skip to Main Content

Gunga gunga och promenix

För någon vecka sedan fick vi njuta av så vackert väder. Bara någon minusgrad, lite vitt på marken och solen som äntligen tittade fram!

Lia älskar att åka flygplan på mitt ben, hon skrattar hejdlöst då. Jag hade länge funderat på att gungning faktiskt är lite samma rörelse och så har jag ju förstås spanat in att det finns en babygunga i parken nära oss. Så jag ville testa. Denna vackra dag satte jag alltså Lia sittandes i vagnen och spatserade iväg till parken för att pröva gunga för första gången!

Hon tyckte verkligen att det var jätteroligt! Skrattade och log. Så hårt gungande vi inte ens eftersom jag förstås inte vill ge värsta farten, utan vi liksom mest hänger där och dinglar lite fram och tillbaka. Roligt är det ändå.

Gunga gunga, det lär förresten vara en av de första sakerna som jag själv sa när jag var liten. Jag antar alltså att även jag har tyckt om att gunga.

Och här ovan har vi en typ som inte alls tycker denna aktivitet är särskilt rolig. Öronen bakåt och allvarlig min. Så missnöjd, då man måste stå fastbunden och vänta. Jag vet nog att det är hundförbund i lekparker, men jag har ställt honom vid kanten av parken och bundit fast honom i vagnen. Några gånger har jag också haft honom i korgen under, men han tycker inte om att vara där om vagnen står stilla. Någon gång har jag helt ställt honom en bit ifrån parken också. Men vi har faktiskt aldrig träffat någon annan i parken ännu (men då skulle jag ju knappast gå dit heller om jag har med hund). Eller jo förresten, en annan gång träffade vi på andra människor, men då hade den personen också med sig hund och vagn och verkade göra samma sak som jag 🙂 Hehe.

En som tyckte detta var skoj!

Så vacker dag att jag smäller av! Man kan inte ens fånga det vackra ljuset på bild.

Lia somnade förresten jättesnabbt efter att vi gungat i våra fem minuter.

Fjärden var förstås också sjukligt vacker, som alltid.

Det låg en tunn is på fjärden som Elmeri ville testa. Den höll!

Denna procedur: Lekpark + promenad, upprepade vi sedan hela veckan. Eller åtminstone så länge det vackra vädret varade. Nu har det igen varit så blåsigt, grått och regnigt att vi inte har varit på sånahär långpromenader på ett tag igen. Är inte riktigt typen som går ut när det är dåligt väder.

Sedan vandrade jag hem igen och Lia sov gott och länge efter detta.

Jag försöker verkligen spara dessa ljuvliga dagar i mitt minne och ta fram känslan när det är grått och trist ute. Ikväll såg jag att det hade kommit lite mera snö igen. Så vi får hoppas att den ljuvliga vintern snart återvänder.

Sara.


English summary:

Lia’s first swinging! She really loved it. Afterwards I went on a long walk in the beautiful weather. I just love it when it is like this. Sunny, -1 degrees and a little bit of white on the ground. Since this first swinging on the playground we have done this every day. Or at least every day when the weather has been nice. 

Påsken 2018

Påsken 2018 har kommit och gått, och trots att jag är mammaledig nu så känns det ändå lite, lite skönare och annorlunda på dessa ”riktiga” lediga dagar. Dels för att Philipp är hemma förstås, men också för att jag redan har hunnit skapa lite andra rutiner när jag är hemma och ledig i veckorna.

Även om jag inte längre kan gå superlånga sträckor utan att gå sönder så har jag varit superlycklig över det härliga vädret vi har haft över påsken och vi har försökt vara ute och gå så mycket som jag har kunnat. Och så är jag förstås väldigt glad över att snön äntligen har börjat smälta på riktigt. Snart är nog gångvägarna helt bara, också här i Karperö!

Vi har utnyttjat de fina promenadvägarna på Karperöfjärden till max, inte bara över påsken men hela vintern. Jag är tacksam över de vänliga själarna som plogar upp gångvägarna på isen åt byssborna. Det är ljuvligt att bara kunna gå två steg ur huset och sedan promenera obehindrat över isen. Jag vet inte hur länge man ännu vågar gå där dock när vädret är så här pass varmt, men så länge traktorer kör och plogar upp vägarna så borde man ju våga sig ut i alla fall.

