skip to Main Content

Hallå bloggen!

Det här hade ni inte trott, va? Ett inlägg från mig. Tänkte liksom bara titta in och säga hej. Jag har funderat mycket över vad jag ska göra med bloggen. Tiden har inte riktigt räckt till, även om jag väldigt gärna skulle vilja fortsätta blogga. Det är liksom min hobby att få sitta och pilla med bilder och få skriva lite text. Emellanåt under vintern har jag roat mig med att göra klart en del fotoböcker och till viss del fyller det mitt behov, men inte helt. Så nu tänkte jag passa på att plita ner några rader här ikväll och se lite hur det känns.

Åtminstone hela hösten höll Erin mig upptagen på kvällarna med sitt ”kvällsskrik” (vet inte riktigt vad man ska kalla det, men hon skrek i några timmar och det fanns inget som kunde trösta henne!) och somnade inte förrän 23 och då fanns det liksom NOLL minuter för någon ”egen tid” alls. Jag var bara trött och slut och ville bara gå och lägga mig själv då också. Nu har Erin faktiskt börjat somna lite mer humanare tider (typ klockan 21) men ändå har jag inte riktigt haft så mycket ork om kvällarna. Även om jag så gärna VILL hinna så mycket. Inte bara med bloggen förstås!

Jag minns inte ens vad jag skrivit här på bloggen och vad jag bara skrivit ner ”för mig själv”, för jag har förstås fortsatt dokumentera flickornas utveckling m.m., även om jag inte dokumenterat det här. Jag tycker ju om att skriva. Men kort och gott kan jag väl sammanfatta att vi har haft ett väääldigt intensivt halvår. En vild 1,5 åring (som ju faktiskt snart fyller 2!!), en nyföding, ett husbygge och en lägenhetsförsäljning, m.m. m.m. Det är alltså liiiite mycket nu, kunde man väl säga.

Erin har alltså hunnit bli 6 månader! Förstår inte ens hur det är möjligt? Tiden har gått så hiskeligt fort. Hon är så ”med” och sååå gullig och har alltmer börjat visa sin egen vilja och personlighet. Vid 6 månader började vi bland annat med att introducera mat åt henne och hon vill verkligen inte äta. Vi har försökt nu i flera veckor men hon bara kniper ihop munnen. Börjar bli lite orolig för att jag har fått en till liten envis person till detta hushåll. Hehe 😛

Det är också så gulligt hur systrarna har börjat få lite mera ”sällskap” av varandra. Lia skulle så gärna leka mera med Erin. Tar henne i handen och ”drar” med henne och säger ”kom Erin”, när hon vill visa sin syster någonting. Jag smälter! Lia är också för det mesta så snäll med sin syster och jag har faktiskt inte märkt av någon avundsjuka/svartsjuka (ännu). Nu är dessa två alltså 6 månader respektive 1 år och 9 månader. Jag kan i alla fall rapportera att det har blivit pytte, pytte lite lättare med dessa två. Men ännu kan man nog inte lämna dem ensamma i samma rum för ens en sekund. Men åtminstone kan jag nuförtiden ha Erin på golvet utan att jag själv sitter bredvid och vaktar eller ha henne bakom vårt ”staket”. Detta kunde jag inte göra för några månader sedan. Jag har förresten många gånger tänkt skriva ett inlägg om hur det är att ha pseudotvillingar, kanske kommer det någon dag!

Kanske det räcker med text för idag! Kan så här i slutet meddela att det kändes väldigt skönt och roligt att skriva ner lite text. Även om jag faktiskt denna gång bara laddade upp bilder från telefonen till datorn. Hela grejen med mitt bloggen känns ändå lite som att jag ändå vill sätta tid på bilderna också. Men kanske jag får ”nöja” mig med detta så länge tiden inte riktigt finns. Den återkommer väl (eventuellt?) tids nog 😛

Sara.

Erins dop ­– 19.10.2019

Lördagen den 19:e oktober firade vi Erins dop i Korsholms kyrka. Det var regnigt och ruskigt utomhus men inne i kyrkan hade vi det ändå mysigt. Vår närmaste familj var samlad för att fira lilla Erins dop.

Dopklänningen är samma som jag, Lia och Erins mormor också haft när vi döptes. En fin tradition.

