skip to Main Content

Nytt i Lias garderob, mer genomtänkta val

Det må hända att ni inte tror mig nu, men jag har faktiskt blivit betydligt mer sparsam vad gäller shopping av barnkläder. Av naturliga orsaker (jag lever på barnavårdsstöd just nu!) finns det helt enkelt inte så mycket pengar över för klädshopping. Men jag har också blivit mycket mera kräsen i vad jag köper. Dels beror nog detta på att jag nu har lärt mig och vet vilken typ av kläder som fungerar i en viss ålder. Men dels också på att jag känner att jag har hittat ”vår” stil nu. Det är mer och mer sällan jag köpt saker åt L som blivit oanvända. Medan jag var gravid och när hon just hade fötts köpte jag nästan allt som kom i min väg och klickade hem saker hejvilt. Men nu är nästan allt jag köper noga genomtänkt. Tänka sig att jag har blivit sån!

En sak som hjälpt till mycket är att faktiskt att jag inte köper saker i förväg! I somras köpte jag på mig flera storlekar framåt. Men sen när hon faktiskt passade i dessa kläder hade jag redan tröttnat eller så var det inte riktigt ”säsong” längre. Det var också svårt att förutspå vilken årstid hon skulle vara vilken storlek och hur snabbt hon skulle växa. Det blev många felköp på det viset också. Detta har jag nästan helt slutat med. Jag köper det hon kan använda NU, eller max om en månad. Personligen sparar jag mycket mer pengar på detta vis, än att köpa någonting på rea i förväg, för då är risken så stor att det inte passar, av flera orsaker.

En halare har jag spanat efter i evigheter. En ”skalhalare” alltså. Jag har inte riktigt hittat nåt annat som jag gillat än Polarn och Pyrets Windfleece. Så den fick det bli! Egentligen hade jag letat efter en PoP halare med löstagbart foder, men den säljs tydligen bara om höstarna. Jag tror ändå att denna rosa härlighet får bli lite mera av ”finhalare” eftersom färgen ju är lite ömtålig.

Jag har också nyligen klickat hem en svart skalhalare. Den kom faktiskt hem till mig igår, så jag har inte hunnit ta någon bild på den ännu. En vatten- och vindavstötande från Kuling beställd från Babyshop. Det får bli halaren som faktiskt ”får bli skitin” ute på gården. Och eftersom den är svart så passar den färgmässigt med ”allt”. Det vill säga alla de mössor jag redan hunnit köpa innan jag köpt halare (Också ett osmart sätt att shoppa på förresten! Oops. Alltid lär man sig något… ). Tiden får utvisa om vi behöver fler halare än så i vår och sommar.

I mars fanns en pop-up outlet i Espen i Vasa och när jag tog mig en tur därvia fastnade jag omedelbart för den underbara blommiga klänningen från YesYes. Jag kunde inte släppa den ifrån mig. Ett sånt fint mönster och härliga färger! Visserligen litet av ett impulsköp, men det händer ju också ibland. Jag är ändå helt bombsäker på att den kommer att vara i flitig användning. För övrigt gillar jag att understöda finsk design och lokala företag så långt det går.

Under samma shoppingrunda köpte jag också hem ett par jeansleggings från H&M. Behövs ju alltid! Samt en randig tröja med volanger från Polarn & Pyret. Det är egentligen baksidan som är finast på denna, men nu råkade jag inte ta bild på den. Riktigt nöjd med alla inköp hur som helst.

Till mini i magen har jag ännu inte köpt någonting alls! Dels kommer h*n ju att ärva mycket, men dels ville vi också vänta tills vi fick reda på könet. (Ska nog ännu avslöja det här på bloggen riktigt snart, för nu vet vi! 😀 ).

Nu när jag alltså tillåtit mig själv att spana in lite små, små babykläder har jag faktiskt inte hittat någonting som jag känt att jag måste ha. Jag ska till Verket och klämma på en grej från Myrfolk som kanske blir det första plagget till mini! Måste bara ta mig till stan någon dag. Hur som helst tror jag att jag kommer att vara mycket, mycket mer sparsam vad gäller kläder till mini. Även om vi säkerligen redan har tillräckligt med kläder för att klara oss, vill jag ändå köpa ett eget första plagg åt mini också!

Sara.

