skip to Main Content

Ultraljudet

Det var inte meningen att lämna förra inlägget som en cliffhanger. Vardagen kom lite emellan. Förra veckan var vi alltså på sjukhuset med Lillis för att göra ultraljud på höften. Resultatet visade att ena höften var 57 grader och den andra 59 grader (Alfavinkeln). Denna vinkel ska egentligen vara över 60 för att vara helt normal.

Efter ultraljudet på röntgenavdelningen fick vi sedan nervöst förflytta oss till barnpolikliniken för att träffa en barnkirurg. Efter att ha undersökt höfterna konstaterade han ändå att de var ok. Och att gradtalen också kan skilja lite på läkarens ”handstil”. Så ut kom vi ändå ganska lättade. Känns förstås lite dumt att inte helt nu vara säker på om allt är 100% bra. Men eftersom kirurgen inte tyckte att vi behövde göra någonting vidare så måste vi väl lita på det i alla fall. Han nämnde att man kunde göra röntgen vid 1,5 år, men att det ändå är bättre att bespara henne från röntgenstrålarna. Anyway. Så skönt att vi inte behöver något gips på henne och det ändå verkar normalt!

Sådär för övrigt är hon ju en väldigt glad och nöjd tjej för det mesta. Imorgon fyller hon hela 9 månader! Men det får bli ett skilt inlägg om det. Vi har ännu ett rådgivningsbesök denna vecka så publicerar inlägget först efter detta, när jag fått månadens mått 🙂

För övrigt i livet så håller vi på att planera hus för fullt. Just idag har vi haft ytterligare en träff med företaget som ritar huset åt oss. Jag fick riktigt bra feelis och vi börjar nog komma till en slutlig version på husritningen så smånigom. Ska dela med mig av den här också så fort det är klart. Men annars så tänkte jag nog att byggprojektet inte tar över bloggen utan jag uppdaterar på instagram @villaholtkamp.

Sara.

Vardagslunken och sjukhuskallelse

Vi har haft några riktigt kalla, men också riktigt fina dagar nu. Jag har trotsat vädret och klätt på oss ett ton kläder och promenerat en sväng de dagar det varit vackert. Lillis sover varmt och skönt i vagnen, speciellt när den rullar. Elmeri är dock inte riktigt lika förtjust att spatsera när det är minus femton grader. Om han tycker att det blir för kallt får han åka i korgen istället.

Jag har också inlett tulpansäsongen. Allt julpynt borde nu vara bortstädat och istället har tulpanerna fått flytta in på köksbordet. Får nästan lite vårfeelis. Trots minusgraderna där ute.

IDAG började Lia faktiskt kravla sig fram. Jag har sett att hon har försökt lite smått tidigare men idag började hon på riktigt. Hon drar sig framåt på handflatorna. Åtminstone när hon är på golvet. Funkar inte riktigt lika bra på mattan. Men vi tog nu det säkra före det osäkra ikväll och byggde ihop Lias julklapp: Hennes nya spjälsäng. Även om vi har en sida öppen mot mig så kan hon nu inte kravla sig ut eftersom hennes säng är lite lägre en vår säng. Känns säkrare! Och hon somnade riktigt fint nu ikväll i nya sängen.

Igår fick vi förresten också kallelse till sjukhuset redan till nästa vecka. Det ska göras ultraljud på höften och så ska vi träffa barnkirurgin. Låter lite skrämmande nog! Tyvärr har jag nu också googlat detta, vilket ju inte var särskilt trevlig läsning. För äldre bebisar ska man alltså ha gipsskena i sex månader och samtidigt operera någonting. Det låter verkligen inte alls så trevligt. Den enda bra med denna åkomma är ju att det faktiskt går att åtgärda, men jag hoppas verkligen innerligt att allt är bra så att vi slipper detta!

Och de här sista två bilderna är från en morgonpromenad i -17 med Elmeri. Då vägrar han gå och han får bäras runt kvarteret istället. Efter att han uträttat sina behov förstås.

Sara.