Dopet gick på tre språk. Mest svenska, men också en del tyska och lite finska. Under dopet sjöng vi psalm 188: Det finns en plats. Jag tycker att den är så fin och vi lär ha sjungit den på mitt eget dop för 31 år sedan. Erins farmor läste en fin dikt på tyska och till slut sjöng vi alla tillsammans en sång som Erins mormor skrivit åt henne. Allt var så fint att jag verkligen fick hålla tillbaka, för att inte fälla en tår eller två.

Lilltösen uppförde sig exemplariskt under dopakten, sov så tryggt i sin fadders famn hela tiden.

Lia hade lite egen show på gång! 😅

Alla bilderna i inlägget är förresten fotade av Rebecka. (Så som även på Lias dop.) Också denna gång är vi verkligen supernöjda. Jag hade med mig min egen kamera med i väskan, men hann verkligen inte knäppa en endaste bild under hela dopet och min telefon låg kvar i väskan hela dagen. Med andra ord är jag mycket tacksam över dessa bilder. Ett sådant fint och viktigt minne.

Erins hela namn kom att bli Erin Amelia Marianne. Namnet Erin fattade vi tycke för redan under graviditeten. Det bara fastnade, och hängde kvar. Genast när vi för första gången mötte hennes blick var det också säkert, det var en liten Erin. Amelia är inspirerat av ett namn från Philipps mammas sida av släkten och Marianne är Erins mormors mellannamn.

Efter dopet i kyrkan förflyttade vi oss till Restaurang Hejm för ”dopkaffet”, eller egentligen befann vi oss uppe på andra våningen på Hejms Event Loft. Deras kabinett. Och egentligen var det inte bara dopkaffe utan också en bit mat.

På den fina terrassen (med tak, det spöregnade!) tog vi några familjebilder innan bjudningen.

Lättare sagt än gjort att få båda dessa töser på samma bild, men charmiga bilder blev det ändå!

Så härligt att ha bilder på hela familjen. Dessa bilder är speciellt viktiga för mig eftersom jag tror att vi inte har en endaste bild på hela lilla familjen från förut.

Hejms Event Loft var ett ypperligt ställe för ett litet dopkaffe. Nytt och fräscht och fin utsikt, även om det denna dag låg en tjock dimma över Södra Stadsfjärden och sikten därmed inte var särskilt god.

Vi bjöd gästerna på en kall buffé. På bordet fanns: sillsallad med potatis, lök, dill och gräddfil, sockersaltad lax med gurka, rökt grisnacke med pesto och chips, krämig räksallad på maltbröd, marinerad kyckling med senapsmajonnäs och örter, bakad och grillad rotselleri med rostade frön, bakade och picklade betor med rostade hasselnötter, grönsallad samt bröd med smör och pesto. Nu har jag översatt dessa från engelska så jag vet inte om allt blev rätt. Men så makalöst gott i alla fall!

Mums alltså! Hejms mat sådär allmänt är ju verkligen en dröm. Barnen fick varsin egen tallrik med lax, som även den verkade smaka. Vi hade inget speciellt program under dopkaffet utan vi åt och umgicks i några timmar.

Tårtan till dopet hade vi än en gång beställt från Aroma. Eftersom vi ju (som bekant) är ”stammisar” på Aroma i GW gallerian kändes det helt rätt att också beställa tårtan till dopet just därifrån. Makalöst fin blev den ju också. Råkar ha en förkärlek för tvåvåningstårtor!

Det blev ett så fint dop på alla sätt och vis! Vi är så tacksamma för dagen och alla er som var med och firade vår lilla Erin Amelia Marianne 💕

Sara.

6-veckorstösen

Jag började skriva inlägg om Lias utveckling vid 6 veckor så för rättvisans skull tänkte jag nu också börja med samma för Erin. En annan femma är sedan om jag kommer att hinna blogga och publicera dem här, men åtminstone skriver jag ner dem. Detta inlägg verkar ju åtminstone också hinna till bloggen! (Även om det också är ganska försenat). På bilden här ovan är Erin förresten nästan 4 veckor gammal.

Tanken är nog ännu att jag tänkt fortsätta blogga, bara jag har tid. Det är ändå min hobby som jag trivs med och jag tänker att jag kommer att ha mera tid för bloggen igen när också Erin blir lite äldre och får lite fler rutiner och förhoppningsvis också går och sover lite tidigare om kvällarna. Nu är hon en liten nattuggla. Och på dagarna har jag förstås ingen alls extra tid just nu med två små.