10-11-månadersrapport

Tiden gick plötsligt så fort och Lia har redan hunnit bli 11 månader. Jag bestämde mig sist och slutligen för att kombinera två inlägg, istället för att ligga efter. Men jag har åtminstone förberett lite under månaden och skrivit ner utvecklingen vid både 10 och 11 månader. Och med vissa saker har det ju faktiskt inte heller hunnit hända så mycket under tiden. Bilderna är ändå tagna nu först vid 11 månader. En dag innan 11-månadersdagen.

Vi har inte varit på något rådgivningsbesök dessa månader heller. Nästa gång är först vid 1 år här i Korsholm. Men jag har åtminstone ingen känsla av att hon skulle ha växt enormt mycket. Utan helt sådär i sakta mak som sist. Fast det är ju svårt för mig att bedöma som ser henne hela tiden. Jag är ändå inte så säker på att hon gått över 10 kg ännu. Åtminstone inte på vår våg, men den visar inte heller samma som rådgivningens, då jag vid ett tidigare besök försökte jämföra. Nu minns jag tyvärr inte om vår våg visade mer eller mindre 😛 Men det ska bli spännande att se om det är under eller över 10 kg vid 1 år.



På klädstorleksfronten har det inte hänt så mycket sedan 9 månader.
Hon använder storlek 74 på nästan allt. Fast om jag köper nytt nu, köper jag storlek 80 om det inte ser gigantiskt ut. Förra veckan köpte jag ändå en Polarn och Pyret skalhalare i storlek 74, eftersom skillnaden var ganska liten mellan storlekarna. 74:an hade nämligen ännu svängbara händer och fötter, vilket inte 80:an hade. Men det är en annan historia.

Sömnen. Alltså jag vågar ju nästan inte skriva det men hon sover faktiskt bättre. Strax efter 10-månadersdagen åkte vi iväg på semesterresa, och som vanligt på hotell sov hon sååå bra! Vaknade vid 5-6 tiden EN gång. Vilket hon nu faktiskt har fortsatt med sedan vi kom hem. Mer eller mindre. En sådan lyx som jag nu nästan inte ens vågar skriva eller säga högt. Vill inte jinxa det liksom 😀 Men nu har jag väl gjort det då…

Några dagar innan resan hade jag värsta spysjukan och blev till och med intagen till sjukhuset på dropp en natt. Då sov Philipp med L två nätter, och då hade hon också sovit riktigt bra. Han gav henne bara vatten när hon vaknade. Och egentligen är det sedan dess hon har sovit bra… Så vi får verkligen hoppas att det har svängt nu! Innan spysjukan och resan vaknade hon kanske 3-4 gånger per natt och nu efteråt har det bara varit 1-2 gånger. Ibland 3 men det har faktiskt varit ovanligt.

Däremot har hon börjat vakna tidigt istället. 6-7 tiden brukar hon inte vilja sova längre. I och med växlingen till sommartid sov hon till klockan 8 två dagar men sen svängde det tillbaka till klockan 7. Detta är ju inte särskilt kul, säger den morgontrötta modern, men det är nog ändå mycket bättre den vägen än att vakna tusen gånger per natt. Man får åtminstone den där välbehövliga sammanhängande sömnen på 5-6 timmar som jag inte fått på mycket, mycket länge. Det har till och med hänt en eller två gånger att hon sovit hela natten, alla gånger givetvis på hotell. Men ändå!

Vi försöker för övrigt lägga henne mellan 20-21 fortfarande. Det verkar inte vara så stor skillnad om vi lägger henne 19 eller 22. Ändå vaknar hon samma tid på morgonen. (Misstänker att det är ljuset.) Nattandet tar allt från 5 till 30 minuter. För det mesta ändå bara 10-15 minuter.

Dagsömnen har stabiliserat sig ganska bra till 2 timmar. Det är ganska sällan som hon bara sover 1 timme. Lika sällan sover hon över 2,5h. Det verkar inte spela så stor roll om jag lägger henne för dagssömn vid 11 eller 13, ändå sover hon sina 2 timmar och då har jag förstås börjat skjuta på detta lite så att hon inte ska bli så fruktansvärt trött mot kvällen. För det mesta blir det alltså sömn runt 12. Nu vid 11 månader när hon har börjat vakna tidigare om morgnarna, har tiden för dagsömnen dock börjat krypa tillbaka till lite tidigare när man märker att hon är trött redan vid 11. Men vi får se hur detta artar sig. Att söva henne till dagssömnen har nu nog redan i flera månader gått supersmidigt. Man får nästan bara klä på henne och köra ut vagnen och så sover hon redan.

