skip to Main Content

USA 2017 – Day 7 – Driving Through Death Valley

Det har blivit dags att återvända till USA en liten sväng. Detta var dag nummer 7 på vår roadtrip i USA och denna dag körde vi från Lone Pine till Las Vegas genom Death Valley. En väldigt intressant (och stekhet) upplevelse.

Vi började dagen med att vika in vid Alabama Hills Café & Bakery i Lone Pine. Vi hade blivit rekommenderade stället från hotellet. Det ingick förstås ingen frukost i hotellet och man kunde inte ens köpa till sig en frukost. Cafét verkade verkligen populärt, eftersom det inte fanns några sittplatser kvar alls. Vi bestämde oss för att köpa med oss lite frukost. Så mycket bra frukosturval tyckte vi dock inte att det fanns, åtminstone inte take away. Croissanter och bullar. Vi tog med oss just det, och började dagens etapp. Att köra genom Death Valley till Las Vegas.

Dagens rutt här ovan! Cirka 4 timmar och lite på 450 km. Vi hade på förhand bestämt oss för att stanna vid Zabriskie Point, men mera om det lite senare i inlägget. Jag hade också väldigt gärna velat köra via Badwater Basin, men det blev helt enkelt för lång sträcka. För att vara helt ärlig hade jag inte på förhand kollat upp att det som jag också hade velat se, låg i Badwater. En liten rundtur via Badwater Basin skulle ha medfört 60 km extra och säkert över 1 timme extra i tid. Men Zabriske Point var också ett väldigt bra ställe att stanna på dock!

Jag var nästan lite nervös inför att köra sträckan. Man har ju hört så mycket om Death Valley. Att det är varmt, och att man inte ska ha på luftkonditionering i bilen ens, eftersom det är för varmt för bilen att klara av det. Vår tur genom Death Valley började dessutom ganska spännande med ett oväder. Det blixtrade och dundrade precis bredvid oss!

Vårt första stop var Mesquite Flat Sand Dunes. Ett snabbt lite stop. Så fort man steg ur bilen svettades man nämligen ihjäl. Bilens temperaturmätare visade som mest 113 grader Fahrenheit. Vilket betyder 45 grader Celsius! Och solen låg inte ens på och gassade. Klockan var inte heller så mycket ännu och det var olidligt hett. Vi började genast förstå oss på skyltarna som fanns vid Mesquite Flat.

Det rekommenderas alltså inte att vandra efter klockan 10 på morgonen, eftersom det är så hett!

Ovädret följde efter oss, så vi körde snabbt vidare. Att vara mitt i en åskskur öknen kändes inte helt okej.

Ett tag efter att vi fortsatte märkte vi dock att bilen började låta lite konstigt när Philipp bromsade. Jag fick nästan hjärtsnörp och tänkte att vi skulle dö av hetta där ute om bilen stannade.  Så många bilar såg vi inte heller till. Så vi stängde fort av luftkonditioneringen och Philipp blev bättre på att motorbromsa och efter en stund slutade bilen låta konstigt. Kanske det ändå ligger något i det där med att inte ha på luftkonditioneringen, samt att motorbromsa när det är så pass hett.

Fram kom vi ändå till Zabriskie Point, ett ställe där väldigt många turister verkade stanna! Annars var det verkligen rätt öde när man körde igenom Death Valley, men här var det plötsligt fullt med folk.

Det var lite jobbigt att vandra upp till den lilla utsiktsplatsen. Det var ju fortfarande SÅ HETT! Men väl värt det ändå.

Så vackert och häftigt!

Vi stannade nog inte så länge här. Kanske 20 minuter. Vi hade ännu minst 2 timmar kvar att köra till Las Vegas.

Här vid Zabriskie Point använde jag för övrigt resans äckligaste toalett. Det fanns ett litet hus här vid parkeringen. Rekommenderar ej!

Här började vi närma oss Las Vegas! Jag hade liksom ”väntat” på när jag skulle kunna ta den där perfekt ”Death Valley” bilden. Men tyvärr kom den aldrig och det här nog den bästa bilden jag fick ändå från den långa raka vägen. Antagligen hittar man den där ikoniska bilden om man kör via Badwater, misstänker jag givetvis 😛

Vår ankomst till Las Vegas får ändå följa i nästa inlägg! En väldigt häftig stad på många sätt och vis.

