skip to Main Content

USA 2017 – DAY 5 – YOSEMITE AND TIOGA PASS

Dag 5 i USA började tidigt. Vi ville stiga upp i ottan eftersom det skulle ta några timmar att köra upp i bergen mot Yosemite. Här ovan syns förresten en liten glimt av vårt hotellrum på Miners Inn. Helt bra motell! 155 euro för en natt. Inte svindyrt, till skillnad från hotellen uppe i Yosemite. Och det var just en av orsakerna till varför vi övernattade i Mariposa och inte i Yosemite. En annan orsak var att vi inte ville köra ytterligare 2 timmar föregående dag.

Detta var faktiskt ett av de få hotellen under resan som hade frukost inkluderat i priset. Inte riktigt någonting att hänga i julgranen men mätt blev man ju och vi klarade oss i några timmar i alla fall. Jag tog tyvärr ingen bild på frukosten, men det fanns vitt bröd, pancakes, flingor och faktiskt också frukter! Vi hann inte utnyttja poolen, även om den såg fin ut. Vårt hotellrum hade ett gigantisk badkar, alltså åtminstone 2 gånger så stort som ett vanligt badkar. Det utnyttjade jag förstås kvällen innan 😛

Vi hade ju inte hunnit utforska själva Mariposa kvällen innan, på grund av vår lilla vilsekörning. Men nu ville vi åtminstone köra ett varv igenom den pittoreska lilla staden. Jag hoppade ut ur bilen en stund för att ta några bilder, men mer tid än så hade vi inte eftersom det skulle ta någon timme innan vi faktiskt var framme i Yosemite.

Enligt google maps skulle det bara ta lite över en timme. Men man måste ju alltid räkna med lite trafikstockning. Dessutom var detta en lördag! Det hade nog varit smartare att göra Yosemite på en veckodag, men vi hade inte riktigt något val denna gång. (Eller dåligt planerat :P) Här nedan syns dagens första rutt. Ynka 70 km som kom att ta 2 timmar. Dels på grund av att vägarna är ganska kringelkrokiga, men främst på grund av att vi stod i bilköer de sista kilometrarna.

Det blev väldigt vackert ju närmare Yosemite vi kom! Vi började också känna lukten av rök. Skogsbränder i närheten. Främmande för oss.

Framme i Yosemite Village. Det var ganska svårt att hitta parkeringplats. Och vi var faktiskt lite nervösa över att lämna all vår packning i bilen på en obevakad parkeringsplats. Det var inte bara tjuvar man skulle vara rädd för, utan också björnar. Det vanns nämligen anvisningar om att inte lämna någon som helst mat eller matrester i bilen eftersom det lockar björnar som gärna tar sig in i bilar för mat… Nå, vi klarade oss utan både tjuvar och björnar, alla saker fanns som tur kvar i bilen när vi skulle åka vidare.

Vi började med att besöka det lilla Ansel Adams Gallery. Ansel Adams är en känd amerikansk fotograf som har fotat mycket i Yosemite. Han är ofta omnämnd på fotokurser, så jag kände alltså till honom från tidigare. Jag visste faktiskt inte att hans galleri fanns i Yosemite, men när jag såg skylten blev jag ju tvungen att gå in! Det var dessutom gratis. Man fick inte fota utställningen, och den var väldigt liten. Men trevligt att se ändå.

Jag hade i någon guidebok läst om att det fanns en guidad rundtur i Yosemite, men jag hade inte riktigt hunnit utforska saken närmare men tänkte att det säkert skulle finnas information om detta på plats. Vår följande anhalt blev alltså Yosemite Visitor Center. Till vår stora förvåning fick vi absolut ingen hjälp där, och ingen information fanns heller om de guidade rundturerna. Så vi googlade istället.

Oklart om jag redan har skrivit om detta tidigare, men vi skaffade ett treveckors telefonabonemmang för typ 50 dollar i San Fransisco. Både jag och Philipp har annars bara Euro Traveller abonnemang så vi kunde inte surfa eller ringa i USA utan att det skulle kosta skjortan. Det här blir nu liten av en sidenote till Yosemite-historien, men vi var lite tudelade angående abonnemganget. Visst var det bra att vi kunde googla oss fram till saker ibland, MEN täckningen var hemskt dålig överallt. Vi hade nog funderat en eller två gånger till på att skaffa abonnemanget om vi visste hur asigt nätet var nästan överallt. Det fanns absolut ingen täckning när vi körde på lite avsides vägar, men också på många ställen där man ändå tänkte att det borde fungera….

