skip to Main Content

Måendet, husfärgen och barnet

Jag hann i princip bara skriva det förra inlägget och så började jag må ännu sämre. Det började(/fortsatte) med att mitt blodtryck var högt, illamående och huvudvärk och blev därmed tvungen att kontakta rådgivningen. Har sedan i torsdags varit på en massa blodprov och extra kontroller fått blodtrycksmedicin utskrivet också. Och nästa vecka har jag 2 extra kontroller. Har alltså försökt ägna mig åt lugna aktiviteter de senaste dagarna! L har varit över natten hos sin mommo så att jag och Philipp fick gå ut och äta på tumis och jag fick en natt med 9 timmar sömn. Så skönt! Har också spenderat många timmar på soffan med min stickning! Det ska bli en babyfilt är det tänkt. Och efter tre dagars stickande har den blivit betydligt större än på bilden.

Vi får alltså se hur det går med Ps semester nu. Om jag fortsätter må dåligt måste han ta den tidigare. Men åtminstone nästa vecka ska vi ännu försöka pussla med att Lias mommo tar hand om henne åtminstone någon timme varje dag så att jag får vila. Det har hon i och för sig nog gjort hittills också!

Känns så armades jobbigt att ”inte få någonting gjort” och vara så ”onödig”. Idag har jag bara suttit bredvid och tittat på när P gjort allt! Känner mig som en dålig fru och mamma just nu som inte orkar med något och mår dåligt hela tiden. Men hoppas ännu att det ska bli lite bättre av medicinen och helgens vila.

Till något trevligare. Vi håller på att fundera på fasadfärg till vårt hus just nu! Har köpt en liten burk färg och testmålat 2 varv. På bilden ser det kanske lite ljusare ut än vad det kommer att bli, eftersom färgen ännu är våt. Ska imorgon måla ett varv till och sedan bestämma oss!

Och så tänkte jag avsluta med något ännu trevligare. Nämligen, Lia har tagit sina första steg denna vecka! Jag tror hon som mest tagit cirka 5 steg utan stöd och tar nu ofta några steg mellan soffan och tv-bordet. Jag skulle tippa på att det inte är många dagar kvar innan hon faktiskt börjar gå! Prick 1 år och 2 månader är hon alltså idag och det är nog bara de senaste max 2 dagarna som hon tagit något enstaka steg och idag alltså rekordet.

Sara.

Tankar i vecka 35

  • Så mysko feelis angående tiden som är kvar. 6 veckor! Hur ska jag orka vara gravid i hela 6 veckor till!?! Men hur kan det bara vara 6 veckor kvar? Hur kan 6 veckor samtidigt kännas som en sekund och en evighet. 6 veckor ÄR ju verkligen en kort tid i sammanhanget, ändå en oändlighet.

  • Jag är så inninorden nyfiken på vem som gömmer sig där inne i magen. Hur kommer mini se ut? Vad är mini för en liten personlighet? Åtminstone verkar mini faktiskt vara livligare än sin storasyster. Fast det kan också bero på att jag har moderkakan i bakvägg denna gång, och att jag dessutom inte riktigt hinner fundera särskilt mycket på rörelserna. Jag har endast EN gång blivit orolig och hamnat dricka kall saft och räkna rörelser. Fick sedan lätt 10 rörelser på en halv timme till och med när jag faktiskt hade tid att känna efter.

  • Igår hade jag rådgivningsbesök. Allt såg bra ut med mini! Mini har svängt sig rätt (kollades med ultraljud denna gång!), hjärtljuden lät bra och SF måttet växer och är nu nästan precis på mittenkurvan i rådgivningskortet (30 cm, med L i samma vecka var det 31 cm). Annars allt bra, det var bara mitt blodtryck som nu på riktigt var ganska högt. Visst har jag alltid högre blodtryck på mottagningen, men så här högt har det nog aldrig varit förr! Har dock inga proteiner i urinen så det verkar lugnt på den fronten, men jag måste ändå nu mäta blodtryck varje dag och följa med. 

  • Om 2 veckor har jag nästa ultraljud på mödrapoli! Jag förmodar att detta är det nästsista besöket, och sedan på det sista bokas tid för igångsättning. Om inte något annat sker innan. Eller så var det åtminstone under förra graviditeten. Om jag har förstått saker och ting rätt så blir det alltså samma procedur denna gång bara jag och mini mår bra tills dess.