Sara.


De andra inläggen från vår USA resa hittas här: 

USA 2017 – DAY 1 – Flying to California

USA 2017 – DAY 2 – First Day in San Fransisco

USA 2017 – DAY 3 – Alcatraz and Angel Island

USA 2017 – DAY 4 – The Roadtrip is Starting – San Fransisco to Mariposa

USA 2017 – DAY 5 – Yosemite and Tioga Pass

USA 2017 – DAY 5 – South Tufas at Mono Lake and Mammoth Mountain Inn

USA 2017 – DAY 6 – Bodie Ghost Town and Lone Pine


English summary:

Day 7 of our US roadtrip was to drive through Death Valley. A little bit scary and exciting and very very hot. Our stops in Death Valley were at Mesquite Flat Sand Dunes and Zabriskie point. It took a bit over 4 hours to drive from Lone Pine to Las Vegas. At one point our car started to sound a bit weird when we were breaking. So from that point on we decided to turn of the AC and Philipp was only ”engine breaking” (How is this called properly, I don’t know?). The day was crazy hot for us. I don’t think I have ever before in my life experienced 113 degrees Fahrenheit (+45C). But we got through to Las Vegas in one piece! 😛

USA 2017 – Day 6 – Bodie Ghost Town and Lone Pine

Det hade hunnit bli mörkt när vi kom framtill Mammoth Mountain Inn, så när vi vaknade på morgonen blev vi ganska förvånade över att bergstopparna med snö var så nära. Inte så konstigt att vi hade känt oss lite höjdsjuka.

Frukost var som vanligt inte inkluderat i hotellpriset, men jag tror att man faktiskt kunde äta frukost på samma restaurang som vi hade ätit middag på kvällen innan. Men vi ville bara snabbt ha någonting smått och köpte smörgåsar i hotellets gift shop. Det smakade väl sådär. Men hungriga var vi i alla fall inte efteråt. Jag slutade annars dricka kaffe i USA. Det amerikanska kaffet smakade inte gott, eller så var det förstås eventuellt också graviditeten som spökade med kaffesmaken.

Först hade vi tänkt utforska Mammoth Lakes och sevärdheterna där omkring, men vi kom fram till att vi inte riktigt hade tid för det ändå. Dessutom ville vi båda ner från berget eftersom vi fortfarande hade lite smått huvudvärk.

Dagens första etapp var att köra tillbaka förbi Lee Vining och Mono Lake. Vi skulle nämligen till spökstaden Bodie. Det hade varit mycket smartare att övernatta närmare, men vi hittade ingenting i en någorlunda prisnivå närmare Mono Lake eller Bodie. Allt i Lee Vining i normal prisnivå var slutsålt så vi valde alltså att köra lite mera istället. Natten på Mammoth Lakes kostade ”bara” 135 euro. En av de billigare övernattningarna (tyvärr). Antagligen var det inte så dyrt eftersom det var off-season i skidbacken, och så låg det ju lite ”avsides”.

Här ovan är alltså hela dagens rutt. Men vi började alltså där på mitten från Mammoth Mountain Inn och körde tillbaka norrut till Bodie. Cirka 100 kilometer som tog runt en timme och en kvart. Philipp var lite skeptisk till det hela, och visst kan jag ju förstå att det var lite ”onödigt” att köra 200 km ”i onödan”. Men jag tror faktiskt också att Philipp sist och slutligen också tyckte att Bodie verkligen var värt ett besök. Jag hade själv sett bilder från Bodie långt innan vi ens började planera resan och redan då tänkt att det är ett ställe jag vill se.

Den sista biten fram till Bodie var bara en ganska dålig grusväg. Vi blev nästan lite nervösa över att köra sista biten, speciellt eftersom vi ju förstås hade en hyrbil och inte ens var helt säkra på att det liksom var ”tillåtet” att köra nästan offroad. Men bra gick det, och fram kom vi! Bodie är alltså ett övergivet gruvsamhälle.

