skip to Main Content

USA 2017 – DAY 3 – ALCATRAZ AND ANGEL ISLAND

Direkt från morgonen hoppade vi på en spårvagn i närheten av vårt hotell för att åka ner till Pier 33 där vi skulle stiga på en båttur till både Alcatraz och Angel Island. Biljetterna hade vi köpt någon vecka på förhand på nätet, eftersom vi läst att de ofta kan vara slutsålda annars. Det lämnade dock oklart om så faktiskt skulle ha varit fallet, men vi var glada över att inte behöva komma till hamnen supertidigt, eller oroa oss över om vi skulle få plats på båten eller inte. Vi köpte med oss lite frukost från hamncaféet och ställde oss för att köa till båten som skulle avgå klockan 09:30. Första stoppet var alltså Alcatraz.

Efter den korta båtturen (ca 20 min) ut till fängelseön fick vi genast en kort introduktion om Alcatraz av en park ranger. Hon berättade lite bakgrundshistoria om fängelset, förklarade för oss vad det fanns att se i fängelset, samt när olika ”evenemang” skulle äga rum under dagen. (Vi ville gärna se ”the slamming of the prison doors”.) Eftersom vi sedan skulle vidare till Angel Island så hade vi inte all tid i världen, men jag har förstått att man annars får stanna hela dagen på ön och ta vilken som helst färja tillbaka. Men som sagt hade vi ”bara” dryga 2 timmar på oss att besöka fängelset innan vi skulle hoppa på nästa båt. Vi vandrade genast upp till själva fängelsebyggnaden där den audioguidade rundturen började. Jag medger att jag var lite skeptiskt till den innan. Oftast blir dylika turer tråkiga, fungerar inte, eller så matchar inte berättandet med var man befinner sig, m.m… men denna audioguide var faktiskt super välgjord! Den var mycket lätt att följa och ingenting berättades på fel tidpunkt, och historierna var mycket intressanta. Det lär också vara äkta fångar från fängelset som berättar historierna, så det var liksom extra spännande då.

Här står jag i en isoleringscell och ser lite för glad ut, och här nedanför ser ni lite mera ”normala” celler. Alcatraz var ett aktivt fängelse fram till 1963 och var ett ”maximum security prison”, hit skickades alltså de allra värsta fångarna; De som var våldsamma och farliga, eller där det fanns risk för att de skulle rymma (igen). På Alcatraz har suttit fångar som Al Capone och ”The Bird Man”. Enligt historien har 36 fångar försökt rymma från fängelset, och det lär faktiskt vara lite oklart om någon av dessa någonsin lyckades. Tre av fångarna som försökt sig på att rymma är nämligen fram till denna dag ”missing and presumed drowned”. Man vet inte om de lyckades ta sig över till San Fransisco på en flotte eller om de drunknade på vägen. Men de 33 övriga rymningsförsöken lyckades alltså inte alls.

Känslan man fick i fängelset var ganska skrämmande. Staden var så nära, men så långt borta… Vissa av fångarna hade en vacker utsikt över staden, ständigt påminda om vad de gick miste om. Under den guidade rundturen berättades det också att om vinden låg från rätt håll kunde man från San Fransisco till fängelset höra tonerna av musik från strandpirerna om kvällarna. Det gav mig också kalla kårar att höra ”the slamming of the prison doors”, som en park ranger förevisade speciellt för oss som skulle vidare till Angel Island (eftersom vi annars hade missat demonstrationen. Det uppskattade vi super mycket!).

Efter guidningen vandrade vi omkring en liten stund innan vi alltså hoppade på nästa färja till Angel Island. Kombibiljetterna till Alcatraz & Angel Island kostade för övrigt dryga 70 dollar per person då i september 2017. Hade man bara velat åka till Alcatraz, så låg priset på runt 40 dollar per person. Vi ville ändå gärna se båda öarna, och tyckte att både ställena var riktigt intressanta och väl värda besök. Ännu intressantare hade förstås varit en live guide på Alcatraz, men jag vet inte ens om detta var möjligt.

Båtturen till Angel Island från Alcatraz tog runt 30 minuter. Trots att vädret ser lite dimmigt och tråkigt ut på bilderna så var det ganska varmt och vi kunde sitta ute på däck hela vägen och spana in Golden Gate Bridge och Sausalito.

Angel Island är alltså ”the Ellis Island of the west” och det var alltså hit som alla immigranter först slussades och processades i början av 1900-talet. Immigranterna fick i värsta fall vänta i flera år på ön för att sedan komma in i USA (eller så inte). Mest var det immigranter från Kina som kom hit, och de lär har utsatts för grymma förhör.

