skip to Main Content

EFTERGRANSKNING OCH CAFÉBESÖK

Eftergranskningen gick fin-fint i fredags. Jag hade med mig min mamma som satt barnvakt utanför medan jag själv var inne hos barnmorskan och senare hos läkaren. Det var en bra lösning för oss, eftersom jag nog inte annars hade kunnat koncentrera mig alls på besöket. Allt såg bra ut, så jag kan pusta ut. Inte för att jag nu varit orolig heller, men jag har aldrig haft stygn förut i hela mitt liv så det var liksom lite nytt för mig. Jag kan väl kalla mig själv godkänd nu! Hehe. Min enda krämpa är en senskideinflammation i handleden. Vilket förstås är mindre trevligt när man ska lyfta en baby hela tiden. Men vi får hoppas den går över…

Efteråt tog jag med mig mamma till GW gallerian på lunch och kaffe. Som ni kanske ändå ser, är ju dessa bilder inte från Aroma, utan från ett tidigare cafébesök till Fazer med Philipp. Cafébesök känns sådär passligt avancerade för oss just nu. Man behöver inte vänta på maten, så ifall det skulle bli kris kan man avlägsna sig ganska fort. Därav har det blivit en hel del sådana med både Philipp och med min mamma. En gång har vi vågat oss till restaurang med liten. Det gick nog också bra, men som sagt lite mera avancerat.

Jag har nu alltså testat tre olika caféer med bebis och barnvagn i Vasa. Aroma (GW), Raawka och nu också Fazer. Stor plus för Fazer är att det fanns ett bra skötbord nere i källaren, (något som Raawka tydligen helt saknar, finns inget vettigt ställe där alls vad jag vet?). Jag tyckte inte det var något problem att få med vagnen till Fazer förresten. Åtminstone där vi satt fanns det gott om plats för vagnen och det fanns inga trappsteg till själva cafét heller.

På Fazer var jag också ganska lycklig över att äntligen få äta deras laxsmörgås igen! Jag undvek rökt- och gravad lax medan jag var gravid, men nu känner jag att det är fritt fram igen. Mums!

Idag på eftermiddagen har vi haft besök av en vän som jag inte sett på nästan ett år. Det var supertrevligt och kul att äntligen träffas igen. Liten uppförde sig exemplariskt och sov dessutom nästan hela tiden. Nu ligger hon här bredvid mig och pratar i babygymmet medan jag skriver detta, men jag har knappast många minuter på mig eftersom jag redan använt lite av tiden till att hänga upp tvätt! Philipp befinner sig åter igen på arbetsresa så vi är ensamma.

Jag har dessutom en liten patient här hemma för tillfället. (Emellanåt har jag alltså bokstavligen två gråtande bebisar att ta hand om.) Vi märkte nämligen igår att Elmeri hade superinflammerad analkörtel och blev tvungna att åka in akut till veterinären. De blev till och med tvungna att söva honom för att kunna tömma den, och han har nog ganska ont ännu idag. Men han är lite av en drama queen ibland också. Ibland glömmer han nämligen bort att han ju skulle protestera tydligt. Stackars liten ändå. Jag hoppas verkligen att han snabbt blir bättre!

Sara.


English summar:

My doctor’s appointment on Friday went just fine! I am all ”approved” now after the birth. My only current problem is actually an inflammation in my wrist, which I hope will go away soon. The pictures are from the Fazer café in Vasa, where I and Philipp went a couple of weeks ago. We are currently doing a lot of café visits with the baby, as they are very much easier than restaurant visits. If there is a ”crisis” we can always leave quite fast as you don’t have to wait for the food. But I guess we will get there too, sooner or later. Elmeri is currently a bit sick (anal gland infection) so sometimes I have 2 crying babies at home, literally. We had to go to the emergency vet on Sunday even. And Philipp is again on a work trip so it is not as easy at home right now. I hope Elmeri will get better very soon! 

MIDSOMMAR 2018

Vi åkte alltså inte till Sverige över midsommaren detta år, utan till Kvevlax! Vi hade egentligen inte planerat någonting alls inför midsommarafton så när vi fick inbjudan till midsommarmiddag i Kvevlax blev jag genast väldigt taggad. Temat var midsommarbuffé. Alla hade med sig någonting gott, och dylika knytkalasbufféer brukar vara ett vinnande koncept eftersom man ofta tar med sig sin egen bravur-rätt. Och oj vad allt var läckert!

På bordet hade vi många smarriga sallader. Laxsallad, potatissallad, grönsallad… jag hade kunnat äta ihjäl mig på dem. Det fanns förstås också kokt nypotatis, grillad korv, kyckling, sill, m.m… Allt var så otroligt gott! Vi hade tagit med oss en lax-spenatpaj (Fast det var faktiskt Philipp som hade lagat den, kan ej ta åt mig äran!). Och snälla R hade till och med fixat små portioner allergivänliga sallader åt mig. Tack! 

Och jordgubbstårtan, den var sååå god! Och vacker och väldigt midsomrig.

Även om det blåste storm och regnade där ute gjorde det absolut ingenting när vi hade det så trevligt inomhus.

Vår lilla tös sov faktiskt under hela middagen så att jag fick äta. Det brukar inte hända. Hon vaknar alltid precis när jag har satt mig vid bordet och tagit åt mig mat, eller exakt när jag hällt upp mig en kaffekopp. Men på midsommarafton fick jag faktiskt äta varm mat, yes! 😛 För övrigt gick det också riktigt bra att vara på fest med henne. Förutom att det första som hände var att jag blev nerkissad. Och det var helt mitt eget fel. Åt henne hade jag ju givetvis med mig två ombyten, men ingenting åt mig själv. Jag fick alltså sätta kjolen under kranen det första jag gjorde. Men sånt händer! Det blev oavsett en mycket trevlig och lyckad midsommarafton och hemma var vi inte förrän sent. Tack för den!

