Vinter

Vardagslunken och sjukhuskallelse

Vi har haft några riktigt kalla, men också riktigt fina dagar nu. Jag har trotsat vädret och klätt på oss ett ton kläder och promenerat en sväng de dagar det varit vackert. Lillis sover varmt och skönt i vagnen, speciellt när den rullar. Elmeri är dock inte riktigt lika förtjust att spatsera när det är minus femton grader. Om han tycker att det blir för kallt får han åka i korgen istället.

Jag har också inlett tulpansäsongen. Allt julpynt borde nu vara bortstädat och istället har tulpanerna fått flytta in på köksbordet. Får nästan lite vårfeelis. Trots minusgraderna där ute.

IDAG började Lia faktiskt kravla sig fram. Jag har sett att hon har försökt lite smått tidigare men idag började hon på riktigt. Hon drar sig framåt på handflatorna. Åtminstone när hon är på golvet. Funkar inte riktigt lika bra på mattan. Men vi tog nu det säkra före det osäkra ikväll och byggde ihop Lias julklapp: Hennes nya spjälsäng. Även om vi har en sida öppen mot mig så kan hon nu inte kravla sig ut eftersom hennes säng är lite lägre en vår säng. Känns säkrare! Och hon somnade riktigt fint nu ikväll i nya sängen.

Igår fick vi förresten också kallelse till sjukhuset redan till nästa vecka. Det ska göras ultraljud på höften och så ska vi träffa barnkirurgin. Låter lite skrämmande nog! Tyvärr har jag nu också googlat detta, vilket ju inte var särskilt trevlig läsning. För äldre bebisar ska man alltså ha gipsskena i sex månader och samtidigt operera någonting. Det låter verkligen inte alls så trevligt. Den enda bra med denna åkomma är ju att det faktiskt går att åtgärda, men jag hoppas verkligen innerligt att allt är bra så att vi slipper detta!

Och de här sista två bilderna är från en morgonpromenad i -17 med Elmeri. Då vägrar han gå och han får bäras runt kvarteret istället. Efter att han uträttat sina behov förstås.

Sara.

 

Gunga gunga och promenix

För någon vecka sedan fick vi njuta av så vackert väder. Bara någon minusgrad, lite vitt på marken och solen som äntligen tittade fram!

Lia älskar att åka flygplan på mitt ben, hon skrattar hejdlöst då. Jag hade länge funderat på att gungning faktiskt är lite samma rörelse och så har jag ju förstås spanat in att det finns en babygunga i parken nära oss. Så jag ville testa. Denna vackra dag satte jag alltså Lia sittandes i vagnen och spatserade iväg till parken för att pröva gunga för första gången!

Hon tyckte verkligen att det var jätteroligt! Skrattade och log. Så hårt gungande vi inte ens eftersom jag förstås inte vill ge värsta farten, utan vi liksom mest hänger där och dinglar lite fram och tillbaka. Roligt är det ändå.

Gunga gunga, det lär förresten vara en av de första sakerna som jag själv sa när jag var liten. Jag antar alltså att även jag har tyckt om att gunga.

Och här ovan har vi en typ som inte alls tycker denna aktivitet är särskilt rolig. Öronen bakåt och allvarlig min. Så missnöjd, då man måste stå fastbunden och vänta. Jag vet nog att det är hundförbund i lekparker, men jag har ställt honom vid kanten av parken och bundit fast honom i vagnen. Några gånger har jag också haft honom i korgen under, men han tycker inte om att vara där om vagnen står stilla. Någon gång har jag helt ställt honom en bit ifrån parken också. Men vi har faktiskt aldrig träffat någon annan i parken ännu (men då skulle jag ju knappast gå dit heller om jag har med hund). Eller jo förresten, en annan gång träffade vi på andra människor, men då hade den personen också med sig hund och vagn och verkade göra samma sak som jag :) Hehe.

En som tyckte detta var skoj!

Så vacker dag att jag smäller av! Man kan inte ens fånga det vackra ljuset på bild.

Lia somnade förresten jättesnabbt efter att vi gungat i våra fem minuter.

Fjärden var förstås också sjukligt vacker, som alltid.

Det låg en tunn is på fjärden som Elmeri ville testa. Den höll!

Denna procedur: Lekpark + promenad, upprepade vi sedan hela veckan. Eller åtminstone så länge det vackra vädret varade. Nu har det igen varit så blåsigt, grått och regnigt att vi inte har varit på sånahär långpromenader på ett tag igen. Är inte riktigt typen som går ut när det är dåligt väder.

Sedan vandrade jag hem igen och Lia sov gott och länge efter detta.

Jag försöker verkligen spara dessa ljuvliga dagar i mitt minne och ta fram känslan när det är grått och trist ute. Ikväll såg jag att det hade kommit lite mera snö igen. Så vi får hoppas att den ljuvliga vintern snart återvänder.

Sara.

English summary:

Lia’s first swinging! She really loved it. Afterwards I went on a long walk in the beautiful weather. I just love it when it is like this. Sunny, -1 degrees and a little bit of white on the ground. Since this first swinging on the playground we have done this every day. Or at least every day when the weather has been nice. 

Dimma och månsken

Nu börjar det ju redan se mycket vårigare ut också på våra breddgrader. Men jag ville ändå dela med mig av dessa bilder som jag fotade i Karperö för bara några veckor sedan. Det var faktiskt samma kväll som jag fotade revyn i Vörå. På vägen hem från Vörå var det så fint och dimmigt överallt, att jag från bilen ringde och frågade ifall Philipp kunde tänka sig komma ut och fota dimman i månskenet med mig. Snäll som har var letade han fram mitt stativ och mötte genast upp mig på gården. Vi körde sedan runt lite i Karperö och hittade denna perfekt dimmiga väg. Fast just detta ställe hör antagligen mera till Kalvholmen och inte Karperö. Jag vet inte riktigt var gränsen går!

Idag har det ju varit helt uuunderbart väder. Nästan +8 grader och sol och inte ens så blåsigt. Tidigare i veckan hade vi också riktigt fint och soligt, men det var både kallare och blåsigare än idag. Imorgon lär det också vara riktigt pangväder, så då ska vi ut och njuta!

Det råkar säg dessutom så väl att jag faktiskt har semester nu! Min första helt på riktigt riktiga semestervecka började igår och nästa vecka åker vi på resa. Det blir alltså den första riktigt ordentliga semesterveckan på 2,5 år. (Inte sedan vi var till Kina i november 2014). Fattar ni hur skönt? På alla tidigare resor har jag alltid haft med mig datorn och jobbat åtminstone några timmar varje dag eller kväll men nu ska jag faktiskt lämna allt på kontoret så det inte ens blir möjligt för mig att jobba. Det känns väldigt underligt faktiskt, men också väääldigt väldigt skönt!

Inte för att jag varit en superaktiv bloggare nu heller, men så ni vet ifall det är tyst åtminstone en vecka att jag förhoppningsvis ligger och solar eller gör allmänt sköna turistiga saker istället. Jag har ett till inlägg nästan klart från min födelsedagsfest förra helgen, men nu vågar jag inte lova att det hinner bli klart innan vi åker.
Vi hörs!
Sara.
Back To Top