skip to Main Content

Tankar i vecka 23

Från att ha ”bytt gravidvecka” på söndagar byter jag nu på onsdagar. Det känns alltså nästan som om gravidveckorna går ännu fortare bara för den sakens skull 😛 I måndags var jag till rådgivningen där allt såg riktigt bra ut. Fick också lyssna på hjärtrytmen som lät fin. Skönt!

Jag hade som vanligt lite högt blodtryck på mottagningen och fick därmed hem en mätare. Jag ska nu mäta trycket morgon och kväll. Detta är välbekant från förra graviditeten där jag nog mätte nästan varje dag, åtminstone under sista trimestern. Fast för det mesta är trycket nästan alltid bra här hemma. Lider som bekant av vitrockseffekt. Endast en gång under förra graviditeten fick jag så högt blodtryck (mådde även dåligt och hade huvudvärk) att jag kände mig tvungen att ringa förlossningen (minns ej exakt, men typ 160/110). Annars brukar det ligga på 120/80 ungefär. Detta var bara någon dag innan planerad igångsättning, så jag fick endast svaret att avvakta och återkomma om det inte gick ner, vilket det nog gjorde till följande dag.

På rådgivningsbesöket pratade vi lite om min rädsla inför den kommande förlossningen. Eller snarare mitt ”trauma” från förra förlossningen. Jag var ju faktiskt inte alls så rädd inför förlossningen sist som jag är nu. Jag kommer att få remiss till en fadderbarnmorska på pelkopoli, vilket känns skönt att det är på gång nu. Ingen aning hur snabbt man blir kontaktad därifrån dock. Vi pratade också om det faktum att ifall denna beeb inte heller vill komma ut innan BF kommer jag antagligen att bli igångsatt igen (pga grav.diabetes). Vilket jag förstås hemskt gärna skulle vilja undvika. Hoppas innerligt att det skulle komma igång av sig själv i passlig vecka sedan när det får bli dags.

Jag hann ju skriva förra veckan att jag kommer att vänta lite med insulinet, men bara 3 dagar efter fick jag ändå lov att börja på. Fastevärdena började krypa uppåt igen, vilket betydde att jag fick lov att påbörja insulinet ändå. Den första dagen var lite skrämmande att sticka sig igen, men det gör faktiskt mycket mindre ont att sticka insulin än att mäta blodsocker. Dessutom sticker jag alltså bara insulin en gång per dag. Nu får vi bara hoppas att blodsockret kommer sig i balans så småningom.

Jag fick också mitt ”gravidintyg” från rådgivningen, vilket ger mig rätten att ansöka om moderskapspenning och mammalådan. Funderade nog en stund om det är någon vits att ta en låda denna gång. Speciellt eftersom det inte är särskilt länge sedan sist. Men det är ändå några saker som jag gärna vill ha därifrån, alltså lutar det starkt mot lådan för tillfället! Kommer dock att vänta med beställning så länge som möjligt eftersom jag absolut vill ha 2019 års låda! Tyckte att åkpåsen och halaren och många av kläderna är mycket finare 😛

Börjar bli lite nervös inför ultraljudet på tisdag när de ville kolla upp hjärtat igen. Även om hon nog väl poängterade att allt verkade se bra ut, har man ju ändå den där lilla gnagande oron ändå.

Krämporna då? Min höftsmärta har tyvärr tilltagit denna vecka. Kan inte sitta med benen i kors eller i konstiga ställningar och det blir värre av att vara för aktiv en dag. Antar att detta är foglossning. Jag hade samma i förra graviditeten, men det kom nog inte så här tidigt då. Men för övrigt mår jag nog bra! Är fortsättningsvis ganska pigg och orkar med mycket trots liten vilding här hemma och man aldrig får sitta ner och vila. Så småningom börjar det ändå liksom ”kännas” att man är gravid. Alltså att jag inte kan böja mig ner efter saker lika lätt, foglossningen som sagt, och helt enkelt att saker och ting börjar bli tyngre för kroppen!

