skip to Main Content

Tankar i vecka 37

Hittills har det ju ändå gått ganska ”bra” att vara gravid. Jag har liksom kämpat på och inte haft alltför mycket krämpor. Men nu börjar det nog bli tungt sådär på riktigt. Börjar bli ganska färdig och känner att det nog är dags för mini att komma ut nu! Om bara 2 dagar från skrivande stund är h*n ju dessutom fullgången.

Jag mådde inte alls så här dåligt i slutet av förra graviditeten. Eller isåfall har jag helt förträngt det. Jag klarade ju av att gå promenader (om än inte så snabba), men nu om jag går vår vanliga promenad får jag stanna heeelta tiden pga ont/sammandragningar. Mår dessutom nästan konstant lite dåligt och känner att pulsen är jättehög hela tiden. Och så detta armades blodtryck förstås! Fick som sagt blodtrycksmedicin (Albetol) utskrivet för några veckor sedan som jag ska ta vid behov (när undre trycket är över 95) och har nog hamnat att ta 1-2 gånger per dag nästan varje dag sedan dess.

Förra veckan var jag (troligtvis) på det nästsista ultraljudet. Jag har en koll nästa vecka igen, främst bara på grund av blodtrycket. Hade det inte varit för mina blodtrycksproblem nu, hade jag antagligen bara fått en tid till igångsättning istället och inget fler ultraljud. Blodsockervärdena har nämligen varit så bra hela tiden. På ultraljudet såg allt ändå bra ut och mini verkade inte vara påverkad av mitt höga tryck. Skönt!!! Men nästa vecka kommer jag alltså att få mitt igångsättningsdatum, vilket troligtvis kommer att vara några dagar innan eller på BF.

Mini mättes nu till 2793 g och uppskattad födelsevikt är cirka 3,6 kg. Läkaren frågade mig hur det kändes med en sådan uppskattning och jag svarade lite nervöst skrattande: ”stort”. L var ju bara 3,1 kg när hon föddes, men som sagt uppskattad betydligt större (4,1 kg). Mini ligger ändå helt på mittenkurvorna. Varken stor eller liten alltså. Så egentligen känns det ju helt bra och viktuppskattningarna är ju ändå alltid faktiskt bara uppskattningar.

Detta ultraljud gjordes alltså i vecka 36+0 och med L i vecka 34+6 fick vi en uppskattning på 2715 g, ganska samma alltså! Båda bebisarna har förresten alltid haft långa lårbensmått. Men pappan är ju ganska lång också 😛 (inte jag!)

BB-/förlossningsväskan tog jag också tag i genast efter ultraljudet. Blev plötsligt inspirerad och har faktiskt packat nästan allt som går att packa på förhand. Bara telefon, kamera, laddare, birkenstock, hörlurar, rådgivningskort, plånbok, nötter och mjukisbyxor som saknas ur min väska. Mjukisbyxorna ska jag ännu tvätta innan jag packar ner dem och nötterna måste jag inhandla. Resten kan jag inte packa förrän det faktiskt är dags att åka in!

Har också tvättat och strukit alla små babykläder nu. De har också fått flytta in i sin egen lilla byrå i sovrummet. Det känns verkligen bra att detta är gjort. Det syns ju inte på bilden, men babykläderna är ju SÅ SMÅ. Nästan så att min (lilla!) hand täcker en hel body i storlek 50. Är dom faktiskt så små? Jag har redan glömt 😛

Några gånger har jag till och med haft någon ond sammandragning nu. Det hade jag aldrig med L (förrän igångsättningen då förstås!). Har även känt ganska mycket tryck neråt, som jag inte heller kände i första graviditeten (kan ju också vara ”omföderskesymptom”, tänker jag). Men jag har ändå pikulite hopp om att det sätter igång av sig själv, men ställer ändå in mig på igångsättning, så är allt annat bara bonus!

Börjar som sagt känna mig ganska redo nu! På alla sätt och vis. Vi kämpar på.

Sara.

Gravidfotografering

För några veckor sedan hade vi bokat in en gravidfotografering. Ni minns kanske att jag var lite osäker på om jag överhuvudtaget ville göra en denna gång eller ej. Eller snarare, om jag skulle boka någon utomstående eller ej. Känner mig inte alltid så bekväm framför kameran, och speciellt inte som gravid.

Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att jag verkligen är innerligt glad över att vi gjorde denna fotografering! Det blev så himla fina bilder, och jag är mycket nöjd! Vi hade bokat Cecilia Calrén, som specialiserar sig på gravid- och newbordbilder. När hon i somras släppte sina lediga tider blev den sista lediga tiden i juli min. Vilken tur ändå!

