skip to Main Content

Hallå bloggen!

Det här hade ni inte trott, va? Ett inlägg från mig. Tänkte liksom bara titta in och säga hej. Jag har funderat mycket över vad jag ska göra med bloggen. Tiden har inte riktigt räckt till, även om jag väldigt gärna skulle vilja fortsätta blogga. Det är liksom min hobby att få sitta och pilla med bilder och få skriva lite text. Emellanåt under vintern har jag roat mig med att göra klart en del fotoböcker och till viss del fyller det mitt behov, men inte helt. Så nu tänkte jag passa på att plita ner några rader här ikväll och se lite hur det känns.

Åtminstone hela hösten höll Erin mig upptagen på kvällarna med sitt ”kvällsskrik” (vet inte riktigt vad man ska kalla det, men hon skrek i några timmar och det fanns inget som kunde trösta henne!) och somnade inte förrän 23 och då fanns det liksom NOLL minuter för någon ”egen tid” alls. Jag var bara trött och slut och ville bara gå och lägga mig själv då också. Nu har Erin faktiskt börjat somna lite mer humanare tider (typ klockan 21) men ändå har jag inte riktigt haft så mycket ork om kvällarna. Även om jag så gärna VILL hinna så mycket. Inte bara med bloggen förstås!

Jag minns inte ens vad jag skrivit här på bloggen och vad jag bara skrivit ner ”för mig själv”, för jag har förstås fortsatt dokumentera flickornas utveckling m.m., även om jag inte dokumenterat det här. Jag tycker ju om att skriva. Men kort och gott kan jag väl sammanfatta att vi har haft ett väääldigt intensivt halvår. En vild 1,5 åring (som ju faktiskt snart fyller 2!!), en nyföding, ett husbygge och en lägenhetsförsäljning, m.m. m.m. Det är alltså liiiite mycket nu, kunde man väl säga.

Erin har alltså hunnit bli 6 månader! Förstår inte ens hur det är möjligt? Tiden har gått så hiskeligt fort. Hon är så ”med” och sååå gullig och har alltmer börjat visa sin egen vilja och personlighet. Vid 6 månader började vi bland annat med att introducera mat åt henne och hon vill verkligen inte äta. Vi har försökt nu i flera veckor men hon bara kniper ihop munnen. Börjar bli lite orolig för att jag har fått en till liten envis person till detta hushåll. Hehe 😛

Det är också så gulligt hur systrarna har börjat få lite mera ”sällskap” av varandra. Lia skulle så gärna leka mera med Erin. Tar henne i handen och ”drar” med henne och säger ”kom Erin”, när hon vill visa sin syster någonting. Jag smälter! Lia är också för det mesta så snäll med sin syster och jag har faktiskt inte märkt av någon avundsjuka/svartsjuka (ännu). Nu är dessa två alltså 6 månader respektive 1 år och 9 månader. Jag kan i alla fall rapportera att det har blivit pytte, pytte lite lättare med dessa två. Men ännu kan man nog inte lämna dem ensamma i samma rum för ens en sekund. Men åtminstone kan jag nuförtiden ha Erin på golvet utan att jag själv sitter bredvid och vaktar eller ha henne bakom vårt ”staket”. Detta kunde jag inte göra för några månader sedan. Jag har förresten många gånger tänkt skriva ett inlägg om hur det är att ha pseudotvillingar, kanske kommer det någon dag!

Kanske det räcker med text för idag! Kan så här i slutet meddela att det kändes väldigt skönt och roligt att skriva ner lite text. Även om jag faktiskt denna gång bara laddade upp bilder från telefonen till datorn. Hela grejen med mitt bloggen känns ändå lite som att jag ändå vill sätta tid på bilderna också. Men kanske jag får ”nöja” mig med detta så länge tiden inte riktigt finns. Den återkommer väl (eventuellt?) tids nog 😛

Sara.

8-månaderstösen

8 månader. Samtidigt som det känns som en evighet sedan Lia föddes, känns det också som att vi kanske kom hem från sjukhuset förra månaden eller så.

Vi hade rådgivning förr-förra veckan och läkarbesök förra veckan. Jag var lite sen att ringa och boka tiden så det blev uppdelat. Men vi har ju nära till rådgivningen så det spelar ingen större roll. Lilltösen har hunnit bli 67 cm lång och väger 8,8 kg. Längden hade dalat lite på kurvan, vilket betyder att vi måste kolla upp detta redan om en månad. Annars spelar det väl inte så stor roll, men längd- och huvudkurvan börjar nu vara ”för många” kurvor ifrån varandra. Jag är ju själv kort (och har ganska stort huvud), så jag tänker ju att det kanske är normalt för henne. Men bättre att det kollas upp förstås! Läkaren hittade också ett klickljud i höften, så vi kommer att få remiss till sjukhuset och göra ultraljud av höften. Hon var inte helt säker, men för säkerhetsskull blir det remiss. Även om jag förstås blir lite, lite orolig, så är det ändå skönt att saker och ting kollas upp ordentligt. Hellre det. Men för övrigt var i alla fall allt helt bra. Skönt!

