skip to Main Content

Vardagslunken och sjukhuskallelse

Vi har haft några riktigt kalla, men också riktigt fina dagar nu. Jag har trotsat vädret och klätt på oss ett ton kläder och promenerat en sväng de dagar det varit vackert. Lillis sover varmt och skönt i vagnen, speciellt när den rullar. Elmeri är dock inte riktigt lika förtjust att spatsera när det är minus femton grader. Om han tycker att det blir för kallt får han åka i korgen istället.

Jag har också inlett tulpansäsongen. Allt julpynt borde nu vara bortstädat och istället har tulpanerna fått flytta in på köksbordet. Får nästan lite vårfeelis. Trots minusgraderna där ute.

IDAG började Lia faktiskt kravla sig fram. Jag har sett att hon har försökt lite smått tidigare men idag började hon på riktigt. Hon drar sig framåt på handflatorna. Åtminstone när hon är på golvet. Funkar inte riktigt lika bra på mattan. Men vi tog nu det säkra före det osäkra ikväll och byggde ihop Lias julklapp: Hennes nya spjälsäng. Även om vi har en sida öppen mot mig så kan hon nu inte kravla sig ut eftersom hennes säng är lite lägre en vår säng. Känns säkrare! Och hon somnade riktigt fint nu ikväll i nya sängen.

Igår fick vi förresten också kallelse till sjukhuset redan till nästa vecka. Det ska göras ultraljud på höften och så ska vi träffa barnkirurgin. Låter lite skrämmande nog! Tyvärr har jag nu också googlat detta, vilket ju inte var särskilt trevlig läsning. För äldre bebisar ska man alltså ha gipsskena i sex månader och samtidigt operera någonting. Det låter verkligen inte alls så trevligt. Den enda bra med denna åkomma är ju att det faktiskt går att åtgärda, men jag hoppas verkligen innerligt att allt är bra så att vi slipper detta!

Och de här sista två bilderna är från en morgonpromenad i -17 med Elmeri. Då vägrar han gå och han får bäras runt kvarteret istället. Efter att han uträttat sina behov förstås.

Sara.

 

Påsken 2018

Påsken 2018 har kommit och gått, och trots att jag är mammaledig nu så känns det ändå lite, lite skönare och annorlunda på dessa ”riktiga” lediga dagar. Dels för att Philipp är hemma förstås, men också för att jag redan har hunnit skapa lite andra rutiner när jag är hemma och ledig i veckorna.

Även om jag inte längre kan gå superlånga sträckor utan att gå sönder så har jag varit superlycklig över det härliga vädret vi har haft över påsken och vi har försökt vara ute och gå så mycket som jag har kunnat. Och så är jag förstås väldigt glad över att snön äntligen har börjat smälta på riktigt. Snart är nog gångvägarna helt bara, också här i Karperö!

Vi har utnyttjat de fina promenadvägarna på Karperöfjärden till max, inte bara över påsken men hela vintern. Jag är tacksam över de vänliga själarna som plogar upp gångvägarna på isen åt byssborna. Det är ljuvligt att bara kunna gå två steg ur huset och sedan promenera obehindrat över isen. Jag vet inte hur länge man ännu vågar gå där dock när vädret är så här pass varmt, men så länge traktorer kör och plogar upp vägarna så borde man ju våga sig ut i alla fall.

Elmeri är alltid lycklig över att få springa och leka på isen. Speciellt när man kastar snöbollar åt honom. Vi har inte vågat ha honom löst någonting denna vinter dock, med tanke på örnar och vargar och gud vet vad. Fast kanske nog främst på grund av att det alltid har rört sig så mycket annat folk och så många andra hundar på isen att han nog inte skulle uppföra sig så hemskt väl då. Bilderna från Karperö och isen är annars tagna på långfredagen (30 mars), men lika fint väder har vi haft alla andra påskdagar också (förutom måndag som var lite tråkigare). Också idag, tisdag, lyser solen så ljuvligt igen. Bara jag fått detta inlägg skrivet så blir det en till ”långpromenad” med Elmeri i solskenet. Älskar denna vårfeelis!

På påskafton (31 mars) vandrade vi åter igen över isen mot Carpella för att titta på årets påskbrasa. Den tändes klockan 20:00, men trots att vi var där först vid 20:30 så var brasan inte riktigt i full sving ännu. Tidigare år har vi däremot varit för sena, så det var nog absolut bättre så här. Efter att ha väntat en stund vi brasan så började det ändå brinna ganska bra och jag fick ta mina bilder :)

Det var en ganska kall kväll och brasan värmde nog inte om man inte stod jättenära elden, så genast efter att ha vandrat tillbaka hem så fanns det nog bara en sak att göra för att få upp värmen igen: Påskbastu!

Annat vi hunnit med denna påsk är: middag hos mamma på långfredagen och en liten utflykt till Sandviksvillan på påskdagen. Igår började jag dessutom ÄNTLIGEN packandet av BB-väskan. Folk har verkligen börjat ”tjata” på mig att det borde göras, och visst har de ju rätt :P … jag tycker bara att det är svårt att packa den, då det mesta jag vill ha med mig till BB är grejer som jag ännu vill använda här hemma fram till förlossningen. Nu har jag i alla fall packat en hel del, samt skrivit lista på de saker som måste packas i sista minuten sedan, samt några saker som jag ännu måste inhandla. Jag kunde också konstatera att jag inte äger någon passligt stor väska som kan få plats med allt, förutom en resväska då, och det skulle ju inte se riktigt klokt ut! Så antagligen får det väl bli flera små påsar istället. (Note to self: behöver en weekendbag! ;) )

Med andra ord har det varit en riktigt skön påsk för vår del. Jag gillar det kravlösa med denna högtid; Man behöver inte riktigt anstränga sig så mycket med pynt (bara så lite påskgräs och ta fram en äggprynad, om man orkar), man får äta mycket god mat (och påskgodis) och det är framför allt inte så konstigt om man bara slappar hemma och inte gör så mycket. Till skillnad från andra högtider som jul, nyår, midsommar etc. där det ofta är krav på att man ”måste” göra ganska mycket. Den enda verkliga tradition jag har på påsken (om vi ens är hemma i Finland) är att se en skymt av en påskbrasa samt äta minst ett mignonägg. För övrigt är det liksom helt okej om man bara chillar.

Sara.

Back To Top