Motoriken. Nästan prick på 10-månadersdagen drog hon sig upp att stå mot en fotpall för första gången, och sedan dess har hon förstås börjat ställa sig upp mot allt hon hittar. Bara några dagar innan hade hon börjat sätta sig upp i sittande från att ha legat på mage. Det är alltså väldigt sällan hon trivs på mage nuförtiden. Hon vill hela tiden stå mot någonting eller sitta på rumpan eller på knäna.

Hon kryper inte ännu heller, så jag misstänker nästan att hon kommer att skippa detta steg och börja gå istället. Hon brukar nämligen nog stå på alla 4 men sen när hon ska framåt sätter hon ner magen och drar sig fram med händerna. Fort går det numera också! Jag blev nästan förvånad när jag nu läste igenom 9-månadersrapporten och det stod att hon nyligen hade lärt sig dra sig framåt. Känns som om hon gjort detta i en evighet redan! Några gånger har jag råkat se att hon krupit fram till och med 4-5 steg. Så det verkar ju som om hon KAN, men jag funderar om hon ändå tycker att det är smidigare att dra sig fram?

Vi byggde på helgen ihop gåvagnen hon fick i julklapp och med den tar hon faktiskt försiktigt några steg framåt. Jag tror alltså inte att det dröjer länge förrän hon börjar gå med den.

Förståelse. Lia förstår betydelsen av mer och mer saker för varje dag som går. Saker som jag nu är bombsäker på att hon förstår är att vinka och klappa händerna, hon vinkar alltså om man säger vinka, hej eller hejdå, eller om man börjar nynna på ”hej hej vink vink sången” från babysimmet. Alltså inte ens orden behövs för att hon ska börja vinka då. Hon förstår också om man frågar om hon vill ha tissen, eller en majsbåge. Detsamma om man frågar om hon är hungrig. Allt detta vid 10 månader.

Nu de senaste veckorna, när 11-månaderdagen har börjat närma sig, har hon också börjat härma då Elmeri skäller. Och om man frågar henne vad ”Elmeri säger” eller vad ”hunden säger” så börjar hon också skälla. Det är sååå gulligt! Ibland blir man nästan lite skrämd av hur mycket hon helt plötsligt förstår! Var är mamma/pappa/Elmeri? förstår hon också. Och förra veckan hade mommo lärt henne att peka på var lampan är när man frågar. Nu när man märker att hon förstår, är det ju ännu roligare att försöka lära henne saker än vad det har varit förr. SNABBT kan hon snajja någonting som man lärt henne.

Pratet. Just nu är det nog ordet ”baby” som gäller. När hon ser sig själv i spegeln eller ser andra barn så säger hon ”baby”. Varje gång. Elmeri och pappa blir dock ibland också kallade för baby. Ibland också lite andra saker, men åtminstone betyder det någonting som har med barn/människor eller saker hon tycker om, att göra. Hon säger också ”mamma-mamma” när hon är ledsen eller upprörd. Jag tror att det kom ungefär prick vid 10-månadersdagen.

För övrigt fortsätter hon att säga ”gang-gang-gang-gang”, men detta har nog blivit mycket mer sällan. Som sagt så skäller hon också som en hund och kan ofta härma många läten, t.ex. nysningar, hostningar, skratt osv. Om man sjunger en sång utan ord och använder sig typ av ”du-du-du-duu” istället börjar hon ofta också sjunga på samma sätt när man slutar. Blir lika imponerad varje gång 😛 Samtidigt dansar hon förstås.

Oklart om jag skrivit någonting om dansen tidigare, men det har hon också börjat göra nästan alltid när hon hör musik eller när vi sjunger.

Maten. Nästan oförändrat från 9 månader.

En dag kan se ut så här:

08:00
Frukost
En babyyoghurt och en brödskiva
Amning en stund efteråt (inte varje dag, beror lite på om hon ”har tid” eller inte, nu mot 11 månader har denna nog börjat lämna bort helt. Hon är mer intresserad av att leka)

11:00 Lunch
En 8-månaders barnmatsburk
Verkar hon jättehungrig ännu får hon också en fruktsmoothie på det
Amning efteråt

15:00 Mellis
T.ex. en banan i bitar eller en fruktpuré eller en brödskiva
Vid 10 månader kunde hon också ibland bara ammas som mellis, men det har vi nog också slutat med nu till 11 månader. Alltså hon kan nog amma också ibland efter mellis, men inte endast amning som mellanmål längre

17:15 Middag
En 8-månaders barnmatsburk
Ibland också en brödskiva t.ex. för att hålla henne upptagen medan vi själva äter
Verkar hon jättehungrig kan hon ännu få en fruktsmoothie till efterrätt
Amning efteråt (inte varje dag, beror lite på hur sent hon fått middag)

19:30 Kvällsmål
2 dl grötpulver + en fruktpuré
Amning efteråt

Amning cirka 1-2 gånger per natt.