Nu vid 8 månader ökade vi också antalet matgånger till 5 per dag (Tidigare 3-4, men från rådgivningens rekommendation ökade vi nu till 5). Så hon får alltså frukost, lunch, mellis, middag och kvällsgröt. Detta har ju förstås resulterat i att hon knappt ammar någonting alls mera. Kanske 2 gånger per dag. (Och förstås många gånger på natten). Tycker det är lite vemodigt att hon nu vill amma så lite. Känns nästan nog som om hon ammar för lite, eller så tar hon igen det på natten…

Plockmat har vi börjat introducera lite försiktigt också. Mest bröd, banan och gurka hittills. Och ska nog utöka detta då jag vågar. Tycker bara det är så läskigt.

Sömnen ska jag väl inte orda om alltför mycket denna gång. Den har nämligen lämnat ganska oförändrat från förra månaden. Kunde egentligen copy/pasta texten nästan exakt. Det enda som har ändrat med natten är att de där skrik-timmarna på natten verkade vara något tillfälligt. Det höll tack och lov bara på i max en vecka.

Lia får alltså gröt vid 19-tiden, sedan klär vi på pyjamas, ammar och myser en stund i soffan, läser en kort bok och sedan går vi och lägger henne. Nattningen tar oftast mellan 15-45 minuter. Det har visat sig att Philipp har börjat bli bättre på det här. Han får alltid henne att sova snabbare än jag. Förstår inte riktigt varför 😛 Hon somnar alltså mellan 20-21. Och hon vaknar kanske cirka 5 gånger per natt och vaknar mellan 8-9 på morgonen. IBLAND har jag haft någon natt då hon bara vaknat 4 gånger. Så jag ser att det pytte, pytte, pytte långsamt går lite framåt. Hellre det än att det blir sämre åtminstone.

Jag har nu faktiskt ändrat på mina egna vanor emellanåt, för jag inser att det är ohållbart för mig att aldrig få sova mer än 1-2 timmar åt gången. Så jag har börjat gå och lägga mig vid 21-22 tiden själv också. Alltså i princip på samma gång som Lia, eller bara en stund efteråt. Det enda dåliga med detta är ju att jag inte har någon tid att göra någonting själv eller någonting i hushållet. Men åtminstone får jag mera sömn, och det är ändå viktigare just nu. Därav har det nu också varit lite tystare på bloggen när jag inte haft så mycket tid vid datorn. Nu sitter jag här medan hon sover på dagen, men det behöver ju inte alltid heller vara så länge och ofta brukar jag utnyttja den tiden åt hushållet.

Dagssömnen stampar helt på stället. Hon sover 45 min – 2,5 timmar cirka 2-3 timmar efter att hon vaknat på morgonen. Och denna dam tänker fortsättningsvis inte sova mera än en gång per dag. De dagar vi har babysim så kämpar jag med att få in en till lite sömnstund vid 16-17 tiden, men då får vi kämpa i över 1 timme och så sover hon max 20 min. Vet inte om det är värt det. Borde testa fara till babysim någon gång också osovd och se om det verkligen skulle vara så mycket sämre. Alternativt köra en längre väg till simmet så att hon skulle sova 20 minuter i bilen.

Under julen lärde Lia sig och klappa i händerna! Jag vet inte om det alltid bara råkat sig, men om jag säger åt henne att klappa händerna så gör hon det. Funkar nästan alltid. Men bara nästan, så jag är kanske 80% säker på att hon faktiskt förstår. Men det är också det enda som jag har märkt att hon verbalt förstår ännu. Förra gången på babysimmet, när vi sjöng hejdå-låten på slutet så vinkade hon faktiskt med. Det har hon inte heller gjort förr. Så månadens nya färdigheter är alltså att klappa och vinka. Hon har också börjat ”dansa” lite. När hon själv ”sjunger” sin gang-gang-gang-gang melodi så gungar hon ofta från sida till sida. Detsamma om hon hör musik eller om någon sjunger med henne. Pratar gör hon lika mycket som förr; Och nu har det också kommit med ba-ba-ba-ba-ba-ba.

