skip to Main Content

Hon är här!

För nästan prick 4 veckor sedan (imorgon!) föddes vår lilla dotter. En liten lillasyster. 50,5 cm lång och 3300g. Så fin och perfekt på alla sätt och vis! Efter fyra veckor känns hon verkligen redan som en självklar del av familjen. Som om hon alltid funnits här. Eller egentligen har det nog känts så redan från första stund! Jag tycker att det är svårt att finna ord att skriva i detta inlägg. Och jag minns att det var lika svårt att formulera sig efter att Lia var född. Så många känslor!

Bilderna är från nyföddfotograferingen som vi hade när mini bara var 6 dagar gammal. Jag är supernöjd med bilderna! Så otroligt vackra. Tagna av Cecilia Calrén. Har publicerat några till på instagram också förra veckan. (På instagram är jag ju för övrigt lite mera aktiv just nu @saraholtkamp)

Förlossningen gick bra. Så väldigt mycket bättre än sist! En förlossningsberättelse är på G, men vågar inte alls lova när den har tänkt se dagens ljus. Den blir åtminstone inte lika lång som den förra. Kan åtminstone redan berätta att det nog blev igångsättning, men att den gick mycket snabbare och bättre än sist ändå. Och vi behövde inte spendera någon tid på Keskola. Så skönt!

Erin! Det ska hon heta. Det var ett namn vi kom på någon gång i mitten graviditeten. Det bara sa klick och så fastnade namnet. I något skede började vi faktiskt också kalla henne för det och sedan var det väl nog ganska spikat. Även om åtminstone jag ville se henne först innan vi bestämde oss helt. Och visst var det en liten Erin! <3 Världens finaste!

Jag har saknat bloggandet väldigt mycket, även om jag verkligen har noll extra tid för det. Tvåbarnchockens is real! Men jag hoppas kunna hitta någon stund för mig själv vid datorn då och då och jag antar att det blir lättare med tiden när också Erin börjar lägga sig lite tidigare. Nu är hon uppe med oss hela kvällarna och sitter fast i mitt bröst. Efter klockan 22 brukar man ibland kunna lägga ner henne en stund (alltså som nu), men för det mesta spenderas kvällen vid bröstet. Jag minns inte alls när Lia började ha en ”läggningstid”, men nog var det ju många månader åtminstone.

Som sagt är förlossningsberättelsen under arbete, jag har alltså tänkt återkomma med den när den är skriven!

För övrigt är Philipp på semester nu genast efter att pappaledigheten tog slut, ännu 2 veckor till! Så vi befinner oss nog ännu ganska mycket i vår lilla babybubbla. Men vad är nu härligare än det! <3

Sara.

Tankar i vecka 40

Det här blir antagligen det sista gravid-inlägget på bloggen under denna graviditet! (Förutom att jag nog har planerat skriva en förlossningsberättelse) Jag har nämligen fått min igångsättningstid! Det känns skönt och spännande på samma gång. Ännu förra veckan visste jag inte riktigt hur jag ännu skulle orka i 2 veckor till. Men nu när jag har min ”deadline” känns det betydligt bättre. Något att vänta på! Jag har en ”igångsättningskontroll” till förlossningssalen denna vecka. Om jag förstod saker och ting rätt, kollar man då status (mogenhet, öppenhet m.m.) och mitt mående och blodtryck och sånt. Men eventuellt också hinnsvepning? Dock lite osäker på om detta skulle göras. Jag antar att det beror på status och mitt mående. Händer det sedan ingenting av sig själv, har jag också fått ett igångsättningsdatum till nästa vecka.

Samtidigt som jag verkligen inte skulle vilja bli igångsätt, känns det konstigt nog också lite ”tryggt”. Jag har ju varit med om detta förr! Dessutom sägs det ju att den andra igångsättningen går snabbare än den första. Det hoppas jag åtminstone. Det sägs ju också att igångsättningar är betydligt ”värre” än en naturlig förlossning, så det är klart att jag skulle vilja känna på hur det känns att inte bli igångsatt! Låta kroppen göra jobbet själv. Men mina bebisar verkar tydligen trivas lite för bra i sin lilla boning.

Denna vecka har jag också varit på mitt sista besök till rådgivningen, och förra veckan även det sista besöket till mödrapoli. Allt har sett bra ut. Som tur! Den uppskattade födelsevikten låg på ungefär samma mått som sist (cirka 3,6kg). Även om läkaren tyckte att bebisen med händerna kändes mindre än vad måtten på ultraljudet visade. Så vi får se.

Blodtrycket har varit högt nu nästan hela tiden. Det är sällan det undre trycket ligger under 90, utan det brukar ligga på runt 95. Istället för medicin vid behov ändrades dosen till en tablett (Albetol) 3 gånger per dag, regelbundet. Det känns nog nästan lite skönare så här. Istället för att hålla på och mäta hela tiden och fundera om man nu borde ta ett piller eller ej. Igångsättningskontrollen som jag har denna vecka är alltså pga blodtrycket. Jag hade ingen dylik koll under förra graviditeten. Jag skulle alltså endast ha fått mitt igångsättningsdatum om det inte vore för det höga blodtrycket. Så det ska verkligen bli spännande att se vad de säger på den kontrollen denna vecka. Är försås lite ”orolig” över om det blir igångsättning genast då!