 

8-månaderstösen

8 månader. Samtidigt som det känns som en evighet sedan Lia föddes, känns det också som att vi kanske kom hem från sjukhuset förra månaden eller så.

Vi hade rådgivning förr-förra veckan och läkarbesök förra veckan. Jag var lite sen att ringa och boka tiden så det blev uppdelat. Men vi har ju nära till rådgivningen så det spelar ingen större roll. Lilltösen har hunnit bli 67 cm lång och väger 8,8 kg. Längden hade dalat lite på kurvan, vilket betyder att vi måste kolla upp detta redan om en månad. Annars spelar det väl inte så stor roll, men längd- och huvudkurvan börjar nu vara ”för många” kurvor ifrån varandra. Jag är ju själv kort (och har ganska stort huvud), så jag tänker ju att det kanske är normalt för henne. Men bättre att det kollas upp förstås! Läkaren hittade också ett klickljud i höften, så vi kommer att få remiss till sjukhuset och göra ultraljud av höften. Hon var inte helt säker, men för säkerhetsskull blir det remiss. Även om jag förstås blir lite, lite orolig, så är det ändå skönt att saker och ting kollas upp ordentligt. Hellre det. Men för övrigt var i alla fall allt helt bra. Skönt!

Nu vid 8 månader ökade vi också antalet matgånger till 5 per dag (Tidigare 3-4, men från rådgivningens rekommendation ökade vi nu till 5). Så hon får alltså frukost, lunch, mellis, middag och kvällsgröt. Detta har ju förstås resulterat i att hon knappt ammar någonting alls mera. Kanske 2 gånger per dag. (Och förstås många gånger på natten). Tycker det är lite vemodigt att hon nu vill amma så lite. Känns nästan nog som om hon ammar för lite, eller så tar hon igen det på natten…

Plockmat har vi börjat introducera lite försiktigt också. Mest bröd, banan och gurka hittills. Och ska nog utöka detta då jag vågar. Tycker bara det är så läskigt.

Sömnen ska jag väl inte orda om alltför mycket denna gång. Den har nämligen lämnat ganska oförändrat från förra månaden. Kunde egentligen copy/pasta texten nästan exakt. Det enda som har ändrat med natten är att de där skrik-timmarna på natten verkade vara något tillfälligt. Det höll tack och lov bara på i max en vecka.

Lia får alltså gröt vid 19-tiden, sedan klär vi på pyjamas, ammar och myser en stund i soffan, läser en kort bok och sedan går vi och lägger henne. Nattningen tar oftast mellan 15-45 minuter. Det har visat sig att Philipp har börjat bli bättre på det här. Han får alltid henne att sova snabbare än jag. Förstår inte riktigt varför 😛 Hon somnar alltså mellan 20-21. Och hon vaknar kanske cirka 5 gånger per natt och vaknar mellan 8-9 på morgonen. IBLAND har jag haft någon natt då hon bara vaknat 4 gånger. Så jag ser att det pytte, pytte, pytte långsamt går lite framåt. Hellre det än att det blir sämre åtminstone.

Jag har nu faktiskt ändrat på mina egna vanor emellanåt, för jag inser att det är ohållbart för mig att aldrig få sova mer än 1-2 timmar åt gången. Så jag har börjat gå och lägga mig vid 21-22 tiden själv också. Alltså i princip på samma gång som Lia, eller bara en stund efteråt. Det enda dåliga med detta är ju att jag inte har någon tid att göra någonting själv eller någonting i hushållet. Men åtminstone får jag mera sömn, och det är ändå viktigare just nu. Därav har det nu också varit lite tystare på bloggen när jag inte haft så mycket tid vid datorn. Nu sitter jag här medan hon sover på dagen, men det behöver ju inte alltid heller vara så länge och ofta brukar jag utnyttja den tiden åt hushållet.