Sara.

10-11-månadersrapport

Tiden gick plötsligt så fort och Lia har redan hunnit bli 11 månader. Jag bestämde mig sist och slutligen för att kombinera två inlägg, istället för att ligga efter. Men jag har åtminstone förberett lite under månaden och skrivit ner utvecklingen vid både 10 och 11 månader. Och med vissa saker har det ju faktiskt inte heller hunnit hända så mycket under tiden. Bilderna är ändå tagna nu först vid 11 månader. En dag innan 11-månadersdagen.

Vi har inte varit på något rådgivningsbesök dessa månader heller. Nästa gång är först vid 1 år här i Korsholm. Men jag har åtminstone ingen känsla av att hon skulle ha växt enormt mycket. Utan helt sådär i sakta mak som sist. Fast det är ju svårt för mig att bedöma som ser henne hela tiden. Jag är ändå inte så säker på att hon gått över 10 kg ännu. Åtminstone inte på vår våg, men den visar inte heller samma som rådgivningens, då jag vid ett tidigare besök försökte jämföra. Nu minns jag tyvärr inte om vår våg visade mer eller mindre 😛 Men det ska bli spännande att se om det är under eller över 10 kg vid 1 år.



På klädstorleksfronten har det inte hänt så mycket sedan 9 månader.
Hon använder storlek 74 på nästan allt. Fast om jag köper nytt nu, köper jag storlek 80 om det inte ser gigantiskt ut. Förra veckan köpte jag ändå en Polarn och Pyret skalhalare i storlek 74, eftersom skillnaden var ganska liten mellan storlekarna. 74:an hade nämligen ännu svängbara händer och fötter, vilket inte 80:an hade. Men det är en annan historia.

Sömnen. Alltså jag vågar ju nästan inte skriva det men hon sover faktiskt bättre. Strax efter 10-månadersdagen åkte vi iväg på semesterresa, och som vanligt på hotell sov hon sååå bra! Vaknade vid 5-6 tiden EN gång. Vilket hon nu faktiskt har fortsatt med sedan vi kom hem. Mer eller mindre. En sådan lyx som jag nu nästan inte ens vågar skriva eller säga högt. Vill inte jinxa det liksom 😀 Men nu har jag väl gjort det då…

Några dagar innan resan hade jag värsta spysjukan och blev till och med intagen till sjukhuset på dropp en natt. Då sov Philipp med L två nätter, och då hade hon också sovit riktigt bra. Han gav henne bara vatten när hon vaknade. Och egentligen är det sedan dess hon har sovit bra… Så vi får verkligen hoppas att det har svängt nu! Innan spysjukan och resan vaknade hon kanske 3-4 gånger per natt och nu efteråt har det bara varit 1-2 gånger. Ibland 3 men det har faktiskt varit ovanligt.

Däremot har hon börjat vakna tidigt istället. 6-7 tiden brukar hon inte vilja sova längre. I och med växlingen till sommartid sov hon till klockan 8 två dagar men sen svängde det tillbaka till klockan 7. Detta är ju inte särskilt kul, säger den morgontrötta modern, men det är nog ändå mycket bättre den vägen än att vakna tusen gånger per natt. Man får åtminstone den där välbehövliga sammanhängande sömnen på 5-6 timmar som jag inte fått på mycket, mycket länge. Det har till och med hänt en eller två gånger att hon sovit hela natten, alla gånger givetvis på hotell. Men ändå!

Vi försöker för övrigt lägga henne mellan 20-21 fortfarande. Det verkar inte vara så stor skillnad om vi lägger henne 19 eller 22. Ändå vaknar hon samma tid på morgonen. (Misstänker att det är ljuset.) Nattandet tar allt från 5 till 30 minuter. För det mesta ändå bara 10-15 minuter.