Nåväl, vi hade alltså faktiskt nät i Yosemite och kunde googla oss fram till att den guidade rundturen (Valley Floor Tour) fanns att boka i Yosemite Valley Lodge. Vilket låg cirkus 1,5 km ifrån besökscentret. Det fanns faktiskt en buss som körde runt runt i Yosemite, vilken vi efter en stunds promenad hoppade på för att komma fram lite snabbare! Men historien slutar inte här. Klockan var kanske halv 12 när vi kom fram till Yostemite Valley Lodge och det skulle börja en guidad rundtur klockan 12! Yes, tänkte vi först, men den var fullbokad! Nästa lediga tur var först klockan 14 och så länge kunde vi faktiskt inte vänta eftersom själva turen också skulle ta nästan två timmar. Turen klockan 12 råkade ändå vara bokad av en större grupp, som skulle anlända med buss till Yosemite. MEN, det var ju trafikstockning upp till nationalparken och antagligen blev den ju bara värre desto längre dagen gick. Den trevliga biljettförsäljaren berättade att vi kunde få köpa stand-by biljetter; Ifall busslasten inte skulle dyka upp, skulle vi få åka med på turen! Vi köpte väl biljetterna vid 11:50 nån gång, då vi började tänka att den där busslasten nog ändå inte skulle hinna fram… Sedan stod vi 10 minuter och var riktigt nervösa. Vi skulle ju inte heller få pengarna tillbaka ifall vi inte skulle få plats. 1 minut innan klockan slog tolv fick vi ändå hoppa på turen eftersom busslasten inte hade anlänt ännu. Yes! Vi fick alltså en nästan privatguidad tur med bara ett tiotal andra besökare.

Och här nedanför ser ni alltså den lilla ”bussen” som tog oss runt Yosemite.

Vi åkte runt och såg alla fina ställen i ”Valley Floor”. Så mycket hade vi aldrig sett av Yosemite om vi bara hade vandrat omkring själva. Och förstås hade vi inte fått höra så mycket fakta heller. På bilderna ovan hade vi stannat vid ett vackert ställe vid Merced River.

Sedan åkte vi upp till Tunnel View. Så makalöst vackert!

Fotade ungefär tusen bilder här uppe.

Vackert, som sagt! Och det går nog inte riktigt att fånga på bild hur fint det på riktigt var. Vår Park Ranger spelade på sin banjo (eller vad är det för ett instrument egentligen?) medan vi beundrade utsikten. Mysigt.

Vår guide, Park Rangern Kaleb, var jättebra! Han berättade allt möjligt om nationalparken, djuren, naturen osv. Man märkte att han verkligen brann för detta.

Det var inte riktigt vattenfallssäsong på gång, men i mina ögon var ju vattenfallen ändå stora. Men andra årstider lär de liksom vara mycket, mycket större. Överallt på bergen såg man förresten bergsklättrare, den säsongen hade nyligen börjat. Och man fick verkligen koncentrera sig för att se människorna som klättrade uppe på berget. De såg bara ut som små små myror. De syns inte ens på mina bilder. För att vara helt ärlig såg jag dem inte ens med mina bara ögon, utan jag blev tvungen att fota och sedan zooma in mig på kameran för att se dem.

Efter turen var jag hungrig! Försökte beställa det minst flottiga som fanns på menyn, men ändå fick man chips till smörgåsen. Nåja, det här var ändå en ganska bra version av mat. Jag som var nygravid och illamående var verkligen inte särskilt förtjust i den amerikanska maten. Gick nästan ner 5 kg under resan då jag inte kunde äta någonting. Det var lite som vår resa till Kina, där kunde jag heller inte äta någonting. Fast där var maten för stark istället.

Efter den lilla matpausen vandrade vi lite tills fots. Vi gick en bit mot Lower Yosemite Falls, men klockan började bli ganska mycket och vi ville köra vidare så att vi skulle slippa köra genom bergen i mörkret. Så vi hann inte gå så hemskt nära.

Plötsligt fick vi syn på en hjort (?). Precis intill gångbanan. Det var många människor som bara gick förbi, den var faktiskt ganska välkamouflerad.

Vi körde alltså vidare!

Här nedanför är alltså dagens följande etapp. Vi stannade till vid de röda punkterna. Den första är Olmsted Point Overlook, den andra Tenaya Lake och den tredje Tioga Lake. Bilderna som följer är alltså mest från dessa tre ställen.