På 1800 talet fanns det nästan 10 000 invånare i Bodie medan det år 1943 bara fanns 3 invånare kvar.

Idag finns endast 170 byggnader kvar. Jag läste någonstans att det är 10 % av de byggnader som en gång fanns här. I endast några av byggnaderna kunde man gå in och titta men de flesta var stängda.

Här nedanför finns bilderna på skolan. Den lilla bilden här ovanför till höger är skolan från utsidan. Hela skolan lär ha haft 600 elever när staden var som störst! Jag förstår absolut inte hur de fick plats i den relativt lilla byggnaden.

Det var ganska varmt när vi besökte Bodie. Runt 25 grader.

Här nedanför till höger är fängelset.

Jag rekommenderar verkligen ett besök till Bodie ifall man befinner sig i närheten. Det var både lite kusligt och häftigt på samma gång.

Vi vandrade omkring i nästan två timmar. Besöket kostade för övrigt 8 dollar per person, men då fick man också en karta med beskrivningar på alla hus.

Efter besöket körde vi alltså tillbaka söderut, förbi Lee Vining, Mono Lake och Mammoth Lakes mot Lone Pine. Totalt var sträckan Bodie till Lone Pine 240 km och tog runt 2,5 timmar att köra.

Lone Pine hade vi bara ”hittat” eftersom det låg sådär lämpligt på vägen och dessutom råkade vi hittade en ganska mysigt och förmånligt hotell där. Dow Villa Motel. ”Endast” 127 euro per natt, och därmed också det billigaste hotellet på hela resan. Men då var vi också nästan ute mitt i ingenstans. Kalifornien är inte billigt!

Lone Pine är alltså en liten stad med bara 2000 invånare. Väldigt mycket så som man tänker sig en liten stad i USA mitt ute i ingenstans. Lone Pine är faktiskt lite känt för att ofta vara med i olika Western-filmer. Det finns till och med ett litet film-museum i staden, vilket vi dock inte riktigt hade tid med att besöka.

Här har vi parkerat vår bil rakt framför vårt hotellrum. VARMT hade det förresten också plötsligt blivit någonstans på vägen. 93 grader Fahrenheit, alltså nästan 35 grader. På bara lite över 200 km hade temperaturen alltså stigit minst 10 grader. Hittade denna temperaturskylt utanför the local high school.

Vi passade på att vandra omkring lite. Hittade en supermarket och handlade på oss lite snacks och vatten.

Vårt motell hade faktiskt också en pool, så vi passade på att vila en stund vid poolen innan vi begav oss ut och äta. Vi brukar förstås alltid kolla tripadvisor när vi söker restaurang och i Lone Pine var det Seasons som hade flest rekommendationer. Jag åt en gigantisk portion kycklingpasta och Philipp åt en steak. Helt gott!

Poolen, som hade svalkat skönt i hettan på eftermiddagen.

Följande dag skulle vi köra igenom Death Valley! Men mera om det i nästa USA-inlägg.

Sara.


De andra inläggen från vår USA resa hittas här: 

USA 2017 – DAY 1 – Flying to California

USA 2017 – DAY 2 – First Day in San Fransisco

USA 2017 – DAY 3 – Alcatraz and Angel Island

USA 2017 – DAY 4 – The Roadtrip is Starting – San Fransisco to Mariposa

USA 2017 – DAY 5 – Yosemite and Tioga Pass

USA 2017 – DAY 5 – South Tufas at Mono Lake and Mammoth Mountain Inn


English summary:

Day 6 of our US road trip we visited the ghost town Bodie. It was kind of creepy but also very interesting! And I thought the buildings looked quite beautiful in their strange way. After the visit we drove to Lone Pine, where we just walked around, swam in our pool and went out for dinner. The weather had suddenly switched to HOT. 35 degrees Celsius. And it was just about to get hotter when driving through Death Valley the next day!

