skip to Main Content

Madeira 2019 – Del 1

I mars åkte iväg på en veckas solsemester. Närmare bestämt till Madeira. Vi hade länge planerat att vi skulle åka, men fick det liksom inte bokat trots att vi hade bestämt ställe och vecka för länge sedan. Bara 3 veckor innan avresa bokade vi, och fick resan till och med lite billigare. Inget riktigt ”sista-minuten-pris”, men fick faktiskt bokat en svit till samma pris som ett vanligt rum. Inte alls illa. Det visade sig vara ett ypperligt val då vi reste med baby. Mera om det lite senare.

Första natten sov vi på hotell GLO på flygfältet. Så galet praktiskt att hotellet faktiskt finns inne i terminalen. Att checka ut från hotellet och sedan checka in till flighten gick liksom på 5 minuter.

Så sent som kvällen innan visste vi fortfarande inte om vi faktiskt skulle kunna åka. Jag hade åkt på universums värsta spysjuka och blev till och med intagen till akuten på dropp efter att inte ens ha kunnat dricka vatten på över ett dygn. De var väl extra försiktiga eftersom jag är gravid. Men ändå. Natten till lördag hade jag alltså legat på akuten och till Helsingfors skulle vi köra på måndag. Nåväl, jag hade ju ändå 2 dagar på mig att bli frisk… men så blev Philipp sjuk på söndag kväll! Det hann bli väldigt spännande. Lyckligtvis slog spysjukan inte riktigt lika hårt på Philipp som på mig. Och tur var väl det, för då hade vi nog inte kunnat åka.

Philipp mådde inte alls bra på ditresan, men åtminstone kom vi oss iväg och många gånger under resan hann vi säga åt varandra vilken tur det var att vi ändå inte hade avbokat. Philipp klarade nämligen av att både köra till Helsingfors samt att sitta nästan 6 timmar på ett flyg! Hurra.

Det var betydligt svårare att hålla en 10-månaders bebis nöjd på ett flyg än en 3-månaders. Jag ammade när vi startade och då somnade L genast och sov i kanske 1 timme. Vaknade lämpligt till serveringen. Lite senare under flygresan, då vi märkte att hon blev riktigt trött igen satte jag henne i bärsele och fick henne att somna i den, framme vid ”köket” i flyget. Flygvärdinnorna var snälla och drog till och med för gardinen, så att L inte skulle bli distraherad av alla resenärer som gick på toaletten. Hon somnade snabbt och sov i en timme till.

Jag tänkte komma med lite resetips såhär mellan varven i denna inläggsserie och här kommer det första:

  • Att resa med baby, tips nummer 1: 
    Ha med en bärsele! Det är verkligen guldvärt i flyget. Eftersom vi har en resevagn som man kan ha med sig i kabinen behövde jag inte bärselen så mycket på flygfältet. Men att ta sig in och ur flyget, samt att få babyn att somna under flygningen är en bärsele verkligen någonting man bör ha med sig! Jag hade inte med vår sist vi flög och ångrade mig innerligt när jag såg hur smidigt alla andra föräldrar bar ut sina barn ur flyget. Man kan ju hamna att köa eller gå långa vägar och dessutom ha med sig en massa väskor. Ta med en bärsele!

Man behöver ändå inte ta med sig mycket underhållning för en 10 månaders på ett flyg. Det räcker med att bläddra i säkerhetsföreskrifterna eller att leka med pappersmuggar och vad som helst. Allt är intressant! Leksakerna vi hade med oss var nog inte alls lika intressanta. Som sista utväg hade vi tänkt ta fram YouTube, men det behövdes ej denna gång.

Vi hade enorm tur att ha en hel rad för oss själva på flyget. Både på dit- och hemresan! Vi hade alltså inte bokat en egen plats för L. Nu när vi faktiskt har upplevt detta, alltså hur lyxigt det är att ha mera utrymme för saker och att kunna sätta ner henne lite ibland, skulle jag starkt överväga att boka en egen plats åt henne nästa gång. Såtillvida att det inte kostar en förmögenhet. Men en slant skulle jag definitivt betala för det.