Elmeri är alltid lycklig över att få springa och leka på isen. Speciellt när man kastar snöbollar åt honom. Vi har inte vågat ha honom löst någonting denna vinter dock, med tanke på örnar och vargar och gud vet vad. Fast kanske nog främst på grund av att det alltid har rört sig så mycket annat folk och så många andra hundar på isen att han nog inte skulle uppföra sig så hemskt väl då. Bilderna från Karperö och isen är annars tagna på långfredagen (30 mars), men lika fint väder har vi haft alla andra påskdagar också (förutom måndag som var lite tråkigare). Också idag, tisdag, lyser solen så ljuvligt igen. Bara jag fått detta inlägg skrivet så blir det en till ”långpromenad” med Elmeri i solskenet. Älskar denna vårfeelis!

På påskafton (31 mars) vandrade vi åter igen över isen mot Carpella för att titta på årets påskbrasa. Den tändes klockan 20:00, men trots att vi var där först vid 20:30 så var brasan inte riktigt i full sving ännu. Tidigare år har vi däremot varit för sena, så det var nog absolut bättre så här. Efter att ha väntat en stund vi brasan så började det ändå brinna ganska bra och jag fick ta mina bilder 🙂

Det var en ganska kall kväll och brasan värmde nog inte om man inte stod jättenära elden, så genast efter att ha vandrat tillbaka hem så fanns det nog bara en sak att göra för att få upp värmen igen: Påskbastu!

Annat vi hunnit med denna påsk är: middag hos mamma på långfredagen och en liten utflykt till Sandviksvillan på påskdagen. Igår började jag dessutom ÄNTLIGEN packandet av BB-väskan. Folk har verkligen börjat ”tjata” på mig att det borde göras, och visst har de ju rätt 😛 … jag tycker bara att det är svårt att packa den, då det mesta jag vill ha med mig till BB är grejer som jag ännu vill använda här hemma fram till förlossningen. Nu har jag i alla fall packat en hel del, samt skrivit lista på de saker som måste packas i sista minuten sedan, samt några saker som jag ännu måste inhandla. Jag kunde också konstatera att jag inte äger någon passligt stor väska som kan få plats med allt, förutom en resväska då, och det skulle ju inte se riktigt klokt ut! Så antagligen får det väl bli flera små påsar istället. (Note to self: behöver en weekendbag! 😉 )

Med andra ord har det varit en riktigt skön påsk för vår del. Jag gillar det kravlösa med denna högtid; Man behöver inte riktigt anstränga sig så mycket med pynt (bara så lite påskgräs och ta fram en äggprynad, om man orkar), man får äta mycket god mat (och påskgodis) och det är framför allt inte så konstigt om man bara slappar hemma och inte gör så mycket. Till skillnad från andra högtider som jul, nyår, midsommar etc. där det ofta är krav på att man ”måste” göra ganska mycket. Den enda verkliga tradition jag har på påsken (om vi ens är hemma i Finland) är att se en skymt av en påskbrasa samt äta minst ett mignonägg. För övrigt är det liksom helt okej om man bara chillar.

Sara.

SÖNDAGSPROMENAD PÅ ISEN I VASA

Förra söndagen, i det underbart vackra marsvädret, kände vi att vi ville se något annat än Karperö och bestämde oss för att köra ner till stranden vid Sandviksvillan. Den ursprungliga tanken var egentligen inte att gå ut på isen, eftersom både jag och Philipp lite ogillar tanken att röra oss på fruset vatten. Men dagen var så otroligt underbar, solen gassade på och värmde trots att det egentligen var ganska kallt i luften, och det var verkligen smockfullt av folk på isen (så det kändes safe!). Så vi kom på idén att gå till Sunnanviken längs med strandpromenaden och sedan tillbaka på isen. En ypperlig idé.

På vägarna bakom ishallen, mot Abborön, såg skogarna helt magiska ut, som en saga. Fast det blev också väldigt kallt då solen inte slapp fram och värma alls. Att sedan komma ut vid bostadsmässoområdet och vandra tillbaka på isen i solen kändes riktigt varmt och skönt. Isen kändes också trygg att gå på (för det mesta).

I efterhand insåg vi att vår promenad ändå blev ganska lång, och att vi hade lika bra kunnat vandra över till villan och tillbaka istället! Nu verkar ju vädret ha vänt mot det varmare, så det kanske inte blir några flera ispromenader i år. Men ifall det blir, så vandrar vi nog till villan iställen! Men annars får vi vänta tills båtsäsongen börjar.

Jag älskar verkligen sådana här underbara vårvinterdagar, men nu är jag nog ändå ganska färdig för vår.

Sara.

Back To Top