USA 2017 – DAY 5 – YOSEMITE AND TIOGA PASS

Dag 5 i USA började tidigt. Vi ville stiga upp i ottan eftersom det skulle ta några timmar att köra upp i bergen mot Yosemite. Här ovan syns förresten en liten glimt av vårt hotellrum på Miners Inn. Helt bra motell! 155 euro för en natt. Inte svindyrt, till skillnad från hotellen uppe i Yosemite. Och det var just en av orsakerna till varför vi övernattade i Mariposa och inte i Yosemite. En annan orsak var att vi inte ville köra ytterligare 2 timmar föregående dag.

Detta var faktiskt ett av de få hotellen under resan som hade frukost inkluderat i priset. Inte riktigt någonting att hänga i julgranen men mätt blev man ju och vi klarade oss i några timmar i alla fall. Jag tog tyvärr ingen bild på frukosten, men det fanns vitt bröd, pancakes, flingor och faktiskt också frukter! Vi hann inte utnyttja poolen, även om den såg fin ut. Vårt hotellrum hade ett gigantisk badkar, alltså åtminstone 2 gånger så stort som ett vanligt badkar. Det utnyttjade jag förstås kvällen innan 😛

Vi hade ju inte hunnit utforska själva Mariposa kvällen innan, på grund av vår lilla vilsekörning. Men nu ville vi åtminstone köra ett varv igenom den pittoreska lilla staden. Jag hoppade ut ur bilen en stund för att ta några bilder, men mer tid än så hade vi inte eftersom det skulle ta någon timme innan vi faktiskt var framme i Yosemite.

Enligt google maps skulle det bara ta lite över en timme. Men man måste ju alltid räkna med lite trafikstockning. Dessutom var detta en lördag! Det hade nog varit smartare att göra Yosemite på en veckodag, men vi hade inte riktigt något val denna gång. (Eller dåligt planerat :P) Här nedan syns dagens första rutt. Ynka 70 km som kom att ta 2 timmar. Dels på grund av att vägarna är ganska kringelkrokiga, men främst på grund av att vi stod i bilköer de sista kilometrarna.

Det blev väldigt vackert ju närmare Yosemite vi kom! Vi började också känna lukten av rök. Skogsbränder i närheten. Främmande för oss.

Framme i Yosemite Village. Det var ganska svårt att hitta parkeringplats. Och vi var faktiskt lite nervösa över att lämna all vår packning i bilen på en obevakad parkeringsplats. Det var inte bara tjuvar man skulle vara rädd för, utan också björnar. Det vanns nämligen anvisningar om att inte lämna någon som helst mat eller matrester i bilen eftersom det lockar björnar som gärna tar sig in i bilar för mat… Nå, vi klarade oss utan både tjuvar och björnar, alla saker fanns som tur kvar i bilen när vi skulle åka vidare.

Vi började med att besöka det lilla Ansel Adams Gallery. Ansel Adams är en känd amerikansk fotograf som har fotat mycket i Yosemite. Han är ofta omnämnd på fotokurser, så jag kände alltså till honom från tidigare. Jag visste faktiskt inte att hans galleri fanns i Yosemite, men när jag såg skylten blev jag ju tvungen att gå in! Det var dessutom gratis. Man fick inte fota utställningen, och den var väldigt liten. Men trevligt att se ändå.

Jag hade i någon guidebok läst om att det fanns en guidad rundtur i Yosemite, men jag hade inte riktigt hunnit utforska saken närmare men tänkte att det säkert skulle finnas information om detta på plats. Vår följande anhalt blev alltså Yosemite Visitor Center. Till vår stora förvåning fick vi absolut ingen hjälp där, och ingen information fanns heller om de guidade rundturerna. Så vi googlade istället.

Oklart om jag redan har skrivit om detta tidigare, men vi skaffade ett treveckors telefonabonemmang för typ 50 dollar i San Fransisco. Både jag och Philipp har annars bara Euro Traveller abonnemang så vi kunde inte surfa eller ringa i USA utan att det skulle kosta skjortan. Det här blir nu liten av en sidenote till Yosemite-historien, men vi var lite tudelade angående abonnemganget. Visst var det bra att vi kunde googla oss fram till saker ibland, MEN täckningen var hemskt dålig överallt. Vi hade nog funderat en eller två gånger till på att skaffa abonnemanget om vi visste hur asigt nätet var nästan överallt. Det fanns absolut ingen täckning när vi körde på lite avsides vägar, men också på många ställen där man ändå tänkte att det borde fungera….