  • Är också lite tudelad angående förlossningen. Samtidigt lite rädd men också väldigt taggad! Hoppas så innerligt att denna förlossning inte ska dra ut på tiden och att det skulle få gå utan komplikationer denna gång. Jag hoppas förstås också väldigt mycket på att den sätter igång av sig själv och att jag inte behöver blir igångsatt!

  • Borde kanske börja packa BB/förlossningsväskan också. Jag är väääldigt glad över att jag faktiskt skrev ett inlägg om den efter förra förlossningen. Det blir så mycket lättare (och mindre!) att packa denna gång. Och det mesta är ju faktiskt sånt som man inte riktigt kan packa innan. Tänker liksom inte skaffa en massa dubbletter, så vi får lite se när jag tar itu med packandet. En sorts ”ritual” är det ju ändå.


  • Det känns lite konstigt att vi nästan inte har förberett någonting alls här hemma. Visst har jag köpt lite nya babykläder när jag hittat nåt fint. Men inte alls mycket! Borde ju kanske skaffa ett paket blöjor, samt tvätta babykläder. Men annars, vad behöver man egentligen göra? Vi har ju alla skötbord och sånt redo. Bedsidecriben står till och med kvar i sovrummet ännu eftersom det kändes onödigt att börja montera ner den. Så det är liksom bara att bädda och flytta den på sin plats. Fast ett lite ”större projekt” vill jag ännu gärna hinna med, nämligen städa ur några lådor i sovrummet så att mini kan ha sina kläder där. 

  • Syskonvagnen är beställd! Vi beställde den i lördags men tyvärr kommer den först i mitten av augusti. Fast egentligen behöver vi ju inte ha den tidigare heller. Även om det skulle vara kul att klämma lite på den… Det blev alltså en Emmaljunga Double Viking 735! Det var verkligen tur vi beställde den nu, eftersom Emmaljunga ska sluta tillverka vagnen och vi nu faktiskt inte ens längre kunde beställa de färger som vi egentligen ville ha på den. Hade vi väntant ännu längre, hade vi säkert fått nöja oss med något helt annat. 

  • Det jobbigaste just nu är nog att det känns så tungt med allt! Vill helst bara vila, vilket ju inte går så bra med klättrande ettåring. Har hög puls hela tiden och det känns jobbigt. Känns hela tiden som att jag är i behov att sitta eller ligga ner. Sådär objektivt mår jag väl nog bra, och det finns ju inte riktigt någon kan göra för att göra det bättre heller. Men subjektivt börjar det som sagt bli ganska tungt. Just nu har jag som sagt lite svårt att förstå att jag ännu ska orka i 6 veckor till, även om det låter som en kort tid!

  • I förrgår hade jag inbokat gravidfotografering! Det var väldigt roligt och trevligt och nu väntar jag så ivrigt på resultatet! Det ska bli så spännande att få se resultatet

  • Det blev så många lösryckta tankar nu att det fick bli punktform denna gång!

Sara.

 

Ettåringen

Det känns faktiskt ganska sjukt att skriva ett inlägg om en ettåring. Hur kan hon redan vara ett helt år? I skrivande stund är hon 1 år och nästan 2 månader, till och med. Inlägget är ändå skrivet om hur saker och ting låg till just vid 1 år, även om många saker förstås har ändrat på 2 månader.

Det må vara en klyscha, men det känns faktiskt som om Lillis alltid har funnits i vår familj. Kan inte längre tänka mig hur livet var innan. Men samtidigt har det ändå gått så hiskeligt snabbt. Hur kan det vara mer än ett år sedan vi kom hem med henne från sjukhuset? Helt ofattbart. Samtidigt minns jag ju inte ens vad vi gjorde innan vi hade barn.

På Lias födelsedag hade vi ettårsrådgivning och hon hade då hunnit bli hela 73 cm lång och vägde 10,4 kg. Alla mått helt på samma kurvor som tidigare. Skönt så! På klädstorleksfronten har det väl inte hänt så mycket faktiskt. Vid 10-11 månader använde hon redan storlek 74 på det mesta och detsamma gör hon nu. Många byxor är ännu för stora i storlek 80 (både för vida och för långa), men t.ex. några sommarklänningar jag ska skaffat i storlek 80 har hon redan fått börja använda. Bodysar i storlek 80 är också väldigt långa i armarna så dem sparar vi lite till.