L äter väldigt bra överlag tycker jag. Det lämnar nästan aldrig någon mat och hon är också bra på att säga till om hon vill ha mera.

Det som också kommit under dessa månader är separationsfasen. Den kom liksom lite krypande, jag kan inte riktigt sätta fingret på när det kom. Helt plötsligt var det ingen annan än mamma som dög till att natta (kanske vid 10 månader ungefär). Det blir gallskrik om pappa ens försöker gå iväg och natta henne. Vi tänker att det är en övergående fas och gör helt enkelt det som hon verkar behöva just nu. Är jag däremot inte hemma någon kväll kan Philipp natta henne hur bra som helst!

Detsamma gäller om L är med Philipp i till exempel vardagsrummet. Då kan de vara på tumis hur länge som helst och L är på strålande humör. Men så fort jag visar mig eller pratar, då är det slut på pappatiden. Då är det endast mamma som duger. Om jag måste få någonting gjort som jag absolut inte kan göra tillsammans med henne och måste ”gå förbi” rummet hon är i, brukar vi försöka distrahera henne så att hon inte ser mig. Man lär sig sina knep liksom 😛

Å ena sidan är det ju väldigt mysigt att känna sig behövd, men å andra sidan är det ju tufft för Philipp att inte duga. Samtidigt som vi förstås vet att det är en naturlig del av utvecklingen. Men det blir förstås ibland tungt för mig att aldrig riktigt få vila eller få någonting gjort här hemma när hon endast ska vara med mig och jag måste göra allt med henne just nu. Men det är väl bara att passa på att njuta ändå, tids nog vill hon väl inte alls vara såhär mycket med mig 😀

Det är så underbart att se hur hon blir mer och mer som en riktig person för varje dag som går. En liten minimänniska med egen personlighet, egen vilja och stor nyfikenhet. För det mesta är hon glad och på bra humör och vill undersöka allt som kommer i hennes väg. Små detaljer är fortfarande en hit!

Hon kan också underhålla sig själv med sina leksaker en rätt god stund och älskar att plocka upp sina leksaker på bordet. Hon gillar också att sätta saker in i varandra. Alltså t.ex. stapla burkar i varandra eller att lägga in klossar i en låda. Ta ut och sätta tillbaka, ta ut och sätta tillbaka… så håller vi på 😀 En annan favorit är att dra av sig sockorna och leka med dem. Eller varför inte stoppa in sockorna i tidigare nämnda låda.

Hon är så otroligt underbar på alla sätt och vis! <3

Och det är väl ungefär vad som hänt på två månader. Det känns faktiskt ganska konstigt att det går sååå snabbt framåt nu. Jag kan som sagt inte förstå att det bara är 2 månader sedan hon inte alls kunde ta sig framåt, eller att det redan är 1 månad sedan hon kunde sätta sig upp själv. Och helt ofattbart är det ju att hon har fyllt ETT ÅR nästa gång jag skriver detta inlägg. Hur fort kan ett år gå egentligen?

Sara.

9 månader

9 månader. Det är ändå någonting speciellt med det. Lika länge ute i världen som hon var inne i magen. Tänk att det har gått så snabbt ändå.

En 9-månaders rådgivning har vi faktiskt varit på, en extra koll av längd och vikt, och visst hade hon växt fint nu, till min stora lättnad. Nu har vi inga fler rådgivningsbesök förrän vid 1 år! Vilket nog känns lite konstigt när vi ändå varit där i princip en gång i månaden sedan hon föddes. Månadens vikt och längd är: 9,5 kg och 69,9 cm. Eftersom vi dessutom är på väg på resa nu i vår så tog vi också en extrados av MPR-vaccinet. Det känns bättre så, när det härjar så mycket mässling överallt för tillfället. Hon fick ingen reaktion av detta vaccin heller. Nästa gång vi har rådgivning måste vi dock byta ”rådgivningstant” eftersom vår ska byta jobb. Snyft. Vi gillade henne! Men får hoppas att följande ”tant” är lika bra!