6 timmar gick förvånansvärt snabbt. Medan Lillis sov kunde jag lyssna på några poddar och sluta ögonen en stund. Skönt! Resten av resan gick liksom till underhållning på olika sätt.

Lite ansträngande var det nog att flyga med en 10-månaders, men inte alls så farligt som jag hade befarat. L grät nog inte alls så mycket under resan och tanten bakom oss sade till och med åt oss efter att vi landat, att vi hade en så ”snäll baby”. Även om jag annars ogillar detta uttryck, måste jag säga att det i denna stund kändes väldigt skönt att höra just de orden efter en flygresa när man tänk att man stört sina medresenärer med sin lilla vilda baby 😛

Vi landade i Funchal, där vi hade bokat en privat transport till hotellet. Tyckte att det var lite för läskigt att sitta med en baby i famnen i en buss i över 30 minuter. Vi hade alltså bokat privat transport inklusive bilbarnstol. En bakåtvänd stol fick vi givetvis inte. Men detta hade jag nog nästan tagit förgivet. En stol hur som helst, och för övrigt var det ju också ganska skönt att komma fram till hotellet snabbt.

Om jag inte missminner mig kostade det 40 euro per väg och hade man tagit transport via Apollo, hade det ju också kostat en del (20 euro per person, tror jag). Nöjda var vi hur som helst med denna lösning och bokade också genast hemresan efter att den trevliga kvinnan kört oss till hotellet.

Framme på hotellet!

Beundrade vår stora, fina terrass en stund och packade upp lite resväskor innan vi begav oss ut på restaurangjakt.

Nöjda personer både ovan och nedan!

Inspekterade också poolområdet innan middagen.

Lillis är redo för middag!

På bilden nedan, precis ovanför Melia-skylten till höger låg vår megaterrass. Det perfekta rummet för oss!

Vi hade blivit rekommenderade en italiensk restaurang nere på hörnet av hotellet. Det kändes lätt och smidigt att inte behöva gå så långt första kvällen. Philipp var ju kanske inte heller helt i toppskick ännu, dessutom började det bli ganska sent för Lia med 2 timmars tidsskillnad.

Jag åt en supergod Gnocchi-pasta. Mums! Observera den lilla brödtjuven uppe i bild. Hehe. Restaurangen hette för övrigt Il Basilico.

Efter middagen var vi nog ganska färdiga för att gå och lägga oss efter en lång resedag!

 

Dag 2

Jag hade tänkt dela upp resan på 3 inlägg. Istället för ett per dag, som jag brukar. Jag vill nämligen inte bara blogga Madeira nu i en månad, eller blogga om det lite nu och då i ett år 😛 Det får helt enkelt bli ett lite längre inlägg istället, nu när jag ändå faktiskt har lyckats få bilderna klara så här snabbt efter resan.

Vi vaknade till en något mulen morgon, men efter att ha ätit frukost var det helt plötsligt sol-väder istället.

Det visade sig förresten vara helt omöjligt att förutspå dagens väder på morgonen. Trots att molnen kunde ligga såhär runtomkring oss var det ändå soligt på terrassen mest hela tiden. De två första dagarna tittade vi på väderleksrapporten titt som tätt för att ”planera dagen”, men efter dag 3 slutade vi med detta. Det var ändå lönlöst och trots att det visade moln och regn så var himlen liksom ändå blå. Lite märkligt det där, men jag antar att vädret helt enkelt är ganska ombytligt och svårt att förutspå på Madeira.

Vi började dagen med lite chill på den ”lilla” terrassen. L lekte och försökte dra av sig mössan mest hela tiden. Vi försökte hålla henne i skuggan, men det var lättare sagt en gjort.

Bara några dagar innan resan hade hon lärt sig ställa sig upp mot saker, man fick vara på sin vakt.

Utsikt från andra sidan terrassen.

Vissa lekte. Andra chillade.

Mera utsikt.

Efter en stunds solande vandrade vi iväg mot det lokala shoppingcentret Forum Madeira. Även om vi hade packat mycket, visade det sig att Philipp hade glömt sina shorts där hemma. Så det blev shortsjakt första dagen. Kul kuriosa är ändå att han faktiskt hittade ”de glömda shortsen” när vi skulle packa för hemresa igen. Men nåja, han hittade ett par snygga shorts ändå!