Sömnen. Fortsättningsvis vågar jag väl nog säga att det går bra med den! Jag minns inte exakt, men någonstans vid 11 månader slutade jag helt nattamma. Jag märkte faktiskt att hon bara blev arg och ledsen när det inte kom någon mjölk (min mjölk sinade pga gravid). Och då tänkte jag det var bäst att inte erbjuda det längre på natten eftersom hon bara blev arg och då vaknade mera. Några nätter vaknade hon och ville ha, men sen slutade hon. Och jag skulle våga påstå att det är just sedan dess som hon också börjat sova ännu bättre. 

Våra nätter ser ut ungefär så här just nu: hon somnar vid 20-21 tiden, vaknar kanske någon gång per natt men det brukar räcka med att sätta tillbaka nappen och paja henne lite så somnar hon om igen ganska snabbt. Hon vaknar mellan klockan 6-7 på morgonen. Önskar innerligt att hon skulle sova längre än så, men har inte kommit på något knep ännu åtminstone. Har skaffat mörkläggningsgardiner till ett rum, men väntar ännu på en beställning som ska täcka ett annat fönster. Jag tycker redan att det har hjälpt lite, men hoppas förstås att när vi sedan kan få det mörkt på riktigt att hon då kanske sover lite längre. Upplever att hon vaknar när det blir ljust! Regniga och mulna dagar sover hon lite längre nämligen… Lever alltså ännu på hoppet att hon kanske kunde sova pyttelite längre om hon inte ser något solljus så tidigt. Jag tar ändå tusen gånger hellre tidigare morgnar än tusen nattvak. Bara jag själv skulle gå och lägga mig i tid så skulle det ju vara prima, men det gör jag ju förstås inte… (eget fel!)

Dagsömnen brukar infalla mellan 12-14. Ibland är det bara 1 timme som gäller, men någon gång har hon nu också smällt till med 3 timmar. Alltid när vi ska iväg någonstans sover hon länge, men om jag bara ligger på soffan och vilar eller vill få någonting gjort här hemma vaknar hon givetvis redan efter 1 timme. Det är som om hon anar det. Det vanliga är ändå 2 timmar just nu. Kanske en gång i veckan blir det lite längre, två gånger lite kortare. Har märkt att det inte spelar så stor roll om jag lägger henne klockan 11 eller klockan 13. Så även om vi måste vara lite flexibla någon dag ifall vi har annat program så spelar det inte så hiskeligt stor roll.

Philipp har börjat kunna ta över nattandet igen. En tid gallskrek hon om han försökte. Men en kväll bestämde vi oss för att pröva igen och hon accepterade det genast och till min stora förvåning somnade hon på typ 2 minuter. Han fick alltså ta över nattandet då en tid men nu har vi börjat alternera igen. Med Philipp somnar hon ofta supersnabbt och med mig tar det läääänge. Om Philipp nattar tar det alltså nästan alltid under 10 minuter medan det för mig nog alltid tar 30-60 minuter. I värsta fall 1,5-2 timmar. Men om det tar så länge brukar vi försöka byta.

Några nätter när hon fick fler tänder sov hon väldigt oroligt och dåligt, men när tänderna hade spruckit fram var det lugnare igen.

Amningen. Egentligen är jag lite ledsen över att vi inte riktigt ammar längre. Det är nästan lite lustigt att jag i början var helt säker på att jag inte skulle amma längre än 6 månader, och jag var också väldigt ivrig över att börja trappa ner redan vid 4 månader när hon fick börja med smakportioner. Jag kände mig väldigt låst på något sätt och ville bara sluta. Att hon totalvägrade ersättning gjorde ju inte saken bättre. Men i något skede svängde det helt och nu tycker jag bara att det känns jobbigt och sorgligt att hon inte ens vill ha när jag erbjuder.

Det var nog någon gång i graviditetsvecka 20-25  som mjölken sinade. Eftersom jag alltid ammat med amningsnapp (amningsgummi) kunde jag alltid se om det lämnade lite mjölk kvar där, men det slutade helt enkelt komma. Testade pumpa i vecka 22 (L cirka 11 månader) och då kom det bara några få droppar. Ännu i vecka 18-19 så verkade det ännu komma så mycket att L åtminstone inte blev arg när hon ammade. Men jag hade nog redan då märkt att mängden var betydligt mindre. För skojs skull testade jag i vecka 30 att pumpa men det kom bara en droppe (eventuellt råmjölk). Men nåja, det här är egentligen en annan historia. Men ville liksom bara få det sagt att det känns väldigt vemodigt för mig att sluta amma. Ännu för några veckor sedan försökte jag ändå erbjuda henne att torramma en gång per dag, ifall hon skulle vilja ha. Men nu de senaste veckorna har hon nästan bara blivit arg. Hon har inte tid. Jag får väl nog bara acceptera att vår amning börjar vara avslutad. Sedan några veckor tillbaka har jag alltså också helt slutat erbjuda.