Klädmässigt så har jag nu plockat bort nästan alla 68:or. Det kanske ligger någon och skräpar någonstans, men sådär i huvudsak. 74:orna är ganska långa i armar och ben, så jag får ofta vika upp ärmarna ännu (vilket jag inte gillar, men vad kan man…). 68:orna gick liksom inte över huvudet längre, så vi fick börjar levla upp ändå. Men det är ju också lite trevligt med nytt i garderoben! Jag har också köpt lite sommarkläder i storlek 80 nu, eftersom vi behöver dem till vår kommande resa. Jag hoppas förstås att de ännu ska passa i sommar också, men det är så rysligt svårt att veta hur snabbt hon kommer att växa nu framöver!

Sömnen. Vi har bra nätter, och så har vi dåliga nätter. I Helsingfors på hotellet sov Lia jättebra!!! Vaknade 5-6 tiden varje morgon och totalt bara 2 gånger per natt. Hemma har det ändå fortsatt som vanligt, fast med EN supernatt emellan. Jag börjar alltså (kanske) se ljuset i tunneln! Jag tror att Lia slog rekord en natt förra veckan. Hon vaknade först klockan 6! Och då hade hon somnat vid 21. Och efter det vaknade hon bara 1 gång till. Detta har alltså aldrig hänt förut. Vi får se om det var en engångsföreteelse eller om vi snart äntligen kan få börja sova. Om vi inte räknar med just denna supernatt så skulle jag påstå att hon kanske vaknar 4 gånger per natt just nu. Vissa nätter sämre, vissa bättre. Det går ju åtminstone framåt. Vid 8 månader skrev jag nämligen att hon brukar vakna 5 gånger per natt. Sakta men säkert alltså! Hon brukar somna vid 21 och vakna 08. Senare än så vaknar hon aldrig numera, men ibland kan hon nog vakna lite tidigare, typ runt 7. Men för det mesta är det ändå ganska punktligt vid klockan 8 för tillfället.

Dagssömnen har stabiliserat sig. Hon sover mellan 1,5-2,5 timmar, en gång per dag, och det är sällan som det avviker från detta. Jag har slutat stressa med att försöka få henne att sova 2 gånger per dag. Det funkar ändå inte! De enda gångerna det kan fungera är om hon råkar somna i bilen på väg någonstans. Annars är hon pigg som en mört hela dagen och vägrar sova. Lia har tydligen ärvt sin pappas sätt att inte sova på natten och sin mammas sätt att inte sova på dagen. Så det är ju kul. Hah. Nej men skämt åsido, så börjar vi nog ha det riktigt bra med dagssömnen nu! Peppar peppar så fortsätter det att gå mot det bättre, sakta men säkert.

Lite innan 9-månadersdagen fick hon också två tänder! Två små i nedre käken. Jag måste ärligt säga att jag inte har märkt av någon tandsprickning alls. Har inte sovit sämre än vanligt, eller ätit sämre eller någonting sådant. Jag märkte det alltså inte förrän jag kände och såg den första tanden titta fram. Vi har alltså nu också börjat borsta tänderna varje kväll. Vilket hon faktiskt tycker är jätteroligt. Hon förstod genast efter någon dag att hon ska öppna munnen när tandborsten kommer nära, och så skrattar hon när jag borstar. Hemskt gulligt och jag är glad att det går så bra än så länge.

Cirka 2 veckor innan hon blev 9 månader började hon dra sig framåt. Och det gick fort när hon fattade tekniken. Nu måste man hålla henne under uppsikt hela tiden och vi har fått barnsäkra elkontakterna, för det är ju väldigt intressanta, tycker Lia. Som jag skrev i något tidigare inlägg så äter hon också stenar och allt annat hon hittar på golvet. Dammkorn och smulor och stenar och allt vad hon hittar ska in i munnen genast. Pincettgreppet är med andra ord i skick. Och nu när hon rör på sig så hittar hon ju också allt! Så jag får dammsuga varje dag. Ofta flera gånger per dag till och med. Speciellt nu när vi har det så halt där ute så drar vi in grus flera gånger per dag.