När vi anlände till Angel Island fick vi hoppa på en guidad rundtur med ett ”lilliput-tåg” som tog oss runt hela ön och vi hade alltså en guide med oss hela tiden. Personligen hade jag gärna velat se och höra lite mera om immigrationshistorien, men rundturen var också fokuserad mycket på naturen och öns övriga historia.

Det var också lite synd att man inte fick gå in i någon av byggnaderna, men historierna var ändå intressanta att höra!

Den guidade turen på ön tog cirka en timme och sedan hade vi nästan en timme tid på oss att strosa omkring själva. Avståenden var ändå ganska långa på ön, så vi hann bara ta en kaffe på det lilla hamncaféet och bekanta oss med besökscentret som också låg precis vid hamnen. Och det var inte heller alls illa att hinna sitta på bryggan och njuta lite innan båten tog oss tillbaka till San Fransisco.

Eftersom Pier 33 ligger mindre än 1 km från Pier 39, så bestämde vi oss att besöka stället igen när vi ändå befann oss så nära. Visserligen väldigt turistigt, men jag gillade atmosfären och ville gärna titta på de kaliforniska sjölejonen igen. Jag fascinerades nämligen av att sjölejonen hade bosatt sig vid piren efter jordbävningen år 1989 och sedan dess har de liksom inte flyttat på sig!

Här nedanför syns förresten Alcatraz från Pier 39. Det är bara cirka 2 kilometer mellan kusten och fängelset.

Överallt i San Fransisco, och speciellt vid bryggorna, görs det reklam för Clam Chowder. Och vi kändes ju genast att detta är någonting som måste testas när vi en gång är här! Det är alltså en typ av musselsoppa som ofta serveras i ett surdegsbröd (clam = mussla, chowder = stuvning/soppa). Det var faktiskt riktigt gott och förvånansvärt mättande. Egentligen hade vi tänkt äta det som en sen lunch, men vi orkade sedan inte äta någonting mera på hela kvällen ändå. Förutom att dela en megastor cheesecake till efterrätt då 😛

Och när man en gång befinner sig i San Fransisco måste man ju också åka cable car, eller hur? Så vi letade upp vändstationen för Powell-Mason line i närheten av Pier 39 som då skulle ta oss raka vägen tillbaka till Union Square. En väg kostar 7 dollar per person, det vill säga ett ganska saftigt pris för knappa 3 km. Men helt klart värt det ändå! I början kändes det nästan lite skrämmande, jag var liksom rädd för att falla av, men farten är faktiskt inte så farlig (under 15km/h) och ofta ställer sig människor framför en och ”hänger på”, så det var inte så skrämmande ändå. Men jag hade nog inte vågat stå på min första tur i alla fall 😛

Redan nästa dag skulle vi plocka upp vår hyrbil, så på kvällen passade vi på att leta reda på stället där vi skulle hämta bilen följande dag. Det låg nämligen inte alls långt ifrån vårt hotell, och för det mesta gillar vi liksom att vara förberedda. Speciellt när vi ska släpa på tunga resväskor till rätt ställe. Och jag tror knappast att klockan hann bli särskilt mycket innan vi slocknade som små ljus på hotellet.

Följande dag skulle vi alltså påbörja själva road trippen och köra mot Yosemite. Men mera om det i nästa rese-inlägg.

Sara.

USA 2017 – DAY 2 – FIRST DAY IN SAN FRANSISCO

Efter en lång och skön natt på hotellet (Hotel Union Square) vaknade vi ändå någorlunda utvilade och inte så hemskt jetlaggade. Men då tycker jag också ändå alltid att det är så mycket lättare att flyga västerut än österut. Då man flyger västerut så blir man bara tröttare på kvällen och vaknar tidigt på morgonen, vilket ju inte är en särskilt dålig egenskap egentligen då man är på resa. Speciellt inte om man annars är en super morgontrött människa (som jag).

Endast några få hotell i Kalifornien erbjuder överhuvudtaget frukost, av våra 11 hotell var det endast några få där frukost ingick i priset, och ytterligare några där man ens hade möjlighet att köpa till sig en frukost på caféet eller restaurangen. På Hotel Union Square fanns ingendera. Men eftersom läget var bra, fanns det många caféer runtom att välja mellan. Första morgonen började vi på Starbucks. Kaffet är ju bekant från förr, men alla ”smörgåsar” är hemskt flottiga och jag tycker överlag att det var otroligt svårt att hitta någonting ”fräscht” till frukost i USA. Det som förstås kanske gjorde saken värre för mig personligen var att jag inte alls kunde stå ut med någonting flottigt i början av graviditeten, och då är ju kanske inte USA det bästa stället att äta på, speciellt inte amerikansk frukost!