Motoriken. Vid 11 månader hade jag tydligen skrivit att hon inte kryper ännu! Men jag tror inte att det tog många dagar efter att jag skrivit det inlägget så började hon faktiskt uteslutande krypa, jag tror att hon plötsligt ändå hajade att det faktiskt gick snabbare att krypa än att dra sig fram. Hon går nu också längs med soffor och tv-bord och allt annat som hon kan ställa sig uppemot. Gåvagnen har hon också börjat använda. Också helt självmant de senaste veckorna. Hon har också visat jättemycket mera intresse att gå framåt när man håller henne i händerna. Bara för en månad sedan satt hon sig bara ner på rumpan om man ens försökte. De senaste veckorna har jag flera gånger sett att hon släppt taget från bordet och stått själv i några sekunder. Så det dröjer nog inte alls länge innan hon börjar stå själv!

Förståelse. Lia börjar förstå väldigt mycket saker redan! En annan femma är ju om hon lyssnar på mig 😛 men hon förstår helt klart ”nej” ”ajjabajja” etc. Det är nästan lite gulligt, men om jag säger det åt henne så höjer hon sitt finger och skakar på huvudet. Alltså precis det som jag brukar göra när jag säger nej och ajjabajja åt henne. Försöker ju alltid att avleda med något kul, men nog säger jag väl det vääääldigt ofta ändå 😛 Lia förstår också redan ganska många olika ”var är X?”. Efter att hon lärde sig var lampan är så har det gått ganska lätt att börja fråga var olika saker är och oftast så pekar hon på den saken eller åtminstone tittar ditåt. Eftersom hon verkar vara en djurälskare så förstår och kan hon ganska många djur redan. Hon vet åtminstone hund, katt häst, höna, ko, groda med säkerhet. Säkert några till som jag nu inte minns. Man kan också fråga henne om hon är hungrig och är hon det så brukar hon skratta till lite och le, det betyder ja. Man kan också säga åt henne: ”Ge X åt mamma”, ”Ge X åt pappa” och då gör hon det!

Pratet. Det har börjat komma mer och med ord nu. Fortsättningsvis säger hon ”baby” när hon ser babysar, andra barn eller när hon ser sig själv i spegeln. Det betyder nog helt klart barn har vi kommit fram till. Om jag lyssnar på en podd där det hörs barngråt/barnprat säger hon också ”baby”. De senaste dagarna har det också börjat komma med ett ä-ljud framför: ”ä-baby”. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Det hon annars säger nästmest just nu är ”ä-kakka” (tidigare bara ”kakka”), vilket betyder katten (ibland betyder det också hund). Vi har många katter här runt knutarna som hon både ser när vi är ute och genom fönstret. Hon säger också iiih-ka-kaa = häst. ”Pappa” säger hon också väldigt ofta just nu (faktiskt mer än mamma), och det lustiga med ”pappa” är att hon alltid liksom viskar det. Det låter nästan som om det alltid är lite spännande med pappa. Hon säger också ”ba”, som betyder boll och ballong. Även ”Bia”, vilket vi kanske tror att betyder Lia. ”Dä” säger hon ofta, vilket högst troligen betyder där. ”Titte” betyder tutten (nappen). ”Ko” betyder sko. ”Googa” är groda och så tror vi också att hon kan säga någonting som låter lite som ”gris”. Hon har också börjat säga saker ofta som vi ännu inte klurat ut vad det betyder, de senaste dagarna har hon ofta sagt ”debbi”, men det vet vi inte ännu vad det betyder. Jag har nu säkert också glömt en hel del ord som hon kan, men detta är åtminstone de vanligaste just nu.

Jag har också märkt att hon ofta repeterar saker vi säger som låter ”lite ditåt”. Melodin är den samma och man liksom förstår att hon försökte säga det jag nyss sa. Det kan ha lika många stavelser eller ha samma melodi.