Nåväl, vi hade alltså faktiskt nät i Yosemite och kunde googla oss fram till att den guidade rundturen (Valley Floor Tour) fanns att boka i Yosemite Valley Lodge. Vilket låg cirkus 1,5 km ifrån besökscentret. Det fanns faktiskt en buss som körde runt runt i Yosemite, vilken vi efter en stunds promenad hoppade på för att komma fram lite snabbare! Men historien slutar inte här. Klockan var kanske halv 12 när vi kom fram till Yostemite Valley Lodge och det skulle börja en guidad rundtur klockan 12! Yes, tänkte vi först, men den var fullbokad! Nästa lediga tur var först klockan 14 och så länge kunde vi faktiskt inte vänta eftersom själva turen också skulle ta nästan två timmar. Turen klockan 12 råkade ändå vara bokad av en större grupp, som skulle anlända med buss till Yosemite. MEN, det var ju trafikstockning upp till nationalparken och antagligen blev den ju bara värre desto längre dagen gick. Den trevliga biljettförsäljaren berättade att vi kunde få köpa stand-by biljetter; Ifall busslasten inte skulle dyka upp, skulle vi få åka med på turen! Vi köpte väl biljetterna vid 11:50 nån gång, då vi började tänka att den där busslasten nog ändå inte skulle hinna fram… Sedan stod vi 10 minuter och var riktigt nervösa. Vi skulle ju inte heller få pengarna tillbaka ifall vi inte skulle få plats. 1 minut innan klockan slog tolv fick vi ändå hoppa på turen eftersom busslasten inte hade anlänt ännu. Yes! Vi fick alltså en nästan privatguidad tur med bara ett tiotal andra besökare.

Och här nedanför ser ni alltså den lilla ”bussen” som tog oss runt Yosemite.

Vi åkte runt och såg alla fina ställen i ”Valley Floor”. Så mycket hade vi aldrig sett av Yosemite om vi bara hade vandrat omkring själva. Och förstås hade vi inte fått höra så mycket fakta heller. På bilderna ovan hade vi stannat vid ett vackert ställe vid Merced River.

Sedan åkte vi upp till Tunnel View. Så makalöst vackert!

Fotade ungefär tusen bilder här uppe.

Vackert, som sagt! Och det går nog inte riktigt att fånga på bild hur fint det på riktigt var. Vår Park Ranger spelade på sin banjo (eller vad är det för ett instrument egentligen?) medan vi beundrade utsikten. Mysigt.

Vår guide, Park Rangern Kaleb, var jättebra! Han berättade allt möjligt om nationalparken, djuren, naturen osv. Man märkte att han verkligen brann för detta.

Det var inte riktigt vattenfallssäsong på gång, men i mina ögon var ju vattenfallen ändå stora. Men andra årstider lär de liksom vara mycket, mycket större. Överallt på bergen såg man förresten bergsklättrare, den säsongen hade nyligen börjat. Och man fick verkligen koncentrera sig för att se människorna som klättrade uppe på berget. De såg bara ut som små små myror. De syns inte ens på mina bilder. För att vara helt ärlig såg jag dem inte ens med mina bara ögon, utan jag blev tvungen att fota och sedan zooma in mig på kameran för att se dem.

Efter turen var jag hungrig! Försökte beställa det minst flottiga som fanns på menyn, men ändå fick man chips till smörgåsen. Nåja, det här var ändå en ganska bra version av mat. Jag som var nygravid och illamående var verkligen inte särskilt förtjust i den amerikanska maten. Gick nästan ner 5 kg under resan då jag inte kunde äta någonting. Det var lite som vår resa till Kina, där kunde jag heller inte äta någonting. Fast där var maten för stark istället.

Efter den lilla matpausen vandrade vi lite tills fots. Vi gick en bit mot Lower Yosemite Falls, men klockan började bli ganska mycket och vi ville köra vidare så att vi skulle slippa köra genom bergen i mörkret. Så vi hann inte gå så hemskt nära.