Framåt kommer hon ännu inte! Hon rullar och svänger sig runt sin egen navel. Och så kan hon också åka bakåt. Vet inte riktigt om backandet är medvetet eller ej. Vi försöker i alla fall ha henne så mycket som möjligt på golvet. Men jag har nu själv faktiskt inte så bråttom med att ta sig framåt… eftersom hon då faktiskt kan ta sig bakåt var hon och föll ner ur sängen lite före jul. Jag vaknade upp av världens chock när hon plötsligt dunsade i golvet. Vi har ju hennes säng bredvid vår men hon hade tagit sig till fotändan och därifrån sedan dumpit ner. Tack och lov med fötterna före! Efter detta har vi köpt sånadär skydd att ha vi sidan av sängen. Samt byggt upp värsta hinderbana. Men tänker mig att detta förstås bara blir värre ju mer mobil hon blir. Vet inte riktigt hur folk lyckas samsova sedan när barnen kryper? Lia fick också en egen säng till julklapp som vi nog ska bygga ihop riktigt snart.

Under denna månaden har vi också bytt från Trip Trap newborn till baby settet på matstolen. Jag var inte säker på om hon skulle trivas men det gör hon! Orkar nog sitta precis lika länge. Enda ”problemet” med detta är att hon nu ser så mycket mera. Hon ser Elmeri och allt vad som händer på golvet, vilket gör henne ganska okoncentrerad när hon äter. Till skillnad från förr alltså. Men för det mesta går det ändå bra. Faktiskt igår så bytte vi också bort liggdelen på vagnen. Det kändes verkligen lite vemodigt på något sätt. Känns som om vi inte har någon liten baby längre. Hon skulle nog ha rymts ett tag till i liggdelen, men jag ville byta till vår nya varma sovpåse med fårskinn inuti och den rymdes inte in i liggdelen + att hon ibland är vaken när vi är ute och promenerar och då kan man ju smidigare ha henne att sitta och slipper släpa med kudde. Nu måste vi bara lära oss alla nya spakar och reglage på vagnen igen 😛

Det var väl ungefär allt för denna månad!

Sara.


English summary:

8 months already! How is that even possible? Our lovely little girl is now 67 cm and 8,8 kg. We had a doctor’s appointment last week where we found out we need to go to the hospital to check her hip. It made some clicking sounds, so there needs to be an ultrasound done to check it out. We also need to monitor the height a little, as it is going down on the ”curve” a little. But otherwise all is very well with our little lady. Sleeping is almost the same as last month (=meaning not so well). She learned how to clap her hands (on command). She is still a little talker and loves babbling all the time when we are at home. 

Hej vardag!

Den här veckan har gått så snabbt. Fattar ej vart den tagit vägen. Vi har i och för sig haft ganska mycket program, så det kanske förklarar saken. Vi var på ett första besök till Swingeling tillsammans med en kompis. Bra att passa på så länge hon inte kan gå, hehe 😛 Vi har också haft mammagruppsträff. En lunch- och shoppingdejt med en vän, ett bankmöte, babysim och ett besök till HVC pga av min fortsättningsvis onda handled. Och så blev det helt plötsligt fredag!

Den onda handleden då? Det är tydligen vanligt efter förlossning, speciellt om man har överrörliga leder. Och det enda som hjälper är vila (eller kortisonspruta, eller operation). Jag fick ett handledsstöd nu som jag ska ha på i 2 veckor och så får vi se om det blir bättre. Kan dock inte byta blöja eller amma med stödet på, så vi får se hur det går. Det är ju typ det enda jag gör om dagarna 😛 Har haft ont nu i över 4 månader och kan inte lyfta saker eller stödja mej på armen och har ständigt ont och blir liksom inte bättre. Urk. Men vi får hoppas att det hjälper.

Vi borde förresten köpa en vinterversion av åkpåsen till babyskyddet, det börjar ju bli lite kallare nu. Men jag hittar ingenting som känns bra eller är tillräckligt varmt. Eller så kostar det 200 euro. Kanske får ta en tur via Lastentarvike idag och kolla om det har något alternativ.

Sara.


English summary:
A busy week. We have been to an indoor playground, meeting with the mommy group, lunch- and shopping date with a friend, a meeting with the bank, baby swimming and a visit to the health care center for my arm. My arm has been hurting for over 4 months now and I finally had made an appointment to a physiotherapist. I now have a brace on my arm for 2 weeks. Although I cannot wear it while I am changing diapers or nursing. Which is like all the time… So let’s see how it goes!  

Back To Top