Jag är nu också helt övertygad om att hon förstår när man säger ”klappa händerna”. Bara hon lyssnar, är koncentrerad så gör hon det 99% av gångerna. Även att vinka har hon lärt sig! Jag tycker också att hon förstår när jag säger NEJ. Främst när hon ska stoppa någonting i munnen eller peta i våra elkontakter. Då blir jag ju också arg så jag tror nog att hon förstår att hon gör fel. Även om hon förstås inte alltid gör som jag säger 😀 Men det är väl bara att vänja sig. Hah. Ibland ser jag att hon är på väg att göra någonting förbjudet, men innan hon gör det så tittar hon på mig lite pillemariskt och det syns att hon vet att hon inte får! Det är väldigt gulligt, om jag får vara helt ärlig.

Fortsättningsvis är hon en liten pratkvarn, speciellt när vi är hemma. Ofta när hon blir exalterad av någonting så säger hon BIIIII, BIIII, till exempel när hon ser Elmeri, eller någon annan hund. Eller när hon ser bilder på sig själv. Först tänkte jag att hon sa ”beibiiiii”, men hon säger det också åt Elmeri och allt annat som får henne uppspelt (t.ex. när pappa kommer hem från jobbet), så nu tror jag ändå inte det. När jag säger ”Tack tack” kan hon riktigt tyst sedan mumla någonting som låter som att det börjar på T. Detsamma när man säger ”pappa”, så formar hon läpparna till ett P. Ihärdigt försöker jag förstås lära henne att säga mamma, men det har inte ens varit i närheten. Hehe. Jag misstänker snarare att Elmeri, eller EI kanske kan bli hennes första ord. Det kanske man säger oftast här hemma… För övrigt så fortsätter hon säga sitt ”gang-gang-gang-gang” och samtidigt dansa. För övrigt pratar hon nog så mycket nu att det börjar bli svårt att skriva ner allt hon ”säger”.

För någon vecka sedan började hon också ”fejkskratta/hosta”, hon har lärt sig att hon får uppmärksamhet och leenden och skratt när hon gör så. Detsamma kan också hända om jag lyssnar på en podd där någon skrattar så kan hon börja fejskratta.

Lia är ofta på gott humör och nästan alltid glad. Hon har nog lärt sig detta med att posera redan. Tar jag fram telefonen och riktar den mot henne får jag nästan alltid ett leende. Kameran är dock inte riktigt lika lätt. Men jag har ju inte den framme så ofta heller.

Nu när jag börjar vara klar med inlägget inser jag att jag inte skrivit någonting om maten, så jag antar att det betyder att det inte riktigt finns någonting speciellt att rapportera här. Hon äter en yoghurtsmoothie till frukost, jag ammar en stund efter det men oftast vill hon inte ha så mycket. Vid halv 12-12 får hon lunch, oftast äter hon en hel barnmatsburk i 8-mån storlek. Ammar även efter lunch och efter det går hon och sover. När hon vaknar får hon mellis. Är vi hemma kan hon få amma men om vi är ut och på blir det oftast fruktpuré. Mellis är alltså 14-15 tiden. Vid cirka 17 får hon middag och även då oftast en likadan barnmatsburk som vid lunch. Efteråt ammar jag, intresset är inte så stort då heller. Vid cirka 20-tiden får hon en grötportion. För det mesta äter hon cirka 2 dl havregryn/babygrötpulver. Brukar dosera 1dl vardera per portion. Efteråt sätter vi på pyjamas, borstar tänder och sen får hon amma i soffan ännu en gång innan hon går och sover. Ibland kan hon också amma nån extra gång på kvällen efter middagen före gröten. Speciellt om hon är lite extra trött eller annars vill ha extra närhet. Och på natten ammar hon sen då i medeltal 4 gånger ungefär. Jag är inte på något sätt nitisk med dessa tider. Det är snarare ”ordningsföljden” som jag följer och jag brukar hellre se på henne när hon börjar bli trött eller hungrig, istället för att titta på klockan. Om vi har något program vid hennes sovtid så brukar jag ge mellis före hon går och sover och så får hon sova sin middagslur lite senare.

Nåja, det var väl ungefär detta som har hänt på en månad! Jag väntar med spänning på hur hon har utvecklat sig tills nästa rapport. Man märker det inte ens själv, men när jag läser igenom föregående månads rapport innan jag skriver denna så märker jag ju alltid att det har gått så hujsigt mycket framåt. Jag hade nästan tänkt skippa rapporterna nu fram till 1-årsdagen, men jag inser nog nu att det hela tiden händer så mycket att jag verkligen vill kunna titta tillbaka på dem.

Sara.

Back To Top