Plötsligt fick vi syn på en hjort (?). Precis intill gångbanan. Det var många människor som bara gick förbi, den var faktiskt ganska välkamouflerad.

Vi körde alltså vidare!

Här nedanför är alltså dagens följande etapp. Vi stannade till vid de röda punkterna. Den första är Olmsted Point Overlook, den andra Tenaya Lake och den tredje Tioga Lake. Bilderna som följer är alltså mest från dessa tre ställen.

Denna väg (Tioga Pass) lär vara stängd på vintern och då hamnar man att åka hela vägen runt istället. Jag fick aldrig riktigt på klart hur långt norrut man måste köra för att komma sig runt, men antligen via Lake Tahoe och då skulle det vara närmare 8 timmar istället för 2. När vi planerade resan försökte jag frenetisk googla om denna väg någonsin varit stängd redan i september, men det hade den inte varit så kände mig ändå relativt säker på att vi skulle klara oss på 2 timmar till Lee Vining.

Hela vägen förväntade jag mig att vägen snart skulle bli riktigt kringelkrokig och smal. Men det blev aldrig så farligt, tycker jag. Fast jag vet ju inte riktigt hur det amerikanska vinterunderhållet för vägar ser ut heller. Rutten var alltså 120 km och tog cirka 2 timmar. Kanske lite mera, speciellt eftersom vi stannade vi några ställen för att beundra utsikten.

Här nedan ser ni vår hyrbil. En Dodge Journey. Jag körde den bara några gånger i ett senare skede av resan och tyckte det var lite jobbigt med automatväxel, hehe. Men Philipp tyckte den var trevlig att köra och klagade ej.

Olmsted Point Overlook. En riktigt fin utsiktplats med stor parkeringsplats dessutom. Den där bergstoppen som syns i mitten av bilden ovanför är Half Dome.

Bränderna som man kunde känna röken av lite här och där är faktiskt anlagda. Som det stod på skylten på en av bilderna ovan: ”Management Fire Do Not Report”. De bränner alltså skogen med flit så att den ska växa bättre. Skogarna här behöver alltså bränder nu och då för att överleva. Färden fortsatte.

Tanaya Lake.

Speeding Kills Bears. Det fanns många dylika skyltar längs med vägarna. Denna skylt har jag förresten fotograferat i närheten av Tuolumne Meadows, där jag gärna också hade stannat. Men tyvärr räckte inte tiden till för det.

Tioga Lake. Nu var vi så högt uppe att det faktiskt kändes riktigt kallt och snötopparna hade kommit mycket närmare! Tioga Lake ligger på cirka 3000 meters höjd.

Solen började gå ner bakom bergstopparna.

Och så började vi närma oss Lee Vining och Mono Lake (som syns ovan på bilden). Egentligen hade vi tänkt övernatta i Lee Vining, eftersom det låg mycket lämpligare till för vår rutt. Men när vi skulle boka så var alla hotell och motell redan bokade (eller svindyra) så vi bokade in oss en natt i Mammoth Lakes istället. Men innan vi körde vidare till Mammoth besökte vi Mono Lake. Det var så otroligt vackert vid Mono att det faktiskt kräver sitt eget inlägg. To be continued…

Sara.


De andra inläggen från vår USA resa hittas här: 

USA 2017 – DAY 1 – Flying to California

USA 2017 – DAY 2 – First Day in San Fransisco

USA 2017 – DAY 3 – Alcatraz and Angel Island

USA 2017 – DAY 4 – The Roadtrip is Starting – San Fransisco to Mariposa


English summary: 

Day 5 on our US roadtrip. We started the day in Mariposa where we had stayed overnight at Miners Inn. A nice little Inn and one of the only places during the entire road trip that had breakfast included. We drove a couple of hours into the mountains to visit the Yosemite national park. And what an absolutely beautiful place that was! Amazing. We did the Valley Floor Tour with a park ranger. A very nice tour. I recommend it. Although please book it in advance! We stayed about 4 hours in the park. We didn’t have more time as we wanted to arrive at our next destination before sunset.

Back To Top