Dagssömnen stampar helt på stället. Hon sover 45 min – 2,5 timmar cirka 2-3 timmar efter att hon vaknat på morgonen. Och denna dam tänker fortsättningsvis inte sova mera än en gång per dag. De dagar vi har babysim så kämpar jag med att få in en till lite sömnstund vid 16-17 tiden, men då får vi kämpa i över 1 timme och så sover hon max 20 min. Vet inte om det är värt det. Borde testa fara till babysim någon gång också osovd och se om det verkligen skulle vara så mycket sämre. Alternativt köra en längre väg till simmet så att hon skulle sova 20 minuter i bilen.

Under julen lärde Lia sig och klappa i händerna! Jag vet inte om det alltid bara råkat sig, men om jag säger åt henne att klappa händerna så gör hon det. Funkar nästan alltid. Men bara nästan, så jag är kanske 80% säker på att hon faktiskt förstår. Men det är också det enda som jag har märkt att hon verbalt förstår ännu. Förra gången på babysimmet, när vi sjöng hejdå-låten på slutet så vinkade hon faktiskt med. Det har hon inte heller gjort förr. Så månadens nya färdigheter är alltså att klappa och vinka. Hon har också börjat ”dansa” lite. När hon själv ”sjunger” sin gang-gang-gang-gang melodi så gungar hon ofta från sida till sida. Detsamma om hon hör musik eller om någon sjunger med henne. Pratar gör hon lika mycket som förr; Och nu har det också kommit med ba-ba-ba-ba-ba-ba.

Framåt kommer hon ännu inte! Hon rullar och svänger sig runt sin egen navel. Och så kan hon också åka bakåt. Vet inte riktigt om backandet är medvetet eller ej. Vi försöker i alla fall ha henne så mycket som möjligt på golvet. Men jag har nu själv faktiskt inte så bråttom med att ta sig framåt… eftersom hon då faktiskt kan ta sig bakåt var hon och föll ner ur sängen lite före jul. Jag vaknade upp av världens chock när hon plötsligt dunsade i golvet. Vi har ju hennes säng bredvid vår men hon hade tagit sig till fotändan och därifrån sedan dumpit ner. Tack och lov med fötterna före! Efter detta har vi köpt sånadär skydd att ha vi sidan av sängen. Samt byggt upp värsta hinderbana. Men tänker mig att detta förstås bara blir värre ju mer mobil hon blir. Vet inte riktigt hur folk lyckas samsova sedan när barnen kryper? Lia fick också en egen säng till julklapp som vi nog ska bygga ihop riktigt snart.

Under denna månaden har vi också bytt från Trip Trap newborn till baby settet på matstolen. Jag var inte säker på om hon skulle trivas men det gör hon! Orkar nog sitta precis lika länge. Enda ”problemet” med detta är att hon nu ser så mycket mera. Hon ser Elmeri och allt vad som händer på golvet, vilket gör henne ganska okoncentrerad när hon äter. Till skillnad från förr alltså. Men för det mesta går det ändå bra. Faktiskt igår så bytte vi också bort liggdelen på vagnen. Det kändes verkligen lite vemodigt på något sätt. Känns som om vi inte har någon liten baby längre. Hon skulle nog ha rymts ett tag till i liggdelen, men jag ville byta till vår nya varma sovpåse med fårskinn inuti och den rymdes inte in i liggdelen + att hon ibland är vaken när vi är ute och promenerar och då kan man ju smidigare ha henne att sitta och slipper släpa med kudde. Nu måste vi bara lära oss alla nya spakar och reglage på vagnen igen 😛

Det var väl ungefär allt för denna månad!

Sara.


English summary:

8 months already! How is that even possible? Our lovely little girl is now 67 cm and 8,8 kg. We had a doctor’s appointment last week where we found out we need to go to the hospital to check her hip. It made some clicking sounds, so there needs to be an ultrasound done to check it out. We also need to monitor the height a little, as it is going down on the ”curve” a little. But otherwise all is very well with our little lady. Sleeping is almost the same as last month (=meaning not so well). She learned how to clap her hands (on command). She is still a little talker and loves babbling all the time when we are at home. 

Back To Top