Denna väg (Tioga Pass) lär vara stängd på vintern och då hamnar man att åka hela vägen runt istället. Jag fick aldrig riktigt på klart hur långt norrut man måste köra för att komma sig runt, men antligen via Lake Tahoe och då skulle det vara närmare 8 timmar istället för 2. När vi planerade resan försökte jag frenetisk googla om denna väg någonsin varit stängd redan i september, men det hade den inte varit så kände mig ändå relativt säker på att vi skulle klara oss på 2 timmar till Lee Vining.

Hela vägen förväntade jag mig att vägen snart skulle bli riktigt kringelkrokig och smal. Men det blev aldrig så farligt, tycker jag. Fast jag vet ju inte riktigt hur det amerikanska vinterunderhållet för vägar ser ut heller. Rutten var alltså 120 km och tog cirka 2 timmar. Kanske lite mera, speciellt eftersom vi stannade vi några ställen för att beundra utsikten.

Här nedan ser ni vår hyrbil. En Dodge Journey. Jag körde den bara några gånger i ett senare skede av resan och tyckte det var lite jobbigt med automatväxel, hehe. Men Philipp tyckte den var trevlig att köra och klagade ej.

Olmsted Point Overlook. En riktigt fin utsiktplats med stor parkeringsplats dessutom. Den där bergstoppen som syns i mitten av bilden ovanför är Half Dome.

Bränderna som man kunde känna röken av lite här och där är faktiskt anlagda. Som det stod på skylten på en av bilderna ovan: ”Management Fire Do Not Report”. De bränner alltså skogen med flit så att den ska växa bättre. Skogarna här behöver alltså bränder nu och då för att överleva. Färden fortsatte.

Tanaya Lake.

Speeding Kills Bears. Det fanns många dylika skyltar längs med vägarna. Denna skylt har jag förresten fotograferat i närheten av Tuolumne Meadows, där jag gärna också hade stannat. Men tyvärr räckte inte tiden till för det.

Tioga Lake. Nu var vi så högt uppe att det faktiskt kändes riktigt kallt och snötopparna hade kommit mycket närmare! Tioga Lake ligger på cirka 3000 meters höjd.

Solen började gå ner bakom bergstopparna.

Och så började vi närma oss Lee Vining och Mono Lake (som syns ovan på bilden). Egentligen hade vi tänkt övernatta i Lee Vining, eftersom det låg mycket lämpligare till för vår rutt. Men när vi skulle boka så var alla hotell och motell redan bokade (eller svindyra) så vi bokade in oss en natt i Mammoth Lakes istället. Men innan vi körde vidare till Mammoth besökte vi Mono Lake. Det var så otroligt vackert vid Mono att det faktiskt kräver sitt eget inlägg. To be continued…

Sara.


De andra inläggen från vår USA resa hittas här: 

USA 2017 – DAY 1 – Flying to California

USA 2017 – DAY 2 – First Day in San Fransisco

USA 2017 – DAY 3 – Alcatraz and Angel Island

USA 2017 – DAY 4 – The Roadtrip is Starting – San Fransisco to Mariposa


English summary: 

Day 5 on our US roadtrip. We started the day in Mariposa where we had stayed overnight at Miners Inn. A nice little Inn and one of the only places during the entire road trip that had breakfast included. We drove a couple of hours into the mountains to visit the Yosemite national park. And what an absolutely beautiful place that was! Amazing. We did the Valley Floor Tour with a park ranger. A very nice tour. I recommend it. Although please book it in advance! We stayed about 4 hours in the park. We didn’t have more time as we wanted to arrive at our next destination before sunset.

USA 2017 – DAY 4 – THE ROADTRIP IS STARTING – SAN FRANSISCO TO MARIPOSA

Dag nummer 4, dagen då vi skulle lämna San Fransisco bakom oss och faktiskt påbörja vår road trip. Vi hade egentligen inga planer för dagen (förutom att köra till Mariposa då förstås) och hade således inte särskilt bråttom iväg. Vi bestämde oss för att hitta ett lite trevligare frukostcafé än Starbucks och sedan vandra ner till the Ferry Building. Även om frukosten inte heller på the Turn Café var någonting att hurra mycket för, så var den ändå bäst hittills. Jag fick apelsinjuice och en helt okej smörgås.

The Ferry Building låg knappa 2 km från vårt hotell, så vi vandrade iväg dit i sakta mak. Inuti the Ferry Building finns en liten marknad med både mat och hantverk. Riktigt trevligt ställe.

Efter att ha strosat omkring en stund på marknaden hoppade vi på spårvagn F som tog oss tillbaka till hotellet för att hämta vår väskor. Roadtrippen skulle börja!

Jag tog ännu en obligatorisk bild med en cable car precis utanför vårt hotell.