Det var inte helt klart att Philipp och Lia skulle vara med, men sist och slutligen tog jag ändå med dem och det är jag mycket glad för. Även om vi fotade sent (ljuset ni vet!) orkade L ganska bra och vi fick till några fina familjebilder. Efter en liten stunds fotande med dem, åkte Philipp och Lia hem och vi fortsatte fotograferandet på tumis med fotografen.

En sån fin kväll med vackert ljus! Kände mig så fin och faktiskt också bekväm framför kameran.

Jag ville gärna ha med lite vatten/hav i mina bilder, men samtidigt också lite ”grönt”. Kom att tänka på att jag en gång fotograferat ett brudpar just här på Smulterö. Och det kändes som det ultimata stället just för denna fotografering. Havet, bryggor, strand, båtar och lite grönt. Precis det jag gillar.

Nu är det alltså bara mindre än 1 månad kvar till BF och det börjar bli riktigt spännande. Imorgon har jag ett ultraljud på mödrapoli, och jag antar (och hoppas) att jag kanske kommer att få någon typ av besked då angående igångsättningen. Datum får jag väl knappast veta ännu, men åtminstone runt vilken vecka det eventuellt handlar om, hoppas jag att de kan säga. Hoppas förstås på naturlig start, men jag förbereder mig nog egentligen mentalt för igångsättning, så är allt annat hemmåt. Hur som helst spännande med ultraljudet imorgon!

Längtar innerligt efter att få träffa vår nya lilla familjemedlem! Vem är du där inne? 

<3

Sara.

Sommarvardag

Jag skrev egentligen detta inlägg i början av förra veckan, men hann aldrig publicera det och nu ser vår sommarvardag plötsligt ganska annorlunda ut. I början av förra veckan skrev jag att sommaren liksom bara rullar på och att vi försöker njuta så gott det går. Vi har gått på många härliga sommarluncher med vänner, solat lite, varit mycket utomhus och lekt i sandlådan, badat på terrassen och ätit glass. Vilat lite emellanåt också.

Men nu när jag förra veckan plötsligt märkte av mitt höga blodtryck så tänkte vi om. L har varit hos sin mommo nu i två dagar. På ”mommodagis”. Hon trivs jättebra även om jag känner mig som världens sämsta mamma varje morgon när hon far iväg med pappa till ”dagis”. Jag vet ju att hon har det jättebra hos mommo, hon har någon som orkar leka och vara ute med henne hela tiden. Själv orkar jag liksom inte alls lika mycket just nu, mår illa ganska ofta och försöker vila eller bara pyssla med lugna, avkopplande aktiviteter. Ofta väldigt mycket lättare sagt en gjort när tvättbergen växer sig höga och to-do-listan är lång! Men jag försöker verkligen hålla mig ifrån sånt just nu. Även om jag mår bättre emellanåt också!

När det ännu var lite varmare sommarväder hann vi bada på terrassen med L en hel del. Hon älskar det! Kunde säkert sitta i badkaret i timmar om vi tillät henne. Det är tur att vår terrass ändå är så varm om kvällarna. Solen gassar på ganska bra trots att vi inte haft någon pangsommar (ännu!?).

När jag förra veckan skrev detta inlägg, hade jag också planer på att ta tag i våra stackars blomrabatter. Ogräset härjar verkligen fritt! Vilket syns på bilderna ovan 😛 Total katastrof. Men nu får vi se hur det går med den saken. Själv klarar jag väl knappast av det längre i sommar, och jag vet inte hur bra det skulle gå att outsourca det till P heller. Rabatterna är liksom min grej. Nå, nu har det ju faktiskt inte varit terrassväder på säkert en vecka, blomrabatterna har därmed inte stört mig lika mycket.

Nu när jag ser dessa bilder igen, känns det verkligen som en evighet sedan jag kunde ligga ute på terrassen och läsa bok medan L sovit middag. Pga av vädret alltså. Som höggravid måste jag väl ändå påpeka att jag inte klagar över vädret. Svalt känns bra just nu! Även om det ibland skulle kännas ganska skönt att ligga ute på terrassen och läsa bok.

Idag börjar jag förresten min mammaledighet helt officiellt! Inte längre vårdledig, hurra! 😛 Det ironiska är dock att jag ännu inte fått beslut om min föräldrapenning från FPA! Fattar inte vad de håller på med. Lämnade in min ansökan för 2 månader sedan, behandlingstiden borde vara 4 veckor. Har också försökt kontakta dem, utan framgång. Tänkte försöka idag igen. Nåja, stressar inte så mycket över detta, tids nog dyker väl pengar upp på mitt konto igen. Skulle bara varit ganska trevligt att veta hur mycket som kommer att dyka upp, och när!?!

Oj vad jag känner att inlägget blev svamligt nu! Men så får det väl vara ibland.

Sara.

Back To Top