Vi råkade också bo väldigt nära en turistbyrå dit vi vandrade genast efter frukosten för att handla till oss sightseeing biljetter. Vi brukar tycka om hop-on-hop-off bussarna i de flesta städer, eftersom man smidigt kommer åt alla viktiga sevärdheter och brukar få en bra överblick över staden. Nackdelen är förstås att de ofta kan vara ganska dyra turer jämfört med att åka kollektivt. Vi ”brukar” ofta göra så att vi först kör runt ett varv och sedan på nästa varv stiger av vid de stationer vi tycker lät intressanta. Detta var ingen bra idé i San Fransisco dock (märkte vi för sent). Ett varv helt utan trafik tog över 2 timmar, och ju längre dagen gick, desto mer trafik blev det ju… Så på andra varvet hann vi faktiskt få lite bråttom på de stationer vi ville hoppa av vid.

Här ovan var första gången vi körde över Golden Gate Bridge. De hann bli en hel del fler under resan. Att sitta utomhus i bussen blev KALLT. Men absolut värt utsikten ändå. Här nedanför är bilder från the Sentinel building, porten till China Town, samt en gata som är så brant att trottoaren är en trappa. Om jag inte missminner mig så leder den uppåt mot Telegraph Hill.

Ju längre dagen gick, desto finare blev vädret. Eller vädret hade väl nog varit riktigt fint på morgonen också, men det är inte alls ovanligt att San Fransisco ligger under dimma stora delar av dagen, speciellt under förmiddagen har jag förstått. Så efter att dimman försvann så blev det riktigt soligt och fint. För övrigt var det nog ganska passligt varmt i San Fransisco tyckte vi, runt 20 grader.

Här ovanför ser ni igen the Sentinel Building i grönt, längre till vänster the Transamerica Pyramid och till höger diverse skyskrapor. Här nedanför till vänster syns the Ferry Building och till höger Hobart building och nedanför det Union Square.

Ett ställe där jag absolut ville stiga av var de mest berömda ”painted ladies” vid Alamo Square. Ni vet, husen i Full House 🙂 Det finns väldigt många dylika hus runtom i staden, men just dessa är ju lite speciella eftersom de bjuder på en perfekt mix av skyskrapor i bakgrunden och de vackra husen i förgrunden. Painted ladies är förresten ett namn på alla viktorianska eller edvardianska hus som är målade i fler än 3 färger för att på bästa sätt framhäva arkitekturen.

Några fler vackra painted ladies hus här nedan. Färden fortsatte sedan via Haight street och Ashbury. Här hade jag också gärna velat stiga av och vandra omkring en stund, men tyvärr hann vi inte med det denna gång.

Och så en gång till över Golden Gate Bridge! Nu hade dimman försvunnit.

Denna gång var det dock ännu kallare att köra över och vi fick hålla i våra hattar och glasögon lite extra faktiskt.

Eftersom tiden hann bli lite knapp här, så bestämde vi oss för att inte heller denna runda stiga av för att fota bron från andra sidan. Främst för att vi visste att vi kommer att köra över bron en gång till med egen bil i ett senare skede av roadtrippen.

Vi steg slutligen av rundturen vid Fisherman’s Warf och vandrade runt där samt på Pier 39. Vi fascinerades av sjölejonen, köpte de första souvenirerna och bara vandrade omkring lite.

I vår bussbiljett ingick också en night tour till Tresure Island. Vi hade en väldig tur när vi var de sista som köade att rymmas med på den första bussen. Då fick vi faktiskt uppleva solnedgången! Plus att det faktiskt också hann bli ganska kallt. Då vi startade på morgonen hade jag inte alls tänkt att jag behövde ha någonting annat än shorts med mig. Men på kvällsturen hann det nog faktiskt bli riktigt kallt. Som tur hade jag åtminstone en långärmad tröja nerpackad i väskan.

Vi blev guidade genom the Financial District mot Bay Bridge, genom Yerba Buena Island och sedan Treasure Island där vi fick hoppa av och fotografera San Fransisco en liten stund.

Här hade jag förstås kunnat stanna en evighet, gärna med stativ 😉 men några snabba bilder fick jag väl ändå till.

Bussturen avslutades sedan lämpligt nog precis vid Union Square och vårt hotell. Smidigare kunde det liksom inte bli!

Efter en lång dag av sightseeing och lite jetlaggade hade vi inte heller denna kväll någon lust att söka upp någon restaurang, utan det fick bli Burger King som låg på andra sidan gatan från hotellet. Smakade nog ganska samma som hemma … förutom att ”small” förmodligen är en större portion än vad man ens kan få köpa här hemma.

Följande dag åkte vi ut till Alcatraz och Angel Island. Men mera om det i nästa USA-inlägg. Bilderna är faktiskt redan förberedda så borde kanske inte ta alltför länge emellan, ifall nu inte bebis råkar anlända precis nu. Men jag har några andra inlägg på kö här nu emellan i alla fall.

Sara.