I det stora hela känner jag mig ändå ganska redo nu! Vi har fixat det mesta här hemma (dvs. köpt blöjor i storlek 1 samt tvättat babykläder. Vad annat behöver man göra? haha :P). Men känner mig nog också ganska mentalt redo. Efter att jag skrivit detta inlägg tänkte jag uppdatera mina önskemål på Ipana inför förlossningen. Har nog någonting nedskrivet, men vill skriva lite mera. Bland annat om amning och första tiden. På något sätt har jag varit väldigt inställd på att jag inte kommer att få ha bebis på bröstet efter förlossningen, att jag helt glömt bort att det faktiskt finns en möjlighet att jag får det, och det scenariot vill jag gärna skriva lite om. Samt lite om hur jag önskar ha det med amningen!

Känner att det blev ett rörigt inlägg nu. Men det beror antagligen på att det är lite rörigt i mitt huvud för tillfället också. Så många blandade känslor på samma gång.

Nu är det lite oklart när jag återvänder till bloggen. När L föddes tror jag att jag höll paus i en månad. Men vi får se hur det blir denna gång. Kan bli längre, kan bli kortare. Kan ju ännu hända att jag får extremt tråkigt denna vecka och återkommer med något inlägg 😛 KAN också hända att jag återkommer med något smått efter att mini är född. Vi får se hur det känns helt enkelt!

I’ll see you when I see you. 

Sara.

Tankar i vecka 37

Hittills har det ju ändå gått ganska ”bra” att vara gravid. Jag har liksom kämpat på och inte haft alltför mycket krämpor. Men nu börjar det nog bli tungt sådär på riktigt. Börjar bli ganska färdig och känner att det nog är dags för mini att komma ut nu! Om bara 2 dagar från skrivande stund är h*n ju dessutom fullgången.

Jag mådde inte alls så här dåligt i slutet av förra graviditeten. Eller isåfall har jag helt förträngt det. Jag klarade ju av att gå promenader (om än inte så snabba), men nu om jag går vår vanliga promenad får jag stanna heeelta tiden pga ont/sammandragningar. Mår dessutom nästan konstant lite dåligt och känner att pulsen är jättehög hela tiden. Och så detta armades blodtryck förstås! Fick som sagt blodtrycksmedicin (Albetol) utskrivet för några veckor sedan som jag ska ta vid behov (när undre trycket är över 95) och har nog hamnat att ta 1-2 gånger per dag nästan varje dag sedan dess.

Förra veckan var jag (troligtvis) på det nästsista ultraljudet. Jag har en koll nästa vecka igen, främst bara på grund av blodtrycket. Hade det inte varit för mina blodtrycksproblem nu, hade jag antagligen bara fått en tid till igångsättning istället och inget fler ultraljud. Blodsockervärdena har nämligen varit så bra hela tiden. På ultraljudet såg allt ändå bra ut och mini verkade inte vara påverkad av mitt höga tryck. Skönt!!! Men nästa vecka kommer jag alltså att få mitt igångsättningsdatum, vilket troligtvis kommer att vara några dagar innan eller på BF.

Mini mättes nu till 2793 g och uppskattad födelsevikt är cirka 3,6 kg. Läkaren frågade mig hur det kändes med en sådan uppskattning och jag svarade lite nervöst skrattande: ”stort”. L var ju bara 3,1 kg när hon föddes, men som sagt uppskattad betydligt större (4,1 kg). Mini ligger ändå helt på mittenkurvorna. Varken stor eller liten alltså. Så egentligen känns det ju helt bra och viktuppskattningarna är ju ändå alltid faktiskt bara uppskattningar.

Detta ultraljud gjordes alltså i vecka 36+0 och med L i vecka 34+6 fick vi en uppskattning på 2715 g, ganska samma alltså! Båda bebisarna har förresten alltid haft långa lårbensmått. Men pappan är ju ganska lång också 😛 (inte jag!)

BB-/förlossningsväskan tog jag också tag i genast efter ultraljudet. Blev plötsligt inspirerad och har faktiskt packat nästan allt som går att packa på förhand. Bara telefon, kamera, laddare, birkenstock, hörlurar, rådgivningskort, plånbok, nötter och mjukisbyxor som saknas ur min väska. Mjukisbyxorna ska jag ännu tvätta innan jag packar ner dem och nötterna måste jag inhandla. Resten kan jag inte packa förrän det faktiskt är dags att åka in!

Har också tvättat och strukit alla små babykläder nu. De har också fått flytta in i sin egen lilla byrå i sovrummet. Det känns verkligen bra att detta är gjort. Det syns ju inte på bilden, men babykläderna är ju SÅ SMÅ. Nästan så att min (lilla!) hand täcker en hel body i storlek 50. Är dom faktiskt så små? Jag har redan glömt 😛

Några gånger har jag till och med haft någon ond sammandragning nu. Det hade jag aldrig med L (förrän igångsättningen då förstås!). Har även känt ganska mycket tryck neråt, som jag inte heller kände i första graviditeten (kan ju också vara ”omföderskesymptom”, tänker jag). Men jag har ändå pikulite hopp om att det sätter igång av sig själv, men ställer ändå in mig på igångsättning, så är allt annat bara bonus!

Börjar som sagt känna mig ganska redo nu! På alla sätt och vis. Vi kämpar på.

Sara.

Back To Top