Sara.


English summary: 

This year we spent Midsummer Eve at our friends’ house in Kvevlax. We had so much good food! Everyone had brought something for the buffet and I can’t even describe how good it was!! Even if the weather outside was crappy, we had such a nice time inside that it did not even matter. Our little party girl behaved very well, only little mishap was that I got peed on immediately when we arrived. This was entirely my own fault though 😛 And of course I had brought 2 sets of backup clothing for her, but nothing for myself. Luckily I could clean my skirt and it dried fast. We still had a super nice Midsummer!

Vardagsupdate

Dagarna rullar på. Ibland har vi något program inplanerat och ibland är vi bara hemma hela dagarna. Vi har fortsättningsvis ingenting man kan kalla rutiner. En dag kan vara totalt annorlunda än dagen innan. Som igår: tösen sov 2x45min, varav det ena passet medan jag var ute på långpromenad. Jag fick absolut ingenting gjort på hela dagen. Idag verkar hon däremot ha en sovardag då hon sovit 3 timmar på förmiddagen och nästan 2 timmar på eftermiddagen. Därav blogg idag 🙂

Idag uppfann jag storheten i sittern! Medan jag lagade mig en getostpasta OCH åt upp den kunde tjejen sitta NÖJD i sittern (så länge jag gungade den med jämna mellanrum). Kände mig som en vinnare! Att jag inte upptäckt detta tidigare. Philipp är alltså på jobbresa så vi har varit ensamma. Annars har jag ofta burit omkring henne i något bärdon då jag måste göra någonting och är ensam hemma, men jag tycker inte att det går så bra att laga mat med henne framför mig på magen.

Bilder från idag

Imorgon är det äntligen dags för eftergranskningen efter förlossningen. Jag längtar efter att förhoppningsvis få klartecken att simma och gå i bastun igen. Det har jag saknat. Förstås hoppas jag också att allt ser bra ut och att stygnen har läkt fint. Nu innan eftergranskningen var jag tvungen att gå på en till sockerbelastning. Det var ungefär tusen gånger lättare att dricka upp glukosen nu när jag inte är gravid. När jag var gravid tog det mig närmare 5 minuter att få uppdrucken de där sliskiga 4 decilitrarna och jag var 1 sekund från att spy upp alltihopa igen. Det enda som fick mig att inte spy, var tanken på att behöva göra om det hela om jag inte lyckades hålla det nere. Denna gång kunde jag liksom dricka upp glukosen direkt, helt utan illamående, och jag behövde inte sitta och kämpa i två timmar för att hålla sockerdrickan nere. Så skönt! 

Det var också första gången då i tisdags som Philipp skötte om vår dotter ensam. Jag ville inte ta med henne till alla bobbor på hälsocentralen, dessutom skulle jag ju ta det lugnt under tiden. Jag var lite nervös inför lämnandet, men visste nog också att Philipp skulle klara det fint. Vi har alltid ganska mycket utpumpad mjölk i kylskåpet, jag behövde alltså inte oroa mig för att hon skulle skrika av hunger i två timmar. Det hade gått superbra, hon hade sovit en stor del av tiden jag var borta (det var ju tidigt på morgonen så hon fortsatte bara sova när jag smög mig iväg). Det var en väldigt märklig känsla att vara borta från henne i några timmar. Jag saknade henne enormt mycket, men ändå slog det mig medan jag satt där bland alla pensionärer i väntrummet, att det faktiskt också var ganska skönt att ha lite lyxtid med dator i knät och podd i örat. Det var ändå väldigt skönt att komma hem igen och höra att allt hade gått bra. Frukosten stod uppdukad på bordet och babyn var nöjd. Vilken lyx!

Sara.


English summary: 

The baby has no routines yet. Some days she sleeps a lot (like today, in total 5 hours), and some days she only sleeps for a bit over an hour the entire day. I don’t have time for anything else those days, as the only time she sleeps then is, of course, when we are on a stroller walk. Today I found the amazingness of the baby bouncer though. I had a happy baby during the entire time of preparing and eating dinner, as long as I kept on bouncing the bouncer from time to time. I find it difficult to make food while carrying her in a baby carrier so this was a really a great thing. I cannot believe I haven’t discovered the bouncer before! (I have been alone with the baby due to Philipp being on a work trip.)

Tomorrow I will have my doctor’s check after the birth. I hope I will get ”approved” to start going to the sauna and for a swim, and of course I hope the stiches have healed well and that everything in general is fine. I had to do another glucose tolerance test this week as well, and it was a thousand times easier to drink the sweet liquid not being pregnant. When I was pregnant it was nearly impossible to keep the liquid down for 2 hours. Now it was easy peasy. During the tolerance test it was the first time Philipp took care of our daughter on his own. I did not want to bring her to all the sick people at the hospital. I was a bit nervous about it and I missed her a lot, but I knew Philipp would be just fine with her. We keep pumped milk in the fridge so I knew she would not scream for hunger for 2 hours. Even if I missed her a lot it was kind of nice with some luxury alone time with my laptop and a podcast in my ears. Philipp and the little one had been just fine. When I came back home the breakfast was on the table and the baby was happy!

 

Back To Top