Lillis somnade under shoppingturen.

En är ombytt, den andra har vaknat.

Vandrade omkring lite till. Beundrade utsikten.

Hotellet igen.

Vi återvände till terrassen för lite mera lek. Vi var verkligen supernöjda med val av hotellrum och denna gigantiska terrass. Lia kunde tryggt leka och vi kunde ändå sola och ta det relativt lugnt under tiden. På en liten balkong hade vi ju inte kunnat det. Och att chilla vid poolen med en mobil 10-månaders känns kanske inte helt lyckat. Detta var alltså en perfekt lösning för oss. Vi kom att hänga väldigt mycket här på terrassen under resan.

Det började så småningom bli lunchdags och vi orkade inte gå så långt utan gav hotellets poolbar en chans.

Det visade sig dock inte vara någon höjdare. Men nåja, helt okej.

Till kvällen hade vi bokat bord vid en annan restaurang riktigt nära hotellet. Leeno’s. Redan en timme innan vår bokning vandrade vi iväg på promenad med hopp om att L skulle sova en stund innan och därmed orka vara på bra humör på middagen, och det lyckades riktigt bra! Hon sov kanske 30 minuter och det hjälpte nog tidsskillnaden ganska mycket.

De flesta restauranger öppnade ganska sent. Vissa alltså först klockan 19. Med en baby som brukar gå och lägga sig vid 20 finsk tid var de första dagarna alltså lite kinkiga med att gå och äta sent. Vi vara med andra ord glada över att hon sov en stund och därmed också orkade äta middag med oss.

Strandpromenaden.

Lia fick en urgullig liten stol-in-stol! Där satt hon nöjd. Vi beställde för övrigt alltid in lite bröd åt henne på restaurangerna. Hon hålls vid gott humör när hon får peta på och plocka i sig det, medan vi äter.

Philipp åt en biff på en het sten. Här visar servitören hur man ska tillaga den. Gott var det! Själv åt jag en annan biff denna kväll, men smakade givetvis ett stycke well done biff av honom också.

Och Lillis orkade hänga med!

 

Dag 3

Vi vaknade till en klarblå himmel.

Efter frukost bosatte vi oss på terrassen. Lia lekte och vi chillade.

En något blåsigare dag, vilket man kan se på havet här nedan. Molnen började klättra emot oss på himlen. Det visade sig dock IGEN att molnen bara stannade där borta som en lång strimma. Lite lustigt ändå.

Efter några timmar av lek på terrassen skulle L sova middag. Denna gång testade vi söva henne ute på terrassen istället. Det gick riktigt fint, och här sov hon också betydligt längre än när vi först promenerade och sedan satt ut henne på terrassen.

Det var liksom lite kritiskt att åka i tyst hiss, gå genom en lång tyst korridor och hela vårt hotellrum och ut på balkongen. Dagen innan hade hon vaknat när vi försökte oss på detta. Då hon faktiskt somnade på balkongen sov hon riktigt bra.

Innan resan var jag lite orolig över om hon faktiskt kommer att sova i vår resevagn på dagen. Jag tänker ju att den kanske inte är så ”bekväm”. Men hon sov nog nästan lika bra som hemma i Emmaljungan. Hemma sover hon cirka 2 timmar och på resan sov hon för det mesta 1,5 timme. Riktigt bra ändå. Och jag hade nog inte velat släpa med mig Emmaljungan hur som helst. Vi hade varit tvungna att köpa en (svindyr) skyddande väska för den, vagnen hade antagligen ändå fått några skavanker på flyget och dessutom hade det ofta inte funnits tillräckligt med plats att ha med den på restauranger och diverse äventyr.

  • Att resa med baby, tips nummer 2: 
    Köp en bra resevagn! Bra behöver ju inte nödvändigtvis betyda dyr, men det är så mycket smidigare att resa om man faktiskt kan ha med vagnen överallt. Efter att ha haft Yoyon nu i nästan daglig användning i över ett halvt år skulle jag aldrig byta bort den. Och efter att ha flugit med den två gånger kan jag också konstatera att jag inte heller skulle köpa en resevagn som man inte kan ha med sig in på flyget!