Dagsömnen har stabiliserat sig ganska bra till 2 timmar. Det är ganska sällan som hon bara sover 1 timme. Lika sällan sover hon över 2,5h. Det verkar inte spela så stor roll om jag lägger henne för dagssömn vid 11 eller 13, ändå sover hon sina 2 timmar och då har jag förstås börjat skjuta på detta lite så att hon inte ska bli så fruktansvärt trött mot kvällen. För det mesta blir det alltså sömn runt 12. Nu vid 11 månader när hon har börjat vakna tidigare om morgnarna, har tiden för dagsömnen dock börjat krypa tillbaka till lite tidigare när man märker att hon är trött redan vid 11. Men vi får se hur detta artar sig. Att söva henne till dagssömnen har nu nog redan i flera månader gått supersmidigt. Man får nästan bara klä på henne och köra ut vagnen och så sover hon redan.

Motoriken. Nästan prick på 10-månadersdagen drog hon sig upp att stå mot en fotpall för första gången, och sedan dess har hon förstås börjat ställa sig upp mot allt hon hittar. Bara några dagar innan hade hon börjat sätta sig upp i sittande från att ha legat på mage. Det är alltså väldigt sällan hon trivs på mage nuförtiden. Hon vill hela tiden stå mot någonting eller sitta på rumpan eller på knäna.

Hon kryper inte ännu heller, så jag misstänker nästan att hon kommer att skippa detta steg och börja gå istället. Hon brukar nämligen nog stå på alla 4 men sen när hon ska framåt sätter hon ner magen och drar sig fram med händerna. Fort går det numera också! Jag blev nästan förvånad när jag nu läste igenom 9-månadersrapporten och det stod att hon nyligen hade lärt sig dra sig framåt. Känns som om hon gjort detta i en evighet redan! Några gånger har jag råkat se att hon krupit fram till och med 4-5 steg. Så det verkar ju som om hon KAN, men jag funderar om hon ändå tycker att det är smidigare att dra sig fram?

Vi byggde på helgen ihop gåvagnen hon fick i julklapp och med den tar hon faktiskt försiktigt några steg framåt. Jag tror alltså inte att det dröjer länge förrän hon börjar gå med den.

Förståelse. Lia förstår betydelsen av mer och mer saker för varje dag som går. Saker som jag nu är bombsäker på att hon förstår är att vinka och klappa händerna, hon vinkar alltså om man säger vinka, hej eller hejdå, eller om man börjar nynna på ”hej hej vink vink sången” från babysimmet. Alltså inte ens orden behövs för att hon ska börja vinka då. Hon förstår också om man frågar om hon vill ha tissen, eller en majsbåge. Detsamma om man frågar om hon är hungrig. Allt detta vid 10 månader.

Nu de senaste veckorna, när 11-månaderdagen har börjat närma sig, har hon också börjat härma då Elmeri skäller. Och om man frågar henne vad ”Elmeri säger” eller vad ”hunden säger” så börjar hon också skälla. Det är sååå gulligt! Ibland blir man nästan lite skrämd av hur mycket hon helt plötsligt förstår! Var är mamma/pappa/Elmeri? förstår hon också. Och förra veckan hade mommo lärt henne att peka på var lampan är när man frågar. Nu när man märker att hon förstår, är det ju ännu roligare att försöka lära henne saker än vad det har varit förr. SNABBT kan hon snajja någonting som man lärt henne.

Pratet. Just nu är det nog ordet ”baby” som gäller. När hon ser sig själv i spegeln eller ser andra barn så säger hon ”baby”. Varje gång. Elmeri och pappa blir dock ibland också kallade för baby. Ibland också lite andra saker, men åtminstone betyder det någonting som har med barn/människor eller saker hon tycker om, att göra. Hon säger också ”mamma-mamma” när hon är ledsen eller upprörd. Jag tror att det kom ungefär prick vid 10-månadersdagen.

