

I morse anlände 35 flyttlådor till vår dörr som nu ska börja packas, hur jag ska hinna med det är dock också lite oklart. Men just därför har vi också beställt hem dem i god tid, även om man betalar dem per dygn. Som tur kommer Philipp att ha semester två veckor runt flytten, så då kan vi kanske turas om att packa medan den andra får hitta på något med flickorna. Eller så får jag packa på natten 😀

Denna tösen blir snart 2 år!!! Alltså TVÅ? Hur är det ens möjligt att tiden har gått så fort? Det blir väl knappast något kalas just nu under undantagstillståndet. Tyvärr! Men vi får verkligen hoppas att vi snart får bjuda in lite folk till vårt hus och fira henne. Det är ändå tur att hon är så pass liten ännu att hon inte ännu förstår att kalas skulle ha varit på kommande annars. Det tar nog bara mest ont i mammahjärtat! Det är redan så ledsamt när hon frågar om hon får fara till dagis, eller simma eller träffa någon och man alltid måste säga, ”nej, inte idag”. Mitt hjärta brister lite varje gång. Och nu också hennes självaste födelsedag.

Som ni kanske redan märker är jag så arg och ledsen över hela corona-situationen. Har nog gråtit en eller två skvättar redan över denna skit-situation. Det känns ju verkligen som en mardröm som man snart hoppas vakna ifrån. Det värsta är ju att det inte är någon som vet när vi kan återgå till en lite mer normal vardag.

Flickornas fammo och faffa hade resor bokade hit i vår och sommar, vilka nu förstås blivit inställda, och vem vet när gränserna ens öppnas igen? Plötsligt känns ett tvåtimmarsflyg från Finland så långt borta. Det är så sorgligt.

Vilken TUR att det ändå börjar bli ganska vårigt och fint så att man äntligen vill börja vara ute lite mera. Tänk om hela denna coronakris skulle ha varit i november-december. Huvadå! Vi får verkligen hoppas att alla dessa begränsningar inte behöver upprätthållas så länge. Nej usch, nog om Corona nu.

Under påsken inledde vi faktiskt grillsäsongen och vi har hunnit grilla en hel del sedan dess. Philipp har bland annat grillat denna underbara lax på planka några gånger och den är så makalöst god!

Våra dagar består nu mest av att försöka hinna vara ute, gå några promenader, packa, vara nervösa inför flytten, och sånt!

Lia har för övrigt slutat sova middag för några veckor sedan. In i det sista försökte jag verkligen skjuta på det, men då man börjar natta henne 1 timme på dagen och 2 på kvällen var det tyvärr bara att inse fakta. Dagsvilan fick ryka.

Jag skrev också i början på mars om att Erin inte alls är förtjust i att äta mat, och tyvärr har problemet kvarstått. De enda som duger är mjölk. Ibland kan man få in någon sked fruktpuré, men that’s it. Så vi kämpar fortfarande med maten. Jag hoppas så innerligt att hon snart skulle börja äta. Det är hemskt tungt att kämpa med detta dag ut och dag in med väldigt små framsteg. Alla som  jag pratat med säger att det krävs tålamod, tålamod och lite mera tålamod. Och det stämmer verkligen!

Borde kanske börja avsluta nu. Innan det blir alltför spretigt och svamligt och dessutom börjar klockan vara mycket nu. Hoppas att jag ska hinna och orka blogga lite mera nu. Jag har ju så många oskrivna blogginlägg som samlas på hög i huvudet 😛

Sara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Back To Top