USA 2017 – Day 1 – Flying to California

Det var just precis under förra påsken som jag och Philipp bokade denna resa. Vi bokade flyg och hyrbil, planerade rutt och bokade 11 olika hotell och motell på USAs västkust. Och det tog faktiskt precis hela påsken att planera ihop alltihopa. Vi drog nog oss i håret många gånger innan vi fick allt att sitta ihop och passa med vår budget. Vi skulle roadtrippa i tre veckor, främst i Kalifornien men också med avstickare till både Nevada och Arizona under resan. Den 5:e september bar det sedan iväg från Vasa via Helsingfors med direktflyg till San Fransisco. Det var verkligen superpraktiskt att inte behöva byta flyg någonstans i USA, som annars verkar vara ganska vanligt.

Vi var lite nervösa över flygbytet i Helsingfors, eftersom vi flera gånger under våren och sommaren hade flugit just med samma tisdagsflyg Vasa – Helsingfors och sett att flyget till San Fransisco redan boardade eller var påväg att avgå medan vi ännu befann oss i flygbussen från Vasa. Vi försökte till och med boka om vårt anslutningsflyg, men det visade sig kosta 500 euro extra, så det skippade vi. Och bra gick det ändå! Även om vi fick springa mellan terminalerna så hade vi sist och slutligen ganska mycket tid innan vi ens fick stiga på San Fransiscoflyget. Jag hade tyvärr hunnit bli sjuk lämpligt till semestern, (och dessutom nygravid). Philipp som reser mycket, hade som tur samlat på sig tillräckligt med poäng för att kunna upgrada oss båda till businessclass och det var verkligen räddningen för mig på det 11 timmar långa flyget. Jag mådde inte alls bra, men var ändå mycket glad över att äntligen komma iväg!

Vi fick avnjuta en fyrarätters middag på flyget, och där gick ju genast många timmar. Sedan såg jag några filmer, sov en stund, och sedan började vi ju redan vara framme. Snabbt gick 11 timmar ändå när man var inställd på dem från början. (Och i själva verket flög vi väl lite snabbare, så det tog väl faktiskt bara 10 timmar.)

Första bilden av San Fransisco ser ni här nedan. Vi flög nästan över centrum och bron som syns är alltså Bay Bridge som tar en över till Oakland. Här började nog senast spänningen stiga. Väl nere på marken hade vi tur eftersom vi verkade vara nästan det enda planet som landade just då, plus att vi var de första som fick gå ut ur flyget. Köandet vid immigrationen gick med andra ord supersmidigt. Vi stod nog inte ens och köade i 20 min. Vi fick svara på några frågor om vad vi skulle göra i landet och vilken relation jag och Philipp hade och immgrationsarbetaren skämtade till och med ifall vi mindes hur länge vi varit gifta. Vi hade nog väntat oss en värre utfrågning än så. Vi blev godkända och fick komma in i landet. (Och vi hade förstås gjort en ESTA på förhand).

Vi tog en taxi in till stan och vårt hotell. Skulle det ha tagit cirkus 30 minuter. Jag har tyvärr inte längre något minne av vad kostade, men smidigt och snabbt gick det. Vi hade bokat ett litet, ganska enkelt hotell vid Union Square, men det originella namnet Union Square Hotel. Priset var svindyrt men tanke på vad man fick, men läget var verkligen superbt! Vi betalade över 230 euro per natt för ett hotellrum som i Finland antagligen skulle ha kostat bara runt 50-lappen. Vi hade verkligen finkammat alla hotell på Tripadvisor och kollat igenom alla AirBnbs, men det var bara att konstatera att San Fransisco är en DYR stad. Nu måste jag kanske ändå påpeka att vi inte är typer som vill bo ”var som helst”. Man hade naturligtvis också hittat billigare boenden, men bara för att jämföra så hittade jag ett skitit motell utan egen wc och dusch för 180 euro per natt i samma område… Så prisnivån är verkligen hög. Airbnb var inte ett dugg billigare heller. Men då lär ju också San Fransisco faktiskt vara den dyraste staden i USA, också att bo i. Jag inser nu att jag tror att jag glömde ta en bild av vårt hotellrum i San Fransisco, men här blev jag nog bättre under resan. Det ska ju dokumenteras! Allt som allt var vi nog ändå helt nöjda med hotellvalet.

Det första vi gjorde var att gå omkring Union Square en runda, samt hitta oss lite mat. Efter den långa resan så var vi nog ganska dödströtta och hade förstås med flit inte sovit så mycket på flyget så att vi skulle vara trötta när vi anlände på kvällen. Vi orkade inte ens leta efter någon restaurang utan köpte med oss några smörgåsar från Walgreens (som bara låg på andra sidan gatan från hotellet). Vi åt smörgåsarna på hotellrummet och somnade nog ganska tidigt den kvällen.

Sara.

Back To Top