För övrigt fortsätter hon att säga ”gang-gang-gang-gang”, men detta har nog blivit mycket mer sällan. Som sagt så skäller hon också som en hund och kan ofta härma många läten, t.ex. nysningar, hostningar, skratt osv. Om man sjunger en sång utan ord och använder sig typ av ”du-du-du-duu” istället börjar hon ofta också sjunga på samma sätt när man slutar. Blir lika imponerad varje gång 😛 Samtidigt dansar hon förstås.

Oklart om jag skrivit någonting om dansen tidigare, men det har hon också börjat göra nästan alltid när hon hör musik eller när vi sjunger.

Maten. Nästan oförändrat från 9 månader.

En dag kan se ut så här:

08:00
Frukost
En babyyoghurt och en brödskiva
Amning en stund efteråt (inte varje dag, beror lite på om hon ”har tid” eller inte, nu mot 11 månader har denna nog börjat lämna bort helt. Hon är mer intresserad av att leka)

11:00 Lunch
En 8-månaders barnmatsburk
Verkar hon jättehungrig ännu får hon också en fruktsmoothie på det
Amning efteråt

15:00 Mellis
T.ex. en banan i bitar eller en fruktpuré eller en brödskiva
Vid 10 månader kunde hon också ibland bara ammas som mellis, men det har vi nog också slutat med nu till 11 månader. Alltså hon kan nog amma också ibland efter mellis, men inte endast amning som mellanmål längre

17:15 Middag
En 8-månaders barnmatsburk
Ibland också en brödskiva t.ex. för att hålla henne upptagen medan vi själva äter
Verkar hon jättehungrig kan hon ännu få en fruktsmoothie till efterrätt
Amning efteråt (inte varje dag, beror lite på hur sent hon fått middag)

19:30 Kvällsmål
2 dl grötpulver + en fruktpuré
Amning efteråt

Amning cirka 1-2 gånger per natt.

L äter väldigt bra överlag tycker jag. Det lämnar nästan aldrig någon mat och hon är också bra på att säga till om hon vill ha mera.

Det som också kommit under dessa månader är separationsfasen. Den kom liksom lite krypande, jag kan inte riktigt sätta fingret på när det kom. Helt plötsligt var det ingen annan än mamma som dög till att natta (kanske vid 10 månader ungefär). Det blir gallskrik om pappa ens försöker gå iväg och natta henne. Vi tänker att det är en övergående fas och gör helt enkelt det som hon verkar behöva just nu. Är jag däremot inte hemma någon kväll kan Philipp natta henne hur bra som helst!

Detsamma gäller om L är med Philipp i till exempel vardagsrummet. Då kan de vara på tumis hur länge som helst och L är på strålande humör. Men så fort jag visar mig eller pratar, då är det slut på pappatiden. Då är det endast mamma som duger. Om jag måste få någonting gjort som jag absolut inte kan göra tillsammans med henne och måste ”gå förbi” rummet hon är i, brukar vi försöka distrahera henne så att hon inte ser mig. Man lär sig sina knep liksom 😛

Å ena sidan är det ju väldigt mysigt att känna sig behövd, men å andra sidan är det ju tufft för Philipp att inte duga. Samtidigt som vi förstås vet att det är en naturlig del av utvecklingen. Men det blir förstås ibland tungt för mig att aldrig riktigt få vila eller få någonting gjort här hemma när hon endast ska vara med mig och jag måste göra allt med henne just nu. Men det är väl bara att passa på att njuta ändå, tids nog vill hon väl inte alls vara såhär mycket med mig 😀

Det är så underbart att se hur hon blir mer och mer som en riktig person för varje dag som går. En liten minimänniska med egen personlighet, egen vilja och stor nyfikenhet. För det mesta är hon glad och på bra humör och vill undersöka allt som kommer i hennes väg. Små detaljer är fortfarande en hit!