Vid rådgivningsbesöket vid 5 veckor mätte Erin 55cm, 4,8kg och huvudomkrets på 37,7 cm. Lite större än sin syster vid samma vecka, men så började hon ju också med ett försprång på 200gram och hade inte en lika tuff start. Amningen har också funkat mycket bättre från start och vi slapp all möjlig väckning, koppmatning, bröstgummi etc. På bilden ovan är hon förresten 7 veckor gammal. 

Vid ungefär prick fyra veckors ålder fick vi det första svarsleendet. Alltid lika underbart! Erin är för övrigt ganska lugn och glad och relativt tålmodig till sin personlighet, tycker jag mig känna. Det ska bli spännande att se om man faktiskt redan vid denna ålder kan förutspå någon typ av personlighet.

För att vara helt ärlig har Erin knappt fått någon tid alls för tummy time. Hon har legat på golvet ungefär 5 gånger. Det är inte riktigt läge för det med en storasyster som springer runt. Men hon tränar nacken på mig eller Philipp istället när hon får vara i famnen på mage. Och ibland försöker jag minnas att ha henne på mage en stund på skötbordet. Hon verkar ändå ganska stark i nacken redan och vill gärna titta runt om hon är vaken och ligger på mig. 

Några små läten har hon också för sig emellanåt, ett litet ”hää” har vi fått höra ibland.

Sovandet har jag faktiskt inte haft megakoll på, jag vet inte om det är så att vi inte har några rutiner ännu, eller om jag bara inte riktigt haft tid att notera dem. Hon sover lite här och var och när som helst på dagarna. I bilen eller i vagnen eller vad vi nu råkar göra. Ofta blir det ändå så att hon vaknar vid 7-8 och är vaken 1-2 timmar. Är vaken med oss och vill förstås alltid amma när jag själv satt mig ner för att äta och dricka kaffe (detta slår aldrig fel!). Efter frukost somnar hon sedan så småningom. Efter detta brukar hon sova ett längre pass, det varierar lite i längd och jag har inte exakt koll. 1-3 timmar kanske. Sover och äter under dagen. Mot kvällen blir hon ofta vaken igen och är ofta vaken kanske mellan 19-22. Slumrar till ibland vid bröstet, men det har också varit mycket skrik mellan dessa timmar. Ungefär varannan kväll får man inte henne lugn ens med bröstet. Hon bara skriker och skriker. Verkar som om hon har ont i magen, och vi kan inget göra. Ibland kan hon som sagt slumra till lite men så vaknar hon plötsligt av ett ryck och får inte ro. Stackars liten 🙁 Efter klockan 22 brukar hon ändå för det mesta lugna ner sig och somna för natten. Vi brukar själva gå och lägga oss vid cirka klockan 23-24 och då får hon ännu äta och somnar oftast vid bröstet då. Hon brukar vakna 3-5 gånger under natten för att äta men somnar ganska snabbt om. Hon förstår som tur att det är natt. Vaknandena har nog varierat lite, men ofta är det 00, 02, 04, 06. Detta brukar vara ganska vanligt. Och sen sover hon som sagt till 7-8 tiden. Hur många timmar sömn blev detta per dag nu då? Vet ej. Ska försöka räkna någon dag.

Vi sover förresten i samma säng, Erin och jag. Vi började så på BB och sedan vi har fortsatt. Jag tycker att det är väldigt mysigt. Första natten vi var hemma satte jag först ner henne i sin egen säng men det kändes genast fel. Ville absolut ha henne närmare mig. Hon började förstås också genast skrika och väckte Lia och det blev kaos. Det slutade alltså med att vi samsov alla 4 i samma rum i totalt 2 timmar, sedan flyttade jag och Erin in i arbetsrummet och har stannat där sen dess. Det är liksom lugnast så, för annars väcker vi Lia på natten och så är alla 4 vakna. Och vi har inte vågat flytta tillbaka till sovrummet ännu åtminstone.

Så mycket annat har väl inte hänt. Eller jo, nu är hon ju faktiskt redan 12 veckor när jag skriver detta, och har hänt massor på 6 veckor förstås. Men den utvecklingen får komma i nästa inlägg! Hur som helst har tiden verkligen gått så hiskeligt fort. Det är så roligt att se hur Erin utvecklas hela tiden, men samtidigt vill man ju bara stanna tiden och fortsätta med det underbara bebismyset!

Sara.

Back To Top