Vi hade ju scoutat biluthyrningsfirman kvällen innan så vi visste precis vart vi skulle. Stället låg bara 4 kvarter från vårt hotell, mindre än en kilometer. Fast till min fasa hade vi ju märkt att det var en brant uppförbacka heeeela vägen. Det hade ju inte varit så farligt om vi inte hade haft våra stora resväskor att släpa på också… San Fransisco är ju ”ganska” backigt av sig. Vi funderade länge på att ta en taxi den där ynka kilometern, men bestämde oss ändå för att inte göra det. Vi hade gott om tid på oss och kunde ju faktiskt pausa i varje gathörn om det behövdes (det behövdes!). Och vilken tur att vi INTE tog taxi, för på vägen till biluthyrningen träffade vi faktiskt ett bekant ansikte! Vi råkade nämligen stöta på Philipps kollega Sari som också råkade vara i San Fransisco samtidigt som oss. Världen är så sjukt liten ibland. Hon kom liksom bara emot i ett gathörn! Vi blev alla så till oss att selfien vi skulle ta som bevis inte ens blev till en bild tyvärr. Men roligt var den ändå! Så vi snackade en stund med henne innan vi fortsatte vidare för att hämta vår bil.

Här ovanför kör vi över Bay Bridge mot Oakland. 5-filigt. Det är tur att Philipp ändå är så van med mycket trafik och många filer från Tyskland. Jag måste medge att jag inte tror att jag hade vågat köra. Jag agerade navigator istället. Vårt första stop var alltså Mariposa, en liten stad precis vid ingången till Yosemite national park. Vi valde att övernatta utanför Yosemite eftersom det är sjukt dyrt att ens få någonting vettigt att bo i inne i Yosemite. Till och med lite lyxigare ”tälthus” kostade skjortan… Så istället för 500 dollar per natt så betalade vi 155 för vårt motell.

Navigatorns första jobb var alltså att navigera oss ut från San Fransisco och fram till Mariposa. Det gick väl sådär…… Resan skulle ta cirka 3 timmar, och när vårt navigationssystem började meddela att det bara var lite kvar nu, och vi fortfarande befann oss mitt ute i ingenstans så började jag ana oråd. Jag kollade upp adressen till motellet igen och adressen var ju nog rätt, men postnumret var fel!!! Efter att ha panikerat lite grann insåg vi att det finns väääldigt många gatunamn och nummer som heter samma i USA, men man måste liksom vara super noggrann med BÅDE delstat OCH postnummer (duh!). Vi var alltså på väg till ett annat ställe. Några timmar norrut från Mariposa finns nämligen samma gatuadress, men med annat postnummer. Som tur hade jag väl ändå kollat upp att stället åtminstone fanns i Kalifornien och rimligtvis åt rätt håll. När vi alltså (hungriga) trodde att det bara var 10 minuter kvar så blev resan plötsligt 2-3 timmar längre över smala bergsvägar. Oops. Tur i oturen så hade vi åtminstone inte kört åt helt fel håll, och utsikten under resterande delen av dagens etapp var makalös. Mindre roligt var förstås att jag var jättehungrig… och illamående och resten av resan gick över slingriga bergsvägar… och vi hade inget annat än choklad i bilen. Not good. Det fanns inte heller någonstans att stanna och köpa någonting. Jag tänkte inte gå in på några detaljer nu, men kan ju meddela att detta preggo bunkrade upp med så mycket nötter och dylika snacks jag bara kunde för att alltid ha någonting salt att stoppa i munnen den resterande delen av roadtrippen. Och så lärde jag mig genast att trippelkolla, vägnummer, vägnamn, postnummer och delstat resten av resan.

Och fram kom vi faktiskt till Mariposa när det ännu var ljust! Vi checkade snabbt in och åt sedan dinner på restaurangen som låg precis intill vårt motell Miner’s Inn. Vi hade tänkt undersöka Mariposa lite på eftermiddagen, samt njuta av motellets pool. Men något sådant hann vi tyvärr inte med innan det hann bli mörkt. Men sånt händer 😉

Det här var alltså vägen vi skulle ta: Men jag tror att vi istället tog en mycket nordligare rutt runt de lite större sjöarna som syns uppe till höger på kartan, alltså runt Groveland och Coulterville. Så mycket längre kanske det inte var i miles, men man kunde inte köra så snabbt på de smala bergsvägarna.

Nästa dag blev det tidigt uppstigning för att köra upp till Yosemite Valley. Ett av de vackraste ställena jag någonsin besökt!

Sara.

Back To Top