Hon kan också underhålla sig själv med sina leksaker en rätt god stund och älskar att plocka upp sina leksaker på bordet. Hon gillar också att sätta saker in i varandra. Alltså t.ex. stapla burkar i varandra eller att lägga in klossar i en låda. Ta ut och sätta tillbaka, ta ut och sätta tillbaka… så håller vi på 😀 En annan favorit är att dra av sig sockorna och leka med dem. Eller varför inte stoppa in sockorna i tidigare nämnda låda.

Hon är så otroligt underbar på alla sätt och vis! <3

Och det är väl ungefär vad som hänt på två månader. Det känns faktiskt ganska konstigt att det går sååå snabbt framåt nu. Jag kan som sagt inte förstå att det bara är 2 månader sedan hon inte alls kunde ta sig framåt, eller att det redan är 1 månad sedan hon kunde sätta sig upp själv. Och helt ofattbart är det ju att hon har fyllt ETT ÅR nästa gång jag skriver detta inlägg. Hur fort kan ett år gå egentligen?

Sara.

5 mamma- och gravidpoddar jag frossar i just nu

Jag lyssnar på väldigt mycket podd just nu. På vagnpromenader, när jag viker tvätt, när Lia sover, när jag redigerar bilder, m.m. Vilket betyder att jag konsumerar ganska många olika poddar. Listan blir lite väl lång om jag ska lista alla jag lyssnar på just nu, men jag tänkte åtminstone lista de poddar som handlar om graviditet och mammaliv. Mina favoriter just nu, helt enkelt.

I början av denna graviditet ville jag inte alls lyssna på någonting som handlade om förlossningar eller relaterade ämnen. Men nu har jag kommit till en punkt där jag plötsligt vill frossa i dem. Denna känsla hade jag nog inte alls lika starkt i förra graviditeten. EFTER förlossningen lyssnade jag dock på väldigt många dylika, men sedan klingade intresset av lite. Men nu är jag på G igen! 

  1. Vattnet går. En förlossningsberättelse i varje poddavsnitt. Alltså jag måste lyssna på ett avsnitt per dag av denna podd just nu. ÄLSKAR att jag inte hittade denna podd förra graviditeten, för nu kan jag verkligen frossa i den. Det finns väl totalt 68 avsnitt, och jag har endast kommit till nummer 10. Yes! 

  2. Kenza & Dani – När livet händer. Mycket relevant för mig just nu. Dani har nyligen fött barn och Kenza har BF i sommar. Rolig men också intressant podd. Har både skrattat och gråtit när jag lyssnat på denna! Kenzas kamp för att bli gravid och ljudklipp från Danis förlossning. Tårarna rann alltså! 

  3. Mammasannigar-Podden. Visserligen ingen ”gravidpodd”, men hur som helst en väldigt underhållande mammapodd som jag tycker måste få vara med på listan. 

  4. Allt vi måste tala om. Okej, lyssnar visserligen inte på denna just nu eftersom jag tyvärr lyssnat klart på alla avsnitt. MEN jag har sett att det snart kommer ut en ny säsong. Can’t wait! Jättebra podd. Dessutom finlandssvensk.

  5. Mammas kaffepaus. Även denna finlandssvensk. Jag har endast lyssnat på de 4 första avsnitten och än så länge har det inte varit så många ”mamma-relaterade” ämnen på samma sätt som de övriga poddarna på listan. Jag är inte den som hoppar över avsnitt nämligen, MEN jag har ju förstås spanat vidare på vad som komma skall och ser att det är mycket förlossning och graviditet på kommande, vilket verkar lovande! Denna podd är alltså litet av ett wild card på listan. Jag har med andra ord ganska höga förväntningar på kommande gravid- och förlossningsavsnitt. 

Om ni har andra bra förlossnings-,mamma- eller gravidpoddar på lager får ni väldigt gärna tipsa mig!
Vill frossa mera 😛

Sara.

Back To Top