Hon hör ju faktiskt mest svenska eftersom det är jag som är hemma med henne om dagarna, och det är nog det som jag också uppfattar att hon förstår bäst. Men vissa saker förstår hon nog också på tyska, speciellt de vanligaste orden eller förståelserna som jag nämnde här ovan.

Maten. Nästan oförändrat från 11 månader (kanske lite större portioner bara).

En dag kan se ut så här:

08:00 
Frukost
En babyyoghurt och en brödskiva + små ”ostskivor” som hon äter med större och mindre framgång
Försöker erbjuda mjölk istället för vatten, lyckas inte så bra för tillfället

11:30 Lunch
En 1-års barnmatsburk

15:00 Mellis
T.ex. en banan i bitar eller en fruktpuré eller en brödskiva

17:15 Middag
En 1-års barnmatsburk, eller ungefär samma mängd av samma mat som vi äter
Ibland också en brödskiva t.ex. för att hålla henne upptagen medan vi själva äter, om vi äter lite senare än henne

19:30 Kvällsmål
2-3 dl grötpulver + en fruktpuré
Försöker erbjuda mjölk istället för vatten (har börjat gå bättre!)

L äter fortsättningsvis väldigt bra överlag. Det är sällan det lämnar mat och hon är bra på att säga till då hon är färdig, (eller då hon vill ha mera).

Från rådgivningen rekommenderades att L borde dricka 4 dl mjölk och 1 ostskiva (om jag minns rätt nu). Detta har vi nog lite svårt att komma upp i eftersom hon aldrig gått med på att dricka ersättning och mjölken inte heller riktigt smakar. Vi försöker nu försiktigt erbjuda mjölk till frukost och kvällsmål och det har nog börjat gå bättre. 4 dl kommer hon nog inte upp i totalt men vi försöker. Från yoghurten får hon ju i sig lite kalcium och gröten lagar vi också nu bara på mjölk. Men hon borde kanske ännu få i sig 1-2 dl till vilket vi kämpar med. Om det inte börjar lyckas snart så får vi börja med kalciumtabletter (enligt rådgivningen).

Separationsfasen som jag skrev om sist har nog börjat gå över, tycker jag! Som jag redan skrev kan Philipp också natta henne igen. Det har snarare blivit så att när P kommer hem från jobbet och han går på toaletten eller byter kläder så skriker hon efter honom tills han kommer och hämtar henne. Hon har heller inte alls några problem att lämna med sin mommo varken hos oss eller hemma hos henne.

Leken. Hon har börjat intressera sig väldigt mycket för böcker. Ibland kan jag liksom le för mig själv när jag går in i vardagsrummet och ser att det ligger 10 uppslagna böcker på golvet som hon håller på att läsa. Hela golvet är liksom tapetserat med bara böcker. Sitter jag på soffan brukar hon komma med sin favoritbok (pippi) till soffan och vill att man ska läsa den för henne. Räcker inte med att man bara bläddrar, då blir hon lite sårad, utan man ska på riktigt bläddra och läsa och peka på saker. Ja, eller bläddra gör hon helst själv. De bästa böckerna är helt klart böcker med bilder på djur just nu. Det är också tur vi har väldigt många dylika.

Hon har också börjat gilla att vara i sandlådan mycket mera. De första gångerna vi var i sandlådan så bara tittade hon sig runt förvånad men nu tar hon genast spaden och leker med sanden.

Tänder. Vi har faktiskt varit på det första besöket till ”tandläkaren”, alltså till en tandhygienist. Då hade hon bara 2 tänder nere i käken, men bara några dagar efter besöket sprack de två första tänderna i överkäken upp. De första tänderna kom väl någon gång vid 9 månader, om jag minns rätt, då märkte vi ju inte ens av det. Men hon sov ju ändå så oroligt och dåligt då! Nu när 2 tänder till sprack fram märkte vi tydligt att hon sov mycket sämre. I två-tre nätter vaknade hon plötsligt säkert 10 gånger per natt och grät. Men så fort tänderna hade spruckit fram sov hon lugnare igen. Några fler tänder har jag inte sett till ännu.

Detta är väl ungefär det som hänt i hennes utveckling runt ettårsdagen. Och nu tror jag faktiskt att jag kommer att vänta tills 1,5 eller 2 år innan nästa inlägg! Vi får se när det känns rätt helt enkelt. Jag vill åtminstone någonstans dokumentera när hon börjat gå, och när hon börjat prata ”på riktigt” och andra dylika milstolpar!

Sara.

Back To Top