skip to Main Content

USA 2017 – Day 7 – Driving Through Death Valley

Det har blivit dags att återvända till USA en liten sväng. Detta var dag nummer 7 på vår roadtrip i USA och denna dag körde vi från Lone Pine till Las Vegas genom Death Valley. En väldigt intressant (och stekhet) upplevelse.

Vi började dagen med att vika in vid Alabama Hills Café & Bakery i Lone Pine. Vi hade blivit rekommenderade stället från hotellet. Det ingick förstås ingen frukost i hotellet och man kunde inte ens köpa till sig en frukost. Cafét verkade verkligen populärt, eftersom det inte fanns några sittplatser kvar alls. Vi bestämde oss för att köpa med oss lite frukost. Så mycket bra frukosturval tyckte vi dock inte att det fanns, åtminstone inte take away. Croissanter och bullar. Vi tog med oss just det, och började dagens etapp. Att köra genom Death Valley till Las Vegas.

Dagens rutt här ovan! Cirka 4 timmar och lite på 450 km. Vi hade på förhand bestämt oss för att stanna vid Zabriskie Point, men mera om det lite senare i inlägget. Jag hade också väldigt gärna velat köra via Badwater Basin, men det blev helt enkelt för lång sträcka. För att vara helt ärlig hade jag inte på förhand kollat upp att det som jag också hade velat se, låg i Badwater. En liten rundtur via Badwater Basin skulle ha medfört 60 km extra och säkert över 1 timme extra i tid. Men Zabriske Point var också ett väldigt bra ställe att stanna på dock!

Jag var nästan lite nervös inför att köra sträckan. Man har ju hört så mycket om Death Valley. Att det är varmt, och att man inte ska ha på luftkonditionering i bilen ens, eftersom det är för varmt för bilen att klara av det. Vår tur genom Death Valley började dessutom ganska spännande med ett oväder. Det blixtrade och dundrade precis bredvid oss!

Vårt första stop var Mesquite Flat Sand Dunes. Ett snabbt lite stop. Så fort man steg ur bilen svettades man nämligen ihjäl. Bilens temperaturmätare visade som mest 113 grader Fahrenheit. Vilket betyder 45 grader Celsius! Och solen låg inte ens på och gassade. Klockan var inte heller så mycket ännu och det var olidligt hett. Vi började genast förstå oss på skyltarna som fanns vid Mesquite Flat.

Det rekommenderas alltså inte att vandra efter klockan 10 på morgonen, eftersom det är så hett!

Ovädret följde efter oss, så vi körde snabbt vidare. Att vara mitt i en åskskur öknen kändes inte helt okej.

Ett tag efter att vi fortsatte märkte vi dock att bilen började låta lite konstigt när Philipp bromsade. Jag fick nästan hjärtsnörp och tänkte att vi skulle dö av hetta där ute om bilen stannade.  Så många bilar såg vi inte heller till. Så vi stängde fort av luftkonditioneringen och Philipp blev bättre på att motorbromsa och efter en stund slutade bilen låta konstigt. Kanske det ändå ligger något i det där med att inte ha på luftkonditioneringen, samt att motorbromsa när det är så pass hett.

Fram kom vi ändå till Zabriskie Point, ett ställe där väldigt många turister verkade stanna! Annars var det verkligen rätt öde när man körde igenom Death Valley, men här var det plötsligt fullt med folk.

Det var lite jobbigt att vandra upp till den lilla utsiktsplatsen. Det var ju fortfarande SÅ HETT! Men väl värt det ändå.

Så vackert och häftigt!

Vi stannade nog inte så länge här. Kanske 20 minuter. Vi hade ännu minst 2 timmar kvar att köra till Las Vegas.

Här vid Zabriskie Point använde jag för övrigt resans äckligaste toalett. Det fanns ett litet hus här vid parkeringen. Rekommenderar ej!

Här började vi närma oss Las Vegas! Jag hade liksom ”väntat” på när jag skulle kunna ta den där perfekt ”Death Valley” bilden. Men tyvärr kom den aldrig och det här nog den bästa bilden jag fick ändå från den långa raka vägen. Antagligen hittar man den där ikoniska bilden om man kör via Badwater, misstänker jag givetvis 😛

Vår ankomst till Las Vegas får ändå följa i nästa inlägg! En väldigt häftig stad på många sätt och vis.

Sara.


De andra inläggen från vår USA resa hittas här: 

USA 2017 – DAY 1 – Flying to California

USA 2017 – DAY 2 – First Day in San Fransisco

USA 2017 – DAY 3 – Alcatraz and Angel Island

USA 2017 – DAY 4 – The Roadtrip is Starting – San Fransisco to Mariposa

USA 2017 – DAY 5 – Yosemite and Tioga Pass

USA 2017 – DAY 5 – South Tufas at Mono Lake and Mammoth Mountain Inn

USA 2017 – DAY 6 – Bodie Ghost Town and Lone Pine


English summary:

Day 7 of our US roadtrip was to drive through Death Valley. A little bit scary and exciting and very very hot. Our stops in Death Valley were at Mesquite Flat Sand Dunes and Zabriskie point. It took a bit over 4 hours to drive from Lone Pine to Las Vegas. At one point our car started to sound a bit weird when we were breaking. So from that point on we decided to turn of the AC and Philipp was only ”engine breaking” (How is this called properly, I don’t know?). The day was crazy hot for us. I don’t think I have ever before in my life experienced 113 degrees Fahrenheit (+45C). But we got through to Las Vegas in one piece! 😛

Ultraljudet

Det var inte meningen att lämna förra inlägget som en cliffhanger. Vardagen kom lite emellan. Förra veckan var vi alltså på sjukhuset med Lillis för att göra ultraljud på höften. Resultatet visade att ena höften var 57 grader och den andra 59 grader (Alfavinkeln). Denna vinkel ska egentligen vara över 60 för att vara helt normal.

Efter ultraljudet på röntgenavdelningen fick vi sedan nervöst förflytta oss till barnpolikliniken för att träffa en barnkirurg. Efter att ha undersökt höfterna konstaterade han ändå att de var ok. Och att gradtalen också kan skilja lite på läkarens ”handstil”. Så ut kom vi ändå ganska lättade. Känns förstås lite dumt att inte helt nu vara säker på om allt är 100% bra. Men eftersom kirurgen inte tyckte att vi behövde göra någonting vidare så måste vi väl lita på det i alla fall. Han nämnde att man kunde göra röntgen vid 1,5 år, men att det ändå är bättre att bespara henne från röntgenstrålarna. Anyway. Så skönt att vi inte behöver något gips på henne och det ändå verkar normalt!

Sådär för övrigt är hon ju en väldigt glad och nöjd tjej för det mesta. Imorgon fyller hon hela 9 månader! Men det får bli ett skilt inlägg om det. Vi har ännu ett rådgivningsbesök denna vecka så publicerar inlägget först efter detta, när jag fått månadens mått 🙂

För övrigt i livet så håller vi på att planera hus för fullt. Just idag har vi haft ytterligare en träff med företaget som ritar huset åt oss. Jag fick riktigt bra feelis och vi börjar nog komma till en slutlig version på husritningen så smånigom. Ska dela med mig av den här också så fort det är klart. Men annars så tänkte jag nog att byggprojektet inte tar över bloggen utan jag uppdaterar på instagram @villaholtkamp.

Sara.

Vardagslunken och sjukhuskallelse

Vi har haft några riktigt kalla, men också riktigt fina dagar nu. Jag har trotsat vädret och klätt på oss ett ton kläder och promenerat en sväng de dagar det varit vackert. Lillis sover varmt och skönt i vagnen, speciellt när den rullar. Elmeri är dock inte riktigt lika förtjust att spatsera när det är minus femton grader. Om han tycker att det blir för kallt får han åka i korgen istället.

Jag har också inlett tulpansäsongen. Allt julpynt borde nu vara bortstädat och istället har tulpanerna fått flytta in på köksbordet. Får nästan lite vårfeelis. Trots minusgraderna där ute.

IDAG började Lia faktiskt kravla sig fram. Jag har sett att hon har försökt lite smått tidigare men idag började hon på riktigt. Hon drar sig framåt på handflatorna. Åtminstone när hon är på golvet. Funkar inte riktigt lika bra på mattan. Men vi tog nu det säkra före det osäkra ikväll och byggde ihop Lias julklapp: Hennes nya spjälsäng. Även om vi har en sida öppen mot mig så kan hon nu inte kravla sig ut eftersom hennes säng är lite lägre en vår säng. Känns säkrare! Och hon somnade riktigt fint nu ikväll i nya sängen.

Igår fick vi förresten också kallelse till sjukhuset redan till nästa vecka. Det ska göras ultraljud på höften och så ska vi träffa barnkirurgin. Låter lite skrämmande nog! Tyvärr har jag nu också googlat detta, vilket ju inte var särskilt trevlig läsning. För äldre bebisar ska man alltså ha gipsskena i sex månader och samtidigt operera någonting. Det låter verkligen inte alls så trevligt. Den enda bra med denna åkomma är ju att det faktiskt går att åtgärda, men jag hoppas verkligen innerligt att allt är bra så att vi slipper detta!

Och de här sista två bilderna är från en morgonpromenad i -17 med Elmeri. Då vägrar han gå och han får bäras runt kvarteret istället. Efter att han uträttat sina behov förstås.

Sara.

 

Back To Top