Då Lillis vaknade från sin tupplur gav vi poolbaren en till chans. Det visade sig dock även denna gång inte vara en särskilt lyckad idé. Min club sandwich var alldeles för torr och tråkig! Precis som toasten dagen innan. Detta blev alltså sista gången vi åt lunch i poolbaren. Lyckligtvis fanns det många restauranger och caféer runtomkring hotellet. Själv klarar jag mig åtminstone inte att vara utan ätbart från hotellfrukost till sen middag. Speciellt inte nu som preggo.

Till L hade vi med oss en massa barnmat från Finland. Hon var med andra ord riktigt nöjd med sin lunch!

Vi hade alltså släpat med oss cirkus 10 kg barnmat till Madeira. Hehe. Inget jag ångrar! När vi kollade utbudet i de lokala butikerna hittade vi nog inte alls något bekant eller något som jag var särskilt sugen på att köpa åt henne. Och sedan hade vi ju mycket plats i resväskorna på hemvägen 😛

Efter lunchen tog jag mig mitt första dopp i utomhuspoolen! Hiskeligt skönt, trots att det nog var lite kallt att ta sig i.

På eftermiddagen hade vi bestämt oss för att vandra in till stan. Cirka 3 km. Den största orsaken för mig var att jag hade glömt hemma laddaren till min undervattenskamera. Hemska saker! Jag ville ut på jakt efter en sådan.

Vi besökte det lokala shoppingcentret med det lokala ”Gigantti”, men ingenstans fanns en laddare. Det skulle ta 3-5 dagar att beställa, så det var ju ingen vits. Var förstås besviken. Men nåja. Vad kan man. De var också totalt ohjälpsamma i butiken när jag försökte fråga om det fanns andra ställen där jag kanske kunde hitta en laddare, men nej. Fick ingen hjälp.

Vi fortsatte färden! I shoppingcentret hade vi åtminstone hittat en trevlig liten leksaksbutik där vi köpte en vattenleksak åt Lillis (som för övrigt visade sig vara en stor hit!).

Strosade genom stan.

Gick till gamla stan och kollade in vårt förra hotell. Vi hade lätt tagit det hotellet igen annars, men det är 16-års åldersgräns på det, så det gick tyvärr inte denna gång.

Gamla stan.

Philipp hade kollat upp restaurang på TripAdvisor (naturligtvis!) och kvällens val föll på Le Jardin på Rua de Santa Maria. Jag åt en god biff och Philipp dagens fisk. Jag är lite försiktig med fiskarna på Madeira, eftersom det inte alltid är lätt att hitta gravidrekommendationer på fiskar som man inte riktigt känner till det svenska eller finska namnet på. Men jag gillar ju biff, så ingen fara här!

Lillis hann bli trött! På denna restaurang fanns för övrigt ett riktigt fräscht skötbord på toaletten. Så bra! Efter maten vandrade vi sedan tillbaka 4 km till hotellet. L somnade genast och sov hela vägen. Vaknade inte ens när vi klädde på henne pyjamasen på hotellet!

Fortsättning följer!

Sara.

Lite vardagssnack och morfologiskt ultraljud!

Idag var det då äntligen dags. Det morfologiska ultraljudet, som jag ju både längtat efter men också varit nervös inför. Lilla vilda bebin där inne svängde sig många gånger under ultraljudet. Så många gånger att läkaren inte ens kunde skriva upp vilken bjudning bebis hade, eftersom h*n visade oss nästan alla olika. Trots att vi fick se många olika vinklar fick läkaren ändå inte riktigt en klar bild av hjärtat, eftersom h*n låg med ryggen utåt hela tiden. Vi fick alltså en ny ultraljudstid för att kolla upp hjärtat om 2 veckor. Alltså precis samma som med Lillis! Då fick vi också kolla hjärtat en gång till. Denna gång är jag dock lite mindre orolig eftersom läkaren många gånger poängterade att allt faktiskt såg bra ut men att hon ändå ville kunna se allt tydligt och klart när det gäller hjärtat. För övrigt såg allt bra ut! Så skönt.

Mitt blodsocker ser också riktigt bra ut för tillfället, har nu haft 3 bra dagar i sträck. Så vi ska faktiskt avvakta med insulinet lite ännu. Läkaren trodde nog att jag måste påbörja det i något skede av graviditeten men ännu ska vi alltså avvakta! Skönt så. Fick ändå redan insulinet utskrivet och ska börja på om blodsockret börjar gå upp igen. För tillfället äter jag alltså metformin 1g 2 gånger per dag och för tillfället verkar det alltså räcka. Har inte alltför hemska biverkningar av dem heller.

Förresten så är jag nog helt VIKOVILL vad gäller mina graviditetsveckor. Jag hade ju gått och trott att jag är i vecka 21 nu, men tydligen går jag in i vecka 22 idag. Nåja, spelar väl inte så stor roll, men lite lustigt ändå att jag inte verkar lyckas ha mitt BF på klart. Magen känns för övrigt mycket större denna gång än vid samma veckor med L. Har dock hört att detta är normalt.

Övrigt som vi har på gång just nu är att jag har blivit med loppisbord. Hela vintern har jag tänkt ta tag i saken, men har inte orkat. Men nu så! Bord nummer 5 på Fyndis har mycket kläder både för barn (mest storlek 56-68) och vuxna. Jag tänkte ha bordet åtminstone 1,5 vecka till. När jag kollade status i måndags blev jag väldigt förvånad över att jättemånga av mina kläder hade försvunnit, men nästan inga alls av barnkläderna. Hade verkligen trott det skulle gå tvärtom. Men har ju aldrig sålt barnkläder på loppis förr heller. Kanske ”mammorna” loppar sig i veckan och de utan barn på helgerna. Vi får hoppas.

Men jag har åtminstone hunnit gå igenom alla Lias för små kläder som lämnat oanvända eller annars inte riktigt passade henne. Allt sånt som jag helt enkelt vet att bebis i magen inte kommer att använda! Och även mina skåp är ju sköna att rensa ur. Jag har under åren samlat på mig så mycket som inte alls är min stil idag. Lyssnade nyligen på någon mammapodd där de pratade om att de i princip köpte en helt ny garderob efter varje graviditet. Jag är kanske inte riktigt så extrem, men jag förstår absolut poängen. Dels har jag ändrat storlek och dels har jag nu andra behov och kanske till och med en litet annan stil än förr. Intressant ändå. Mycket som kan säljas med andra ord!

Förra helgen var vi på en snabbvisit till Helsingfors. Inte ens 24 timmar på plats, men trevligt ändå! I julklapp hade jag gett Philipp konsertbiljetter till Postmodern Jukebox (PMJ), som alltså skulle spela en konsert i Helsingfors sista helgen i mars. Vi hade med oss Lias mommo som skötte Lia medan vi fick gå på konserten på tumis. PMJ är typ Philipps favoritband. De spelar covers från kända låtar men gör om dem i en mer ”jazzig” (?) stil. Jag gillar dem också väldigt mycket. Och sånhär musik är alltid ruskigt bra live! Det spelades allt från Katy Perry och Lady Gaga till Toto. Allt i en 20-talsstil. Så bra! Rekommenderar verkligen!

Lia hade skött sig exemplariskt under tiden vi var borta. Mommo hade fått henne att äta kvällsgröt och somna snabbt. Sedan sov hon från klockan 20-07!!! Utan uppvak alltså. Och på natten hade vi ju bytt till sommartid, så egentligen sov hon ju faktiskt från 20-08. Jag FATTAR inte vad som är grejen med hotell. Hon sover alltid så hiskeligt bra på hotell. Why not at home? 😛

För övrigt har jag megastor blogglust just nu! Ska försöka få in lite datortid medan L sover sin dagsömn.

Och nu ska jag publicera detta inlägg innan hon vaknar, och innan jag ångrar att jag har lagt upp en så ”naken” bild på mig själv 😀 hehe.

Sara.

Storasyster

Oj så svårt det plötsligt känns att börja skriva detta inlägg. Även om jag längtat supermyket efter att kunna skriva och prata öppet om det, så känns det lite svårt. Som ni kanske redan kan gissa på basen av rubriken och bilderna så är jag gravid. Om allt går bra ska Lia alltså få ett litet syskon på hösten. I augusti. Det känns både underbart och overkligt på samma gång!

Eftersom jag ju faktiskt inte riktigt bloggade medan jag var gravid med Lia så känns det nu extra spännande och roligt att faktiskt kunna skriva ner tankar och bara kunna dokumentera lite. Jag hoppas att jag i något skede också har lite tid och ork för det!

Ser ni hur h*n suttar på tummen på den första ultraljudsbilder? Så gulligt.

Det var faktiskt på självständighetsdagen i december som jag plussade och på julen berättade vi för familjen! Och nu är det alltså helt ”officiellt” då jag igår publicerade ett inlägg på instagram. Detta blir liksom version längre av det inlägget.

Många har frågat om det var planerat med syskon så snabbt igen? Både ja och nej. Jag har nog inte alls skrivit så mycket om detta ämne, men att bli gravid med Lillis var inte alls så lätt. Vi försökte nog i minst 3 år och inget hände. Eftersom vi alltså vet hur mycket man kan hamna att kämpa för att få ett barn, så tänkte vi helt enkelt att det får hända när det händer. Och så hände det innan vi ens hade hunnit börja försöka på riktigt. Så kan det tydligen också gå! Men vi är förstås superlyckliga och glada att det också gick så lätt denna gång. För det är allt annat än roligt att bli besviken månad efter månad år efter år.

Nu blev det lite djupt här, men jag tycker ändå att det är viktigt att tala om detta ibland! Det är ändå så vanligt att kämpa mot ofrivillig barnlöshet.

Hur har jag mått? Vecka 6-12 var jobbiga. Jag var såååå trött och så illamående. Spydde nästan varje dag och orkade bara ligga på soffan typ. Dessutom hade Lillis den sämsta sovperioden samtidigt. Jag vaknade tusen gånger per natt och var dessutom sååå trött ändå. Försökte alltså då börja gå och sova redan vid 20-21 tiden när vi nattade henne och då gick det lite bättre med orken. Vid vecka 11-12 kände jag dock hur livet började återvända. En dag orkade jag plötsligt plocka i köket och sätta igång en tvättmaskin och en annan dag kom jag plötsligt på att jag inte hade spytt på flera dagar. Och nu i vecka 20 så mår jag nog riktigt bra. Lite trött ibland och börjar eventuellt få någonting som påminner om foglossning, men liksom inget ovanligt på något sätt. Nu med andra graviditeten hinner man liksom inte heller känna efter så mycket. Veckorna går i rasande fart och jag minns knappt vilken vecka det är då någon frågar.

BF? Den 14.8. Är dock inte själv helt överens om detta datum, haha. Men eftersom ultraljudet ändå inte visade mer än 5 dagar fel så är det detta vi går efter nu antar jag. Och jag hoppas att det åtminstone nästan är lika smidigt att få barn i augusti som det var i maj. Man behöver åtminstone inte någon vinterhalare då ännu!

Vet vi könet? Njaa… Jag har fått graviditetsdiabetes igen, vilket medförde ett extra ultraljud för 3 veckor sedan och vi fick då en liten indikation om könet. Men det var ganska osäkert, så jag tänkte inte avslöja det ännu, då vi själva ännu är så osäkra. Hur som helst har vi det strukturella ultraljudet nästa vecka, där vi förhoppningsvis får se om det är en liten syster eller bror. Det känns jätteskönt att redan ha gjort ett ultraljud, läkaren sade nämligen att hon redan då kunde se mycket strukturer och att allt såg bra ut redan då, men att vi förstås ska kolla noggrannare nästa gång! Men det är liksom inte riktigt lika nervöst då. Man (jag) är ju förstås alltid orolig över om allt är bra, och med L hamnade vi på extra koll eftersom de inte såg allt i hjärtat. Även om allt visade sig vara normalt några veckor senare så var det väldigt nervöst.

Sånt har vi alltså på gång i livet just nu. Spännande! Och om ni ännu lämnade att fundera på någonting, så är det bara att